Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Svenska 15-åringar läser sämre är någonsin, visar årets Pisa-resultat. Hela 31 procent når inte upp till det som OECD definierar som en grundläggande nivå, vilket kan jämföras med 13 procent år 2000.
Att den alarmerande nedgången inte bara gäller oss, utan märks i stora delar av världen, är en klen tröst för ett land som vill vara en kunskapsnation. Och även om OECD betonar att det inte går att slå fast exakt vad som ligger bakom, finns det ledtrådar.
Uppgifterna där elevernas resultat har försämrats mest är nämligen de som innehåller längre texter och kräver koncentration. Det tyder på att många tonåringar har allt svårare att hantera en större mängd skriftlig information, vilket inte är särskilt konstigt.
Dels läser färre tryckta tidningar och skönlitteratur, men skrollar allt mer på skärmar. Dels uppger nästan hälften av de svenska 15-åringarna att de använder AI-chattbotar för skolarbete minst en gång i veckan, för att undersöka nya ämnen, sammanfatta texter och göra utkast till skrivuppgifter.
Som det ser ut i dag är det inte förvånande att många 15-åringar knappt kan läsa.
Det senare bör inte nödvändigtvis förbjudas rakt av. Men verktygen får aldrig ersätta att eleven läser i en bok, plockar ut det viktigaste och sammanfattar. Med facit i hand tror jag att det var det viktigaste jag lärde mig i både SO- och NO-undervisningen, även om faktakunskaperna ligger på en stark andra plats.
Men så är det inte riktigt i skolan i dag. Det märks om man slår ihop två granskande artikelserier som tidningen ”Vi lärare” publicerade 2024 – om ”lyssneläsning” och ”stoffträngsel”.
I korthet ser problemen ut så här:
Eftersom skolor saknar tid och resurser för att lära alla barn att läsa erbjuds lässvaga elever ”lyssneläsning”, där de får lyssna på materialet. Det underlättar i stunden. Men då det inte bara ges till unga med dokumenterade svårigheter, utan används betydligt bredare, innebär det att även ungdomar som hade kunnat lära sig läsa ordentligt, om de tränat mer, inte gör det.
Lägg till att väldigt många lärare, redan i lågstadiet, anser att ämnesinnehållet är för stort i förhållande till undervisningstiden. Därför hoppar de över mängdträningen, där baskunskaperna fästs, för att hasta vidare till nästa moment. Och en SO-lärare i högstadiet förklarar att ”lyssneläsningen” blir en genväg som sparar tid, eftersom hon har ett otroligt stort stoff som trängs som hon måste lära ut.
Den svenska läroplanen innehåller alltså så pass mycket att det mest grundläggande inte hinns med. Om de nya kursplanerna, som träder i kraft under nästa mandatperiod, lyckas ändra på det återstår att se.
Men som det ser ut i dag är det inte förvånande att många 15-åringar knappt kan läsa.
Läs mer:
Susanne Nyström: Problemet för de andra partierna är att Amanda Lind har rätt
Susanne Nyström: Debatten visar exakt vad som står på spel
