För Europa och den demokratiska delen av världen är det klart bäst om Kamala Harris vinner presidentvalet i USA i november. Men nu är det inte vi som bestämmer.
Det betyder att Europa bör hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta, framför allt kring tre avgörande framtidsfrågor: klimatet, försvaret och stödet till Ukraina.
För det räcker att lyssna på vad Trump sa i debatten mot Harris, när han vägrade svara på om han vill att Ryssland eller Ukraina ska vinna kriget, för att inse att spelreglerna kommer att förändras om han flyttar in i Vita huset. Hans löfte är att avsluta kriget på 24 timmar, redan före tillträdet. Sannolikt genom att kräva att Ukraina avstår Krimhalvön och Donbassområdet, enligt källor till Washington Post.
Det vore en ”fred” helt på Putins villkor. En sådan kan i värsta fall tvingas fram. För utan amerikansk hjälp förlorar Ukraina kriget, enligt president Volodymyr Zelenskyj, eftersom inte ens EU-länderna tillsammans har kommit i närheten av USA:s militära stöd. Och Trump har gjort klart att han vill sluta stötta Ukraina.
Därför måste framför allt EU vara berett att snabbt steppa upp rejält om Trump vinner. Det vill säga motsatsen till Tysklands beslutade halvering av Ukrainastödet, vilket Nato redan meddelat att alliansen kommer att göra i vilket fall.
Trump har utlovat en ”fundamental omvärdering” av försvarsalliansen om han blir vald och sagt saker som att ”Nato är dött”.
Givetvis för Ukrainas skull, men också för vår egen. Om Zelenskyj tvingas till en usel deal skickar det en tydlig signal till Putin. Och det är ingen vågad gissning att andra länder i närområdet kan stå näst på tur.
Samma krav på upptrappning gäller säkerhetspolitiken i stort.
Under sin tid som president var Trump en flitig kritiker av Nato. Nu har han utlovat en ”fundamental omvärdering” av försvarsalliansen om han blir vald, sagt saker som att ”Nato är dött” och att han inte tänker hjälpa ett Natoland som inte betalat tillräckligt, utan tvärtom uppmuntra motståndaren att ”göra vad fan de vill”.
Det är långt ifrån ”en för alla, alla för en”. Så även om Trump troligtvis inte avslutar USA:s medlemskap minskar tilltron till alliansen och avskräckningseffekten i samma takt som han underminerar sammanhållningen. Det vore ytterligare en tydlig signal till Putin – och till Kina och Iran – som självklart noterar och drar nytta av om USA:s engagemang i Europa dalar, exempelvis genom att trupper dras tillbaka och landet deltar i färre övningar.
Den enda tänkbara lösningen är att vi i Europa börjar ta ett större ansvar för vår egen säkerhet.
Den enda tänkbara lösningen, som egentligen behöver bli verklighet oavsett utgång i valet den 5 november, är att vi i Europa börjar ta ett större ansvar för vår egen säkerhet. Här är det mest centrala att ta fram en strategi som fungerar, oavsett vem som blir USA:s nästa president. För ingen kan säga att man inte ser vilka konsekvenser en Trumpadministration riskerar att leda till.
Så är det även i klimatfrågan. Trump har liknat vindkraftparker vid fågelkyrkogårdar och ser klimatförändringarna som någonting bra. Hemmavid innebär en Trumpseger alltså antagligen satsningar på fossilutvinning, en tillbakarullning av Demokraternas gedigna klimatpaket och kraftigt sänkt ambitionsnivå i största allmänhet.
Globalt riskerar ett maktskifte att leda till katastrof. USA har en avgörande roll i FN:s klimatförhandlingar och stort inflytande över riktningen för det internationella arbetet. Med tanke på att Trump tog USA ur Parisavtalet sist det begav sig gör han förmodligen samma sak igen, i en tid när omställningen behöver accelerera.
Även inför den förändringen måste Europa således ha en konkretiserad plan. Om USA vänder oss ryggen på områden där vi är vana att landet backar upp är det illa nog. Det blir ännu värre om vi är så oförberedda att vi drabbas av panik.
Läs också:
Susanne Nyström: Regeringen glider vidare på Miljöpartiets klimatsuccé
Susanne Nyström: Socialdemokraterna måste sluta vara en dålig fars
