Svenska hjälparbetaren i Ukraina: Skänk inga rishögar till bilar

– Ukrainarna är relativt ointresserade av ens bakgrund, men väldigt intresserade av att man faktiskt håller det man lovar. Valutan här är förtroende, säger Tilde Addenbrooke.

Klockan är över tio på kvällen i Kramatorsk i östra Ukraina. Tilde har precis kommit hem och är färdig för dagen, vilket hon firar med en kopp te nere i vardagsrummet. Kök och vardagsrum ligger i källaren i huset hon hyr. Praktiskt om ryska artilleriet skulle skjuta mot Kramatorsk när man äter middag.

Fronten ligger ett femtontal kilometer bort. Ibland mullrar det lite.

Hur länge Tilde är ute på uppdrag vet man aldrig på förhand. Det går inte att jobba i Ukraina enligt nio till fem-principen. Sedan kriget bröt ut 2022 har Tilde jobbat som volontär i Ukraina för flera olika organisationer.

Hon började med att transportera kvarlämnade hästar undan kriget. När DN senast träffade henne för två år sedan arbetade hon för den svenska hjälporganisationen Operation Aid. Därefter med Blågula bilen.

Nu har 32-åringen grundat sin egen organisation, Quarter Master for Ukraine. Det betyder kvartermästare och inom svensk militär är det namnet för den som leder underhållstjänsten inom ett förband. För Tilde Addenbrookes del innebär det sjukvårdsutrustning. Den bästa möjliga.

I sin fyrhjulsdrivna Ford Ranger – en gåva från gruvkoncernen LKAB – kör hon kors och tvärs över östra Ukraina med flaket och baksätet fyllda av så kallade Ifak-väskor och patienttäcken (varma, regntåliga täcken för att förhindra nedkylning vid blodförlust) åt de ukrainska soldaterna. Ifak betyder First Aid Kit och är en liten första hjälpen-väska som bland annat innehåller traumabandage, tryckförband, utrustning för att behandla lungskador. Och det absolut viktigaste: avsnörande förband, så kallad tourniquet.

Den moderna tourniqueten har räddat många ukrainska soldaters liv, eftersom den går att spänna med bara en hand. Ryska soldater förblöder oftare än ukrainska. De har ofta gammalmodiga gummiband som kräver två händer.

– Det är ingen idé att köpa fler tourniqueter av sämre kvalitet. Då är det bättre att soldaterna är helt utan. Att ge dem dålig utrustning och invagga dem i falsk trygghet är grymt. Utrustning som inte fungerar när det verkligen gäller är farlig, säger Tilde Addenbrooke.

Om hon råkar komma över dåliga, kinesisktillverkade tourniqueter slänger hon dem ändå inte, utan ger dem vidare till utbildare som undervisar soldaterna i första hjälpen. Hon försöker över huvud taget synkronisera all utdelning av sjukvårdsutrustning med utbildningar. Det är ingen idé att förse soldaterna med utrustning som de inte kan använda.

– Vi stöder kontinuerligt samma bataljoner. Det är viktigt för soldaterna att veta att de har ett stöd som de kan lita på. Då kan de planera bättre. Att åka runt och dela ut utrustningar enstaka gånger är också uppskattat, men jag vill ha kontinuitet och jobba med samma bataljoner.

Det är, enligt Addenbrooke, inte ovanligt att ukrainska förband tar emot hjälp som de egentligen inte behöver.

– De vill inte vara oartiga mot volontärer som dyker upp, trots att de kanske inte behöver just de grejerna.

Tilde Addenbrooke håller hela tiden kontakt med ”sina” förband. Dels för att kunna leverera exakt vad som behövs när det behövs, dels för att soldaterna kan tala om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Att kriget i Ukraina är så tillgängligt i jämförelse med till exempel kriget i Syrien har lett till en synnerligen brokig biståndsverksamhet. Framför allt i början av kriget var det vanligt att man i väst samlade ihop lastbilar med osorterade grejer, som skickades ner till Ukraina på vinst och förlust. När DN till exempel besöker frontstaden Pokrovsk utanför Donetsk passerar vi en stor hög med gamla kläder, som någon har kastat på torget. Exakt varifrån de kommer kan ingen svara på.

Samtidigt märker många seriösa biståndsarbetare att det samhälleliga intresset för Ukraina – och därmed för biståndet – har minskat.

– Behovet av riktad hjälp är fortfarande stort. Det betyder att man ska ge exakt det som behövs och av hög kvalitet. Om man till exempel skänker en rishög till bil skapar man bara ett problem för ukrainarna att lösa, säger Tilde Addenbrooke.

Sina egna donatorer kallar hon ”extremt hängivna”. Därför kan Quarter Master for Ukraine än så länge fortsätta sin verksamhet.

– Våra bidragsgivare vet hur viktigt det är att man stöder Ukraina över tid. Det här kriget kommer att pågå en bra stund. Blir det vapenstillestånd kommer Ryssland att utnyttja pausen för att omgruppera.

Av den anledningen har Tilde Addenbrooke inga planer på att lämna Ukraina.

– Så länge jag fyller en funktion och vi har folk som backar upp oss kommer jag att stanna. Det är ingen stor uppoffring, jag får ju jobba med världens bästa människor.