Socialdemokraterna hade ett enda mål i EU-valet: växa – för första gången någonsin.
Det lyckades de med. Men det var inte särskilt välförtjänt. Dessutom kan 24,7 procent knappast ses som en framgång för ett parti som hade fått 32,9 om det hade varit riksdagsval nu, enligt SVT:s vallokalsundersökning.
Tvärtom underpresterar S gång på gång i EU-valen. Och det är inte konstigt: partiet tar inte valet, och därmed inte heller EU-politik, på allvar.
Det blev ovanligt tydligt i år, när den nordiska vänstervinden flög rakt över Socialdemokraterna för att fångas upp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Båda gick till val med det som S saknar: starka kandidater och konkret EU-politik. Och skillnaden mellan partierna märktes, om inte förr, under valkvällen.
När Svenska Dagbladet bad socialdemokrater på valvakan att peka ut partiets viktigaste EU-sakfråga svarade många tiopunktsprogrammet mot arbetslivskriminalitet, som få – kanske ingen – utan partibok känner till. Toppkandidaten Heléne Fritzon ägnade snarare valrörelsen åt att kritisera regeringspartiernas samarbete med SD.
Det finns det förvisso all anledning att såga. Men Sveriges regeringsförhandlingar avgörs inte i Europaparlamentet.
Frågan hör alltså inte hemma i EU-valet. Och som flera partimedlemmar säger till Expressen blev bristen på sakpolitik oerhört tydlig i valrörelsen (14/6).
Ett parti som gör anspråk på statsministerposten kan inte gång på gång skicka doldisar till Bryssel, medan andra ställer upp med före detta partiledare och framtida partiledarkandidater.
Samma sak gäller den svaga laguppställningen. Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin är troligtvis ensam om att klassa Fritzon som ”Europas tyngsta politiker”.
Förutom att hon är ganska okänd är hon enligt Europaportalens sammanställning Sveriges näst minst aktiva EU-parlamentariker (2019-2024). I förra EU-valet fick hon lägst andel personkryss någonsin för ett socialdemokratiskt förstanamn. I år var hon den toppkandidat som hade svagast dragningskraft när väljarna valde parti. Och off the record säger partister att S inte kan fortsätta ha usla EU-valskandidater om och om igen (SvD 10/6).
Även om ”usla” nog är att ta i har de interna kritikerna rätt. Ett parti som gör anspråk på statsministerposten måste markera vikten av EU och kan inte gång på gång skicka doldisar till Bryssel, medan andra ställer upp med före detta partiledare och framtida partiledarkandidater.
Sveriges befolkning har rätt att förvänta sig att det största partiet börjar ta EU-valet på allvar.
Läs mer:
Susanne Nyström: SVT borde göra sprakande EU-fajter till en årlig tradition
Susanne Nyström: Därför pratar ingen om Centerpartiet
