När Tidölaget bildades fanns det en sak som de fyra partierna enkelt kunde enas kring: kärleken till kärnkraften. Sedan dess har nya reaktorer varit regeringens och Sverigedemokraternas prestigeprojekt. Och det är väl därför man avfärdar all kritik mot den föreslagna modellen för att få dem på plats.
Arrogansen nådde nya höjder på söndagen i SVT:s Agenda (15/12). Där konfronterades energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) med utlåtanden från flera expertmyndigheter, som dömer ut kärnkraftsplanen och uppmanar regeringen att tänka om.
Dels eftersom en favorisering av kärnkraften kommer att tränga undan annan ny elproduktion, som sol och vind, som är nödvändig för att klara det ökade elbehovet under de närmaste 20 åren – det vill säga innan ytterligare reaktorer kan vara på plats. Dels eftersom regeringen inte ens har velat undersöka hur andra lösningar skulle kunna se ut.
Vad svarar då Busch på invändningarna från regeringens egna experter, som även stöds av forskare?
Så kan man resonera när ett barn väljer glass.
Jo, hon inte bara avfärdar dem. I programmet reduceras ifrågasättandet till ”en åsikt”.
Rent krasst klassar alltså statsrådet väl underbyggd kritik från sakkunniga, som gjort gedigna konsekvensanalyser, som inspel bland andra. Som om det inte fanns någon fakta som hon måste förhålla sig till. Bara olika åsikter som man kan ha eller mista.
Så kan man resonera när ett barn väljer glass. Men det duger inte vid investeringar i hundramiljardersklassen, som kommer att påverka Sveriges elförsörjning, konkurrenskraft och klimatomställning i flera decennier framöver.
Den sortens beslut kräver bred förankring i såväl den politiska som reella verkligheten. Kärleken till kärnkraften får inte göra regeringen blind.
Läs mer:
Susanne Nyström: Jag är stolt över att bo i världens snålaste land
Susanne Nyström: Dammet har knappt lagt sig i Damaskus – då kommer uppmaningen: Åk hem!
