En tredjedel av Sveriges utsläpp kommer från transporter. De måste ner rejält, om vi ska nå klimatmålen.
Men just nu går allt åt fel håll.
Förra året steg utsläppen från vägtrafiken med hela 18 procent, enligt preliminär statistik. Ökningen är ett trendbrott, som inte har skett av en slump. Det är konsekvensen av politiska beslut, fattade med öppna ögon, som alla visste skulle leda till mer utsläpp.
Det handlar framför allt om att Tidöpartierna har sänkt både reduktionsplikten och skatten på bensin och diesel. Målet för transportsektorn till 2030 är därför mycket svårt att nå, menar experterna på Klimatpolitiska rådet, som nyligen lämnade över sin årliga granskning.
Betyder det att loppet är kört?
Politiken måste helt enkelt inriktas på att minska antalet transporter som drivs av fossil energi.
Nej, men om målen ska hållas vid liv måste regeringen, med bakåtsträvande SD:s goda minne, fatta tuffa beslut redan i år. I klartext krävs höjd skatt på bensin och diesel och att reduktionsplikten skärps betydligt mer än planerat, eftersom det är de åtgärder som enligt rådet kan bidra till störst utsläppsminskningar på kort sikt – givetvis med kompensation till vissa grupper.
Därutöver behövs tryck från många olika håll för att förmå fler att överge bensinbilen. Exempelvis bör reseavdraget göras färdmedelsneutralt och det statliga stödet till kollektivtrafiken öka, så att turtätheten kan höjas och priserna sänkas.
Det är heller inte fel att se vad som fungerar i andra länder. På en del håll får anställda ersättning om de cyklar till jobbet. I Tyskland finns ett billigt månadskort som gäller för kollektivtrafiken i samtliga kommuner. Och Norge har kraftigt höjt fordonsskatten för nya fossildrivna bilar.
Politiken måste helt enkelt inriktas på att minska antalet transporter som drivs av fossil energi. En självklar slutsats, kan tyckas. Även när det är svårt.
Läs mer:
Susanne Nyström: Romina Pourmokhtari måste sluta låtsas att hon är slav under opinionen
Susanne Nyström: Därför bör Sverige följa i Tysklands fotspår
