Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När partiledare Elisabeth Thand Ringqvists (C) batteribolag gick i konkurs 2023 förlorade flera offentliga aktörer miljontals kronor. Det handlar exempelvis om Skatteverket och Länsstyrelsen. Och kraschen är illa i sig.
Men nu avslöjar Sveriges Radio att styrelsen, där Thand Ringqvist var ordförande, aldrig larmade om krisen genom en så kallad kontrollbalansräkning som ska skydda investerare. Det är ett brott mot aktiebolagslagen, enligt Ekobrottsmyndigheten (Ekot 24/3). Så här finns en hel del frågor för medier att ställa å skattebetalarnas vägnar.
Vad har då Centerledaren att säga om detta?
Ingenting, visar det sig. I stället meddelar hon via mejl att hon inte vill kommentera Ekobrottsmyndighetens kritik och att den uteblivna kontrollbalansräkningen skedde i samråd med jurist och revisor.
Den förklaringen förväntas alltså väljarna nöja sig med. Och det enda som talar till Thand Ringqvists fördel är att hon inte är ensam.
För trenden är tydlig.
Allt fler makthavare duckar hårdare frågeställningar och intervjuer. När de svarar är det allt oftare skriftligt, vilket gör det svårt att ställa följdfrågor. Särskilt när inläggen publiceras i egna kanaler på sociala medier. Och ofta är det de fördjupande och ansvarsutkrävande utfrågningarna, av insatta reportrar, som får kalla handen.
Det märktes tidigare i veckan, redan innan Sveriges Radios avslöjande.
Med det i bakhuvudet blir det betydligt svårare att tacka nej.
Då visade tidningen Journalisten att kulturminister Parisa Liljestrand (M) nobbat nischade medier inom sitt ministerområde, exempelvis Biblioteksbladets frågor om folkbibliotekens situation, samtidigt som hon medverkat i poddar om träning och hundar (23/3). Liknande kritik har under mandatperioden riktats mot Romina Pourmokhtari (L) av branschmedier inom miljö och klimat. Och kanske beror undvikandet på att många upplever att de inte har någonting att vinna på att delta.
Ur ett mänskigt perspektiv är det i så fall lätt att förstå. Det är både enklare och roligare att prata om sina husdjur och fritidsintressen än om hel- och halvmisslyckanden eller erkänna att man tvingats göra hårda prioriteringar i budgeten.
Men som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke påpekar representerar medierna allmänheten. Politikerna borde alltså börja betrakta intervjuförfrågningarna som att det är väljarna som kräver svar. Inte tidningen, radiostationen eller tv-programmet.
Med det i bakhuvudet blir det betydligt svårare att tacka nej. I alla fall för den som söker medborgarnas förtroende i höst.
Läs mer:
Susanne Nyström: Varför efterlyser KD fler sponsorer till Alice Teodorescu Måwe?
DN:s ledarredaktion: Hur smart är det egentligen att sänka bensinskatten igen?
