Nyligen skickade Lantbrukarnas riksförbund Region Nord ut ett brev till samtliga riksdagsledamöter i Tidöpartierna (DN 4/12). Där uttryckte de oro kring tre opolitiska tjänstemän som leder en utredning om artskydd.
Inte för att utredarna har agerat olämpligt. Utan för att en har jobbat på Naturskyddsföreningen medan de andra två, som är respektive har varit domare, ska ha dömt eller yttrat sig i artskyddsfall på ett sätt som missgynnat skogsägare. På en direkt fråga säger dessutom regionchefen Gabriella Persson Turdell att det är läge att vara uppmärksam på deras bakgrund och vilka beslut de har fattat.
Det är lätt att kritisera att en seriös förening som LRF – vars riksorganisation nu tar avstånd från det inträffade – misstänkliggör tre jurister på lösa grunder. Men oron visar också på ett större samhällsproblem, där allt fler inte kan skilja mellan sak och person.
Att det svenska tjänstemannaidealet går ut på att göra en objektiv bedömning, utan att blanda in egna ideal, är en vetskap som uppenbarligen gått förlorad. Det är helt enkelt många som knappt kan föreställa sig att en opolitisk tjänsteman kan lämna privatpersonen hemma – i en tid när varje människas åsikter ofta anses väga lika tungt som forskares fakta.
Tankefelet gäller även politiker, där Tidöpartierna velat använda tjänstemän som sina verktyg.
Det är så det ska vara när det är professionen – inte personen – som talar.
För det var troligtvis ingen slump att de lät just nationalekonomen John Hassler, förr känd för att säga saker som att svensk klimatpolitik är överspelad, snabbutreda den gröna politiken. Däremot kom det nog som en överraskning när han levererade skarpa rekommendationer – och några månader senare uttryckte besvikelse över att regeringen inte kommit längre med omställningen eftersom ”det är bråttom”.
Samma sak hände när nationalekonomen Joakim Ruist, som hyllats i migrationskritiska kretsar efter att han 2018 skrivit en rapport om flyktinginvandringens kostnader, fick i uppdrag att utreda möjligheterna för ökad återvandring. Resultatet blev ingen appell för att många skulle ut. I stället konstaterade Ruist, efter noggrant utredande, att han inte kunde hitta någon metod som leder till att utvandringen ökar kraftigt. Och därutöver skrev han att ett höjt återvandringsbidrag vore potentiellt skadligt för integrationen.
I båda fallen var alltså utredarna professionella och det finns ingen anledning att tro att artskyddsutredarna kommer att bete sig annorlunda. Det är så det ska vara när det är professionen – inte personen – som talar.
Läs mer:
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej åker dit
Susanne Nyström: Innerst inne var det aldrig någon som ville riva ”åsiktskorridoren”
