Utvisningen skulle ägt rum i slutet av juni. Flygbiljetten var bokad till ett då 40-gradigt Albanien, där ingen fanns för att ta emot den gravt dementsjuka 85-åringen som lider av paranoida vanföreställningar. Enligt flera läkarintyg riskerade hennes hälsotillstånd att kraftigt försämras vid en flygresa.
– Det finns ingen som kan möta henne där, ingen plan. Hon bara lämnas vind för våg, sa dottern IIda till DN i juni.
Hon och systern Anila hämtade sin mamma i hemlandet för tre år sedan. Det beskrevs som en sista utväg, eftersom mamman inte längre kunde ta hand om sig själv.
Sedan dess har systrarna, som bott och arbetat i Sverige sedan 90-talet, kämpat för att deras mamma ska få stanna i Sverige. Under tiden som avslagen på asylansökningarna staplats på hög har Zegjine Xibri fått bo på ett korttidsboende i Huddinge.
När gränspolisen kom för att hämta henne på boendet den där lördagen i slutet av juni så var hon inte där, utan hemma hos en av döttrarna. Polisen menar därför att hon har avvikit.
En annan bedömning gjordes däremot i Förvaltningsrätten. Polisen kontaktade varken Zegjine Xibris anhöriga eller juristen som företräder henne.
”Hon har markerats som avviken av gränspolisen trots att de inte använt några av de möjliga kontaktvägarna för att kontakta de personer som företräder henne”, står det i yrkandet för att Zegjine Xibri åter ska få bistånd enligt LMA, lagen om mottagande av asylsökande.
Förvaltningsrätten gick på den linjen, varpå 85-åringen fick rätt till boende i väntan på utvisning. Hon fick plats på ett boende i Vattholma, utanför Uppsala.
I måndags hämtades hon utan förvarning av gränspolisen. Döttrarna fick via personalen på boendet veta att hon är frihetsberövad i väntan på utvisning.
Zegjine Xibri sattes på ett förvar i Märsta.
– Det är som ett fängelse. Det så omänskligt, säger dottern Anila Xibri.
När döttrarna kom för att besöka deras mamma dagen efter var hon utmattad. Enligt personalen hade hon inte sovit på hela natten, berättar Ilda.
Hon gråter när hon berättar om mötet med mamman.
– Hon tog min hand och sa ”släpp mig inte nu”.
De var de enda orden de fick ur mamman den dagen, enligt döttrarna.
– Hon var liksom helt borta. Hon hade ingen förmåga att kommunicera. Och hon luktade jätteilla.
Mamman har dubbel inkontinens och lider ofta av svåra uringvägsinfektioner. Hon har en historia av aggressiva beteenden och låter ingen annan än döttrarna hjälpa henne med hygienen. De brukade därför besöka henne på boendet i Vattholma flera gånger i veckan.
Döttrarna berättar att personalen frågade om de kunde hjälpa till med att duscha henne, vilket de gärna ville. Men det blev nej från högre ort. De fick inte komma innanför ”skalet” på förvaret, som är ett låst boende.
I stället fick de träffa 85-åringen i ett besöksrum.
– Vi fick tvätta henne så gott vi kunde i handfatet på en toalett, säger Anila.
Enligt Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket, har förvaret förberett sig väl för mottagandet av Zegjine Xibri. Personal från hemtjänsten ska ha funnits på plats när hon anlände och de besöker henne enligt Jesper Tengroth flera gånger om dagen.
– Vi har förberett oss så gott vi har kunnat, och ordnat för att det ska vara så bra och värdigt som det kan bli.
Han säger att det inte hör till vanligheterna att en person med så pass stora vårdbehov vistas på ett förvar.
– I grunden är ju inte förvar anpassade för att sjuka personer ska vistas där under en längre tid, säger Tengroth.
Migrationsverket ansvarar för förvaren, men det är polisen som fattar beslut om placering. Enligt beslutet om Zegjine Xibri finns det en risk att hon avviker eller håller sig undan, för att förhindra att utvisningen verkställs.
– Lagstiftningen är ju utformad så att om du inte samarbetar och det finns risk för att du avviker så kan man bli tagen i förvar, säger Jesper Tengroth.
Juristen Johanna Ringdahl som företräder Zegjine tycker att polisen borde sett över alla andra alternativ än att frihetsberöva den dementsjuka 85-åringen.
– I ett sådant här ärende hade det verkligen varit lämpligt att utreda alternativ till förvar så långt det går, särskilt med tanke på hon behöver hjälp dygnet runt, säger Johanna Ringdahl, som arbetar på uppdrag av svenska Röda korset.
Jesper Tengroth uttrycker förståelse för att de anhörigas situation är svår.
– Det är ju inte särskilt svårt att förstå att de känner sig otroligt oroliga och frustrerade. Men nu är det här prövat så många gånger och det ska verkställas, och då måste myndigheterna göra det.
Migrationsverkets bedömning är att Zegjines allvarliga hälsotillstånd inte är tillräckligt för att hon ska beviljas uppehållstillstånd. I beslutet om avslag står det att det finns sjukvård att tillgå i Albanien, även om den ”inte håller samma kvalité och standard som i Sverige”. Döttrarna motsätter sig eftersom de vid upprepade tillfällen rest till Albanien för att hitta ett boende till mamman – utan att lyckas.
Jesper Tengroth lyfter att det i slutändan handlar om politiska beslut som ligger bakom att kraven för att beviljas uppehållstillstånd är höga.
– Det är lagen som styr hur Migrationsverket fattar sina beslut. Riksdagen har bestämt var gränsen ska gå. Oavsett om man vill ha en generösare eller striktare lagstiftning, så är det på valdagen som man har chans att påverka det här.
Ilda och Anila har inte fått någon information om när eller hur utvisningen ska genomföras.
Polisen har inte velat kommentera det enskilda ärendet.
Läs mer här:
Gravt dementa Zegjine ska tvångsutvisas till Albanien
