På ett dygn har det säkerhetspolitiska läget i vår del av världen försämrats rejält. Med Donald Trump som president ändras synen på Nato och kriget i Ukraina drastiskt.
För USA:s nästa president är inte intresserad av internationella samarbeten, som militäralliansen, som länge har utgjort ryggraden i Europas försvar. Hans uttalanden om att USA med honom som befälhavare inte nödvändigtvis tänker hjälpa andra Natoländer som angrips, och att han har utlovat en ”fundamental omvärdering”, är raka motsatsen till ”en för alla, alla för en”.
Därmed minskar avskräckningseffekten och förvandlar samarbetet från en ”solid mur” till ett ”sladdrigt draperi”, som en svensk politiker uttrycker det. Det sänder en tydlig signal till Putin – och för all del även till Kina – som självklart ser att den europeiska försvarsförmågan dalar. Det ger Ryssland, som enligt Säpo är det enskilt största hotet mot Sveriges säkerhet, ökade möjligheter att flytta fram sina positioner.
Samma sak gäller om Putin tillåts lyckas i Ukraina. Här har Trumps nära relation med den ryska presidenten länge stått klar, precis som hans mer kyliga förhållande till Volodymyr Zelenskyj. Och han har lovat att avsluta kriget på 24 timmar, redan innan han flyttar in i Vita huset – mot Ukrainas vilja.
Det kommer att ta lång tid för Europa att uppnå den försvarsnivå som krävs.
Planen är att strypa stödet till Kiev, för att försöka tvinga Zelenskyj till en ”fred” helt på Rysslands villkor. Det betyder antagligen att Ryssland i så fall får stjäla de annekterade områdena samtidigt som Ukraina förhindras att bli medlem i EU och Nato.
Förutom att det vore en usel deal för Ukraina, som har rätt att styra över sin egen framtid, skulle det sända en väldigt tydlig signal till Putin: det lönar sig att invadera en granne och strunta i folkrätten.
Då uppstår frågan: vilket europeiskt land står näst på tur?
Med det sagt är varken Ukrainas, Sveriges eller Europas öde helt i USA:s händer. Om – eller när – USA backar från Ukraina och Nato finns bara en sak för Europa och Sverige att göra: ta flera ordentliga kliv framåt, flerdubbla stödet till Zelenskyj och bygga ett eget robust försvar på vår kontinent.
Inte för att det gör situationen optimal – säkerhetsläget är akut. Det kommer att ta lång tid för Europa att uppnå den försvarsnivå som krävs.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Jag vet att man ska vara kyligt distanserad – men Donald Trump är farlig på riktigt
Annika Ström Melin: Européer som fasar för Trumps politik kan börja med att sopa rent framför egen dörr
