På måndagen offentliggjordes Adoptionskommissionen, som har utrett oegentligheter i den svenska internationella adoptionsverksamheten. Utredaren Anna Singer skriver om föräldrar som har fått sina barn falskt dödförklarade efter födseln, barn som har försvunnit från daghem och sjukhus och mödrar som har övertalats att överge sina barn.
Vad är förklaringen? Ett svar är pengar. DN:s gransking ”Barn till varje pris” kunde visa ekonomiska intressen i några fall. Adoptionskommissionen breddar den bilden avsevärt.
Enligt utredningen har barnhandel med koppling till svenska adoptioner förekommit under varje årtionde från 1970-talet till 2000-talet.
Och pengarna, de kom ofta härifrån. Donationer och bidrag från adoptivföräldrar och adoptionsföreningar har i kombination med stor efterfrågan på adoptivbarn skapat ”ekonomiska incitament” och risker för ”handel med barn”, konstaterar Anna Singer.
– Det är klart att donationer hade betydelse. Vi kan se att tillgången på barn ökade på de barnhem som var auktoriserade att förmedla barn för internationell adoption. Det fanns ett samband, säger hon.
I Kina har hundratals barnhem tagit emot stora summor från Sverige. Utöver adoptionsavgiften var adoptivföräldrarna tvungna att betala en donation på 3 000 amerikanska dollar till barnhemmet, 2009 höjdes avgiften till 5 000 dollar.
Pengarna överlämnades kontant i ett kuvert eller sattes in på ett konto i Peking. Varken svenska myndigheter, adoptionsföreningar eller adoptivföräldrar fick insyn i vad pengarna användes till.
Barnhemmen fick alltså betalt per adopterat barn. ”Det fanns därmed en ekonomisk drivkraft att få till så många internationella adoptioner som möjligt”, skriver Anna Singer. När tillgången på barn minskade skapades, enligt utredningen, en marknad för handel med barn.
Utredningen menar att kedjor av ”mellanhänder” i ursprungsländerna har erhållit pengar i utbyte mot att tillhandahålla adoptivbarn. I Sri Lanka var larmen om barnhandel återkommande under 1970-talet till 1990-talet. Svenska ambassaden i huvudstaden Colombo beskrev att problemen ”fanns inbyggda i ett system där de inblandade tjänade mycket pengar”.
Det skedde, enligt utredningen, systematiskt särskilt gällande privata adoptioner, men även i adoptioner via adoptionsföreningarna ”har pengar varit en drivkraft”. Föreningen Barnens Vänner hade en kontaktperson som enligt utredningen gjorde adoptionsförmedling till ”affärsverksamhet”. Mannen hade ”en tydlig kommersiell prägel” på verksamheten, som i sin tur helt finansierades av adoptionsavgifter och gåvor.
I Sri Lanka fanns, enligt utredningen, även så kallade ”babyfarmer” där ännu ofödda barn på förhand såldes till svenska adoptivföräldrar.
– Det är svårt att svara på hur utpräglad barnhandeln var. Det har inte funnits de verktyg som hade behövts för att markera att det inte var acceptabelt. De privata adoptionerna var fortfarande oreglerade på 1970-talet, säger Anna Singer.
På 1970- och 1980-talen förekom barnhandel i Colombia, enligt utredningen. Privata adoptioner till Sverige ”förekom i stor skala” och fattiga mödrar övertalades att sälja sina barn. Även rena kidnappningar förekom i byar runt huvudstaden Bogotá. Mammor ska dessutom ha fått barn falskt dödförklarade efter födseln.
”Barnen registrerades hos myndigheterna av en kvinna under falskt namn och med falska papper”. Så skriver utredningen om ett uppmärksammat fall på 1980-talet, då en advokat hade sålt barn till bland annat Sverige. Kvinnan kunde sedan ”uppträda som mor” inför de colombianska myndigheterna, för att adoptionen skulle godkännas.
För en adoptivfamilj kunde ett barn kosta mellan 7 500-15 000 amerikanska dollar.
Redan 2003 kritiserade en svensk statlig adoptionsutredning de colombianska adoptionsavgifterna där belopp utöver de faktiska kostnaderna, som barnens vård, ingick. Risken var, enligt den utredningen, att barnhemmen skulle bli beroende av avgifterna och att ”barnen blev en handelsvara”.
Adoptionscentrums dåvarande ordförande, Ulf Kristersson, argumenterade emot förslagen. Dels i ett remissvar, dels i DN Debatt: ”Konsekvensen av utredningens förslag blir att några få barn läggs i gyllene sängar medan andra får ligga på golvet”, skrev han.
– Jag kanske inte skulle uttrycka mig exakt så i dag. Men givet den situation som var då, tycker jag att våra argument var mycket giltiga, sade Kristersson till DN år 2021.
Resultatet blev att donationerna till bland annat kinesiska barnhem och höga adoptionsavgifter i länder som Colombia fortsatt tilläts.
– Att man behövde betala adoptionsavgifter var allmänt accepterat. Det var väl organiserat och svårt för de svenska adoptionsföreningarna att förhandla om det. Men kanske borde det ha gett upphov till funderingar och fler kritiska frågor, säger Anna Singer.
DN har sedan i måndags sökt statsminister Ulf Kristersson för en intervju.
DN har också sökt föreningen Barnens Vänner – som sedan 2022 inte längre förmedlar adoptioner – utan resultat.
