Det populäraste utspelsområdet under årets Almedalsvecka var skolan. Hälften av partiledarna presenterade förslag – för att locka väljare.
Om målet varit att göra skillnad i klassrummen borde nämligen samtliga ha valt en annan strategi. Då hade de tagit reda på vad kommunerna behöver, eftersom de driver majoriteten av Sveriges grundskolor och är de som betalar för lärare, skolböcker och lokaler.
Där suckades det nog tungt när Jimmie Åkesson (SD) inledde veckan med att barn ska lära sig att veta hut, med udden riktad mot utrikes födda. Kommunalråden kände sig knappast hjälpta av att Magdalena Andersson (S) gick till attack mot friskolor med engelskspråkig profil. Nooshi Dadgostars (V) förslag om regleringar i elevhälsan svarar inte heller på varje skolas akuta behov. Och under fredagen avslutade Johan Pehrson (L), vars parti regerar på utbildningsdepartementet, årets politikervecka med att förespråka föräldrakontrakt mellan skolan och föräldrar till elever som riskerar att få underkänt – vilket inte är fel som symbolik betraktad, men knappast kommer att leda till tydlig förändring.
I ekonomiskt tuffa tider räcker det långt att skjuta till pengar.
Samtidigt, i en annan del av Visby, presenterade analysföretaget Demoskop sin årliga politikerpanel. I den svarade över 50 procent av kommunpolitikerna att de kommer att behöva göra nedskärningar under det närmaste året och på väldigt många håll kommer det att drabba skolan. Paradoxalt – då grundskolan även är det område som flest lokalpolitiker skulle prioritera, om deras kommun fick bättre ekonomi.
Det betyder att rikspolitiker som vill att elever ska lyckas bättre inte måste ha en konkret idé exakt om hur det ska gå till. I ekonomiskt tuffa tider räcker det långt att skjuta till pengar.
Hur de sedan ska fördelas för att ge bästa möjliga effekt? Det vet kommunpolitikerna.
Läs mer:
Susanne Nyström: Magdalena Andersson öppnar krig mot friskolor
Susanne Nyström: Hur ska invandrare kunna integreras om det inte finns några svenskar att integreras med?
