Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Som stockholmare är man van vid att delar av innerstaden påverkas av olika evenemang. Det är årliga festligheter som Stockholm Marathon, Prideparaden och första maj-demonstrationer. En del statsbesök kräver gedigna avspärrningar av säkerhetsskäl. Därtill kommer enskilda som vill göra sin röst hörd. Och för några år sedan när jag var ute och promenerade möttes jag plötsligt av ett stopp: där skulle kungligheter snart åka kortege.

Irriterande när man fort vill ta sig förbi. Likväl priset vi betalar för demonstrations- och yttrandefrihet – och för att ha en levande stad.

Principen är dock bara den ena sidan av saken. Den andra är att det givetvis finns gränser. Exempelvis kommer vissa utpekade gator inte på fråga för tillståndsgivna aktioner, eftersom det skulle få för stor påverkan på civilsamhället, enligt polisen.

Det för oss över till Palestinademonstrationerna, som tågar centralt i huvudstaden varje lördag. Diskussionen om deras närvaro tog framför allt fart efter att SL nyligen meddelade att man lagt om flera busslinjer, slopat hållplatser och slagit fast att resorna kommer att ta längre tid under de aktuella timmarna.

Det går att dra åtminstone två slutsatser av den senaste veckans debatt.


I diskussionerna om bussdebaclet har många borgerliga företrädare inte klarat av att hålla sig strikt till principerna.

Den första är att det är skillnad mellan evenemang som äger rum en gång om året, som Pride, och ett som återkommer på veckobasis. Kring det senare vore det inte fel om polisen kunde ha en dialog med lokaltrafiken för att se om man gemensamt kan ta fram en rutt som värnar om demonstranternas yttrandefrihet, utan att ha för stor inverkan på bussturerna.

Kanske genom att utöka antalet ”förbjudna” gator för vecko- eller månadssammankomster, men ha kvar dagens för resten. Och här kan det behövas ett justerat regelverk för att nå i mål.

Den andra slutsatsen är att politiker inte ska ha ett dugg att säga till om när det gäller enskilda demonstrationstillstånd. För i diskussionerna om bussdebaclet har många borgerliga företrädare inte klarat av att hålla sig strikt till principerna, utan tydligt visat sitt förakt mot Palestinademonstranterna, ofta kallade gaphalsar.

Moderata oppositionspolitiker har gått så långt att de förklarat sig villiga att ”ta ansvar” för det hela. Oklart hur, eftersom lokalpolitiker inte kan överpröva demonstrationstillstånd. Trots det vill de att de rödgröna som styr lokalt agerar och uppmanar polisen att tänka om.

Det är svårt att inte misstänka att det hade låtit annorlunda om lördagsdemonstrationerna hade rört krav på kraftigt sänkta marginalskatter. Och det är givetvis inget fel med att ha mer sympati för den sortens budskap.

Men när det kommer till rätten att inta gator och torg – då får beslutsfattarnas preferenser inte spela någon roll.

Läs mer:

Susanne Nyström: Svenska politiker måste sluta underskatta väljarna

Susanne Nyström: Veckans gravidbråk är plågsamt – och bakom finns en verklig skandal

Share.
Exit mobile version