Vissa förbud är svåra att förstå. Ett är att kommunerna inte får anställa läkare i äldreomsorgen.
Konsekvensen blir att många nekas basal sjukvård. Det stod tydligt förra veckan, när statsepidemiolog Magnus Gisslén meddelade att läkemedlet som skyddar riskgrupper från att bli allvarligt sjuka och dö i covid-19 inte skrivs ut i tillräckligt hög utsträckning (Ekot 21/8). Anledningen är att medicinen inte ska kombineras med vissa andra läkemedel, vilket innebär att det krävs en läkarbedömning innan den tas – och på många äldreboenden är tillgången på läkare usel.
Den svaga medicinska kompetensen i äldreomsorgen är ingen nyhet. Bristerna har påtalats länge, bland annat av Coronakommissionen 2020.
Många har förklarat att förbudet mot att anställa läkare är fullständigt ologiskt.
Sjukhusläkarna menar att äldre kommer in till akutsjukvården när de borde ha kunnat vårdas på hemmaplan. Och många har förklarat att förbudet mot att anställa läkare är fullständigt ologiskt i en tid när allt mer sjukvård bedrivs i samverkan mellan kommuner och regioner.
Men trots kritiken kvarstår stoppet, vilket bör ändras så fort som möjligt efter att en utredning i frågan har presenterats i november. Som Coronakommissionen visar är dagens uppdelning av läkaransvaret mellan kommuner och regioner absolut inte lämpligt under en kris, men även i en normal situation som nu är det en dålig lösning. Särskilt eftersom allt fler som bor på äldreboenden har stora behov av läkemedelsgenomgångar och läkarundersökningar.
Dessutom har alternativet till att häva förbudet hittills varit att fortsätta som i dag. Som hanteringen av covid-19 vittnar om bidrar det till att sköra personer på äldreboenden inte ens får tillgång till de effektiva mediciner som finns.
Varför ska vi ha det så?
Läs också:
Susanne Nyström: Alla kan inte gilla samtliga politiska beslut – men alla måste kunna förstå dem
Susanne Nyström: SD-väljare är varken vanligare eller folkligare än vi andra
