Vart vänder sig regeringen när Northvolt befinner sig i kris?
Bryssel.
Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) har redan träffat industrikommissionären för att ”trycka på för behovet av europeisk grön batteritillverkning”.
Det låter smart: helt i linje med vad klimatomställningen behöver. Men eftersom regeringen fram till nu varit fullständigt ointresserad av att gå i bräschen när världen ställer om, klingar det nyfunna intresset ganska falskt.
För den som värnar om grön politik förespråkar inte en ”klimatpolitisk paus”, likt gruppen EPP som Moderaterna och Kristdemokraterna tillhör i Europaparlamentet. Deras förslag går bland annat ut på att skrota planerna på ett nytt mål om förnybar energi. Och den som bryr sig om klimatet samarbetar inte heller med ett parti som Sverigedemokraterna, som vill riva sönder både EU:s och Sveriges klimatpolitik (DN Debatt 18/3).
Resultatet av inställningen märks tydligt på hemmaplan. Här ökar utsläppen av växthusgaser konstant, från att ha minskat under flera decennier. Sverige är numera på väg att missa klimatmålen, vilket bland annat Klimatpolitiska rådet, som utvärderar regeringens politik, har konstaterat. Och när rådet nu presenterar sin årliga rapport har klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), som första klimatminister någonsin, valt att tacka nej till att delta.
Lika trist var det under ett rapportsläpp förra veckan. Då varnade OECD för att Tidöpartiernas beslut gjort att utvecklingen stannat av och att problemen skjuts på framtiden.
Om man förstår vikten av grön omställning, samt vill sätta tryck på Bryssel, ökar man inte Sveriges utsläpp.
Förklaringen från regeringen, med Pourmokhtari i spetsen, var att klimatpolitiken måste accepteras av befolkningen. Frågan är dock varför Tidöpartierna tror att det saknas stöd för en politik som ställer om, när studier tyder på att många vill ha kraftfulla åtgärder. Och, framför allt: Om regeringen nu upplever att den inte har medborgarna med sig – vad gör den för att fler ska bli positivt inställda till politiken som krävs för att nå klimatmålen?
För det är inte sant att politiker är slavar under opinionen, som regeringspartierna vill få oss att tro. Den nya rapporten ”Minsta möjliga motstånd” visar att det är fullt möjligt att öka acceptansen, om styrmedlen upplevs som effektiva och rättvisa. Och rapportförfattarna påminner också om något som många har glömt.
Folkvalda ska inte bara följa opinionen. De har även en opinionsbildande roll, vilket innebär att de bör jobba för att få med sig allmänheten på saker som inledningsvis kanske inte är populära, om åtgärderna löser långsiktiga problem.
Om man förstår det och vikten av grön omställning, samt vill sätta tryck på Bryssel, ökar man inte Sveriges utsläpp. Man ägnar inte dagarna åt att prata om klimatpolitiska pauser. Och man skyller definitivt inte bristerna i politiken på väljarna.
Läs mer:
Susanne Nyström: Därför bör Sverige följa i Tysklands fotspår
Susanne Nyström: Vet Ulf Kristersson att han står vid ett vägskäl?
