Det är inte undra på att årets nyhetsbevakning hittills har kretsat kring den tillträdande USA-presidenten Donald Trumps yviga utspel. De handlar om alltifrån att USA har ambitionen att kontrollera såväl Grönland och Panamakanalen som Kanada, till krav på att Natoländerna ska satsa betydligt mer på sina försvar och hot om strafftullar om han inte får som han vill.
”Det låter väldigt dramatiskt”, sa Aktuellts programledare Katia Elliott, angående att inte ens militära medel utesluts för att göra Grönland amerikanskt (7/1).
”Ja, det är mycket dramatiskt – om man tar Donald Trumps ord på allvar och tror att han menar det han säger”, svarade USA-korrespondenten Fouad Youcefi, med tillägget att det samma dag debatterades i Washington hur alltsammans skulle tolkas.
Det är sannolikt så det kommer att låta under de närmaste fyra åren. Trump häver ur sig något som känns hel- eller halvgalet – snudd på otänkbart. Därefter funderar världen på om han bör bemötas seriöst eller om man kan chansa på att han bara snackar.
Om vi rycker på axlarna åt det absurda, riskerar vi att missa när det övergår i det farliga.
Här finns det mycket som tyder på att den som väljer att betrakta honom som ett skämt kommer att få ångra det. Dels för att det är när häpnadsväckande utspel sätts under lupp som det blir uppenbart hur fruktansvärt allvarliga de faktiska är. Dels för att det är orimligt att ta emot läskiga utsagor från världens mäktigaste stats- och regeringschef med en axelryckning, i stället för att sätta hårt mot hårt och markera var gränsen går.
”Det här rör sig snabbt från det absurda till det farliga”, som före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt nyligen uttryckte saken.
Om vi rycker på axlarna åt det absurda, riskerar vi att missa när det övergår i det farliga.
Läs mer:
Susanne Nyström: Hur kan någon inbilla sig att lärare och pizzabagare är privat servicepersonal?
Susanne Nyström: Först våldtogs den 72-åriga fransyskan i nästan tio år – nu är hon en feministisk ikon
