Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
En del konvertiter sägs gå upp helt i sin nya lära. Kanske för att det känns rätt. Men ambitionen att bli bäst i klassen kan också vara ett sätt att bevisa för omgivningen att omvändelsen är på riktigt, så att ingen börjar tvivla på ens tillhörighet.
Så tycks det vara för Liberalerna. För även om Simona Mohamsson (L) nu försöker tona ner sitt tidigare avståndstagande till Sverigedemokraterna råder det ingen tvekan om att partiet svängt 180 grader i regeringsfrågan.
Ambitionen hade kunnat stanna där: en omvändelse till vilken man kände sig nödd och tvungen (även om det fanns andra alternativ). Men i stället för att hålla sig till strikta förhandlingar missar Liberalerna numera knappt ett tillfälle att få visa hur rättrogen man är.
Det började med att Simona Mohamsson inte nöjde sig med att meddela att hon bestämt sig för att acceptera SD-ministrar. Hon och Jimmie Åkesson (SD) lanserade dessutom ett gemensamt manifest – och i slutet av pressträffen där det presenterades hoppade hon över SD-ledarens utsträckta hand för att ge honom en bamsekram.
Internt finns en oro för att den snabba tillströmningen av nya medlemmar
När det sedan var dags för ombuden att rösta om u-svängen, på det extrainkallade landsmötet, var tanken att nyordningen skulle accepteras genom acklamation – alltså att beslutet bara klubbas om ingen protesterar. Dock fick deltagarna igenom möjligheten att kunna visa sitt missnöje genom att avstå, vilket många gjorde. Men det låtsades Mohamsson inte om i sitt ”segertal”, där varje spår av våndor lyste med sin frånvaro.
Om L-ledningen får som den vill är det så här det kommer att låta fram till valet.
Nyligen uppmanade partitoppen förtroendevalda och kandidater att inte framföra kritik i regeringsfrågan offentligt, eftersom partiet ”befinner sig i en nystart”. Parallellt lämnar flera ledande företrädare runt om i landet partiet. Vissa av de missnöjda bildar nya kommunala liberala partier. Och internt finns en oro för att den snabba tillströmningen av nya medlemmar, som skett efter skiftet, kan vara en del av ett kuppförsök från krafter till höger som vill göra om L inifrån (DN 31/3).
Om detta hörs dock ingenting från Mohamsson. I stället går hon på fotboll tillsammans med Åkesson och myspoddar med honom som hans ”nya bästa kompis” hos Kvartal.
Det hade hon inte behövt göra, även om det för den sportintresserade kanske känns rätt.
För mest troligt är alltsammans ett spel. Frågan är för vem: andra eller sig själv?
Läs mer:
Susanne Nyström: Politiker ska grillas av Ekot – sedan kan de mysa i hundpoddar
DN:s ledarredaktion: Regeringen verkar ha ungefär lika bra koll som Donald Trump
