När Magdalena Andersson klev upp på scenen på Socialdemokraternas kongress var det inte som ledare för partiet eller ens oppositionen. I stället kallades det för ett tal av en ”statsminister i exil” (Politiken 30/5).
I den andan vände hon sig inte enbart till sina partivänner, utan till hela svenska folket. Det varnades för kärva tider och hon berättade om ett samtal med Volodymyr Zelenskyj strax efter krigsutbrottet.
Men att Andersson beter sig som en regeringschef är en sak. Det betyder inte att statsminister Ulf Kristersson (M) behöver svara genom att anta rollen som oppositionsledare.
Efter talet skrev han en syrlig kommentar om att S går vänster ut. Och flera moderater har betett sig som att S-kongressen var ett fem dagar långt regeringssammanträde, som oppositionspartiet Moderaterna måste opponera på.
Först ut var partisekreterare Karin Enström, som på kongressens första dag krävde att både partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin skulle avgå efter lotteriskandalen. Något som hon har lika mycket med att göra som vem som sitter i styrelsen i bostadsrättsföreningen på andra sidan stan.
Till skillnad från statsråd företräder partihöjdare nämligen inte Sverige, utan enbart sitt parti, vilket gör till- och avsättningar till en ren intern angelägenhet.
I en tid när ekonomin är osäkrare än någonsin – på grund av Donald Trumps tullkaos – kallar finansministern till pressträff för att ge sin syn på ”Socialdemokraternas vänstersväng under S-kongressen”
Därefter var det justitieminister Gunnar Strömmers (M) tur att räcka upp handen, varpå han förklarade att det inför S-kongressen inte hade presenterats någon ny eller omdanande kriminalpolitik. Migrationsminister Johan Forssell (M) följde efter med att kommentera S nya partiprogram, som innehåller en skrivning som enligt honom kommer att vara skadlig för landet.
Och på onsdagen – i en tid när ekonomin är osäkrare än någonsin på grund av Donald Trumps tullkaos – kallade finansminister Elisabeth Svantesson (M) till pressträff för att ge sin syn på ”Socialdemokraternas vänstersväng under S-kongressen”.
Moderaterna har alltså börjat bete sig som ett parti i opposition och gör därmed S till något som partiet inte varit på länge: Solen kring vilket allt kretsar, med ensamrätt på regeringsmakten. Även när de inte sitter på Rosenbad.
Det var för att bryta med det som Moderaterna först bildade Alliansen och sedan gjorde upp med Sverigedemokraterna. Men efter den senaste veckans uppvisning står det klart att det inte var Socialdemokraternas storlek eller maktinnehav som gjorde partiet till centrum i svensk politik.
Det var oppositionsledaren – som ibland råkade vara statsminister.
Läs mer:
Susanne Nyström: Svenska politiker är fega och ängsliga – och allt beror på ett konstigt missförstånd
Susanne Nyström: S missade möjligheten att fatta ett historiskt beslut
