Den störste och starkaste slyngeln på skolgården har gett sig på en mycket mindre kille, förnedrat honom och tagit hans pengar. Den lille är inget dygdemönster, tvärtom; men busen med de hårda nävarna har ingen rätt att slå honom, än mindre att bestjäla honom.
Ändå står vi alla där på skolgården och ger bara ifrån oss små försiktiga protester. Var och en av oss tänker att skarpare invändningar skulle kunna leda till att vi själva skulle kunna få smaka på de där nävarna.
Vi är helt enkelt fega.
Busen på världens stora skolgård heter Donald Trump. Han har låtit sina specialstyrkor bryta sig in i president Maduros sängkammare och tagit presidenten och hans fru till fånga. Samtidigt hävdar han sin rätt till Venezuelas enorma oljetillgångar. Det är en häpnadsväckande aktion.
Det är inte första gången som USA beter sig hänsynslöst och grymt mot dem som är svagare. Kuppen i Chile 1973 hade Henry Kissinger, den amerikanske utrikesministern, som sin garant. Han hade inget emot vare sig massdödandet eller tortyren. Världshandeln med koppar var viktigare än demokratin, ja viktigare än den mänskliga anständigheten.
Det är ingen krigshandling i vanlig mening utan påminner mer om ett traditionellt brott med både kidnappning och stöld
George W Bushs vanvettiga attack på Irak 2003 skedde trots enorma motdemonstrationer. Eländet som följde har inte upphört ens i dag, mer än tjugo år senare.
Men Trumps aktion är trots allt än mer spektakulär. Det är ingen krigshandling i vanlig mening utan påminner mer om ett traditionellt brott med både kidnappning och stöld. Den amerikanske presidenten beter sig som en simpel brottsling.
Och är han inte just det: en lagöverträdare som på besynnerliga vägar blivit president i USA?
Donald Trumps beteende förvånar oss inte längre; det är gränslöst. Men världens reaktioner på hans tilltag är märkliga. Här har några av den internationella rättens allra viktigaste principer krossats. Varje nation är suverän inom sina gränser. Det är bara nationens egna invånare som kan avsätta en usel eller orättmätig ledare. Att kidnappa en främmande makts ledare är utan motstycke. Att därtill utan minsta rättegång förklara honom vara en brottsling – det är i sig ett brott mot all rimlig rättsuppfattning.
Om Åkesson blir statsminister kan han bli en Trump i miniformat
Jo, detta har sagts av ledande politiker men bara med mycket små bokstäver. Vår egen utrikesminister Maria Malmer Stenergard påpekar försiktigt att folkrätten måste respekteras och att hon inte ser någon grund för USA:s räd. Hon garanterar därtill att hon nu noga följer utvecklingen i Venezuela, vad det nu kan innebära.
Denna krypande försiktighet måste bero på rädsla. Tidölagets Sverige vill inte under några omständigheter reta upp Trump. Regeringspartierna får inte ens reta upp sitt stora stödparti, Sverigedemokraterna. Trump, denna ”friska fläkt”, har blivit Jimmie Åkessons idol på världsscenen. Om Åkesson blir statsminister kan han bli en Trump i miniformat.
Oppositionen har inte heller blåst upp till strid. Ja, Morgan Johansson har uttalat sig mer i klartext men varken han eller någon annan har gått längre.
Opinionsbildare av olika slag är också måttfulla överlag. Alla väntar bara på busens nästa steg som redan ställts i utsikt: att knycka Grönland från lilla Danmark. Trump och hans följe anser sig ha särskild rätt till Grönland.
Och längre bort ligger annekteringen av Kanada…
Det är som om världen redan slagit sig till ro med en ny världsordning där den starkares rätt gäller utan inskränkning. Trump är starkast i världen. Men Putin är starkast inom sin sfär och Xi Jinping inom sin. De kommer med glädje att kapa åt sig allt det i närområdet som de påstår egentligen hör till dem.
Och världen kommer att muttra missnöjt men knappast mer.
Vi rycker på axlarna –världen har blivit lika dåraktig som farlig
Inte heller drar stora protesttåg genom gatorna som före Bushs Irakinvasion. Vi rycker på axlarna. Världen har blivit lika dåraktig som farlig. Det som gällde 2024 gäller inte längre.
Vi är helt enkelt fega. Vi vågar inte ens höja rösten av rädsla för den store laglöse busen.
Fegheten, bristen på mod, är en föraktlig egenskap. Det blir vi upplysta om redan som barn. Modet är en av kardinaldygderna hos Aristoteles (de andra är visdom, måttfullhet och rättvisa) och fegheten dess motsats.
Men nu viker vi undan, missnöjt mumlande. Det spelar ingen roll att vi är så oändligt mycket svagare än den amerikanske presidenten. Var inte våra förfäder också svagare än Hitler? Eller än Stalin, Chrusjtjov eller Nixon? Var inte vi själva svagare än Bush?
Vi kan inte hindra dem, men vi kan visa vad som är rimligt och rätt. Så kan vi hjälpa till att hålla ett rättsmedvetande vid liv. Det är inte av en slump som man kommit fram till att en stat måste betraktas som suverän även om regimen är föraktlig. Vi måste ständigt upplysa om uselheten, vi måste uppmuntra varje opposition inom landet, men ingen utomstående, aldrig så rättänkande, har rätt att invadera landet. Det är den principen som Trump brutit mot på det mest flagranta sätt.
Människor utvisas under brutala och förnedrande former fastän de uppfyller alla krav som någonsin kan ställas på en god svensk medborgare
Visserligen kan försiktigheten förorsaka mycket mänskligt lidande. Men alternativet är ett krigiskt kaos. Iran är ett tänkvärt exempel. Vad hade hänt om främmande trupper kastat sig över landet? Säkert något ännu värre. Och nu tycks äntligen regimen på väg att vittra sönder inifrån, saknad av ingen utom mullorna.
Försiktigheten inför Trumps brottsliga invasion har sina motsvarigheter på andra områden. Flykting- eller snarare utvisningspolitiken kommer oss själva mycket närmare. Det är inte en tillfällighet att Trump utmärker sig för sin hänsynslösa råhet även där. Han skyr inga medel för att rensa sitt USA från alla som han ser som illegala – skicka dem till fasansfulla läger, till exempel.
Men på det området utmärker sig många andra länder också, inte minst Sverige. Författaren Niklas Rådström skrev nyligen en lysande artikel i ämnet (DN 5/1). Det är ett förfärande, ett fruktansvärt skådespel vi bevittnar. Massor av människor utvisas under brutala och förnedrande former fastän de uppfyller alla krav som någonsin kan ställas på en god svensk medborgare. Det är inte minst människor som lämnar efter sig plågsamma luckor i välfärden.
Johan Forssell är avskyvärd – han verkställer en beställning från Sverigedemokraterna, Tidölagets starkaste medlem
Och denna hemska trafik som pågår oavlåtligt har ett gediget stöd i riksdagen. Den ansvarige ministern, Johan Forssell (M), bröstar sig i medierna, stolt över sin smutsiga hantering. Han är avskyvärd. Han påstår att han befriar Sverige från brottslingar. Ja, kanske stämmer det på en och annan men inte på det stora flertalet. Han verkställer i själva verket en beställning från Sverigedemokraterna, Tidölagets starkaste medlem.
Och detta pågår utan högljudda protester från den allmänhet som vi alla tillhör. Finns det kanske många som i själva verket stödjer lemlästningen av vårt land som utan invandring snart mestadels kommer att bestå av åldringar?
Vi andra borde vara desto mer högljudda. Men inte! Vi är fegisar.
Läs mer:
Niklas Rådström: ”Jag måste få säga det – jag skäms över Sverige”
Carsten Jensen: Kära grönländare, välkommen till framtiden!
