För tio år sedan pratade många om ”åsiktskorridoren”, som betydde ungefär ”de uppfattningar som är socialt accepterade i samhällsdebatten”. Diskussionen handlade framför allt om att problem som följer i invandringens spår ansågs ligga utanför de tajta väggarna – och slutsatsen var att den borde rivas.
Sedan dess har de flesta kritiker till ”invandringskorridoren” inte försökt slå sönder någonting, utan nöjt sig med att debatten bytt färdriktning.
Ett tydligt exempel på skiftet är att dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) 2013 fick massiv kritik och en offentlig tillrättavisning av statsminister Fredrik Reinfeldt (M), för att han sa att volymen av invandrare borde minska. Det avvek från mittfåran när alliansregeringen satt i Rosenbad.
Jämför det med att en av hans efterträdare, Maria Malmer Stenergard (M), tidigare i år glatt trumpetade ut att det för första gången på över 50 år är fler som utvandrar än invandrar.
Går man vidare till medierna var det många som protesterade när SVT 2012 ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”, med undertonen att det snarare finns ett tak än ett golv. I dag, tolv år senare, hade en sådan rubrik passerat obemärkt förbi, medan motsatsen får många att studsa till.
Den ingången i migrationsfrågan – där fokus ligger på att utrikes födda bidrar positivt till samhället – hör inte till vanligheterna i dag.
Så var det förra veckan när tidningen Dagens Samhälle stack ut hakan, med sin artikel om att Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ”väcker liv i frågan om ökad invandring” (28/11). Orsaken är att det inte sker någon tillväxt i arbetskraften under de närmaste åren, om man bara ser till dem som är födda i landet. Därför leder den minskade migrationen till att bristen på personal i offentlig sektor förvärras markant, vilket ställer till problem.
”Det är tack vare invandringen som antalet sysselsatta har kunnat öka under det senaste decenniet”, enligt Bodil Umegård, sektionschef på SKR:s arbetsgivarpolitiska avdelning.
Den ingången i migrationsfrågan – där fokus ligger på att utrikes födda bidrar positivt till samhället – hör inte till vanligheterna i dag. Numera sprids ett näst intill ensidigt negativt budskap. Och det skulle må bra av att ersättas av ett mer nyanserat synsätt.
Det handlar, som många påtalade under ”åsiktskorridorens” tid, om att inte blunda för problemen utan erkänna målkonflikterna. Det är något som få i dag borde ha principiella invändningar mot. För visst var det en nyanserad debatt, med högt i tak, som invandringskritikerna som kände sig tystade av samhällsandan i början av 2010-talet sade sig vilja ha?
Läs mer:
Susanne Nyström: Johan Pehrson har slutat fjäska för näringslivet – här är nästa steg
Susanne Nyström: Försöker ministern gaslighta oss – eller har han drabbats av minnesförlust?
