Jackie Edetjärn läker fortfarande från operationen när vi träffar henne i ett vintrigt Stockholm. Det har gått två månader sedan hon reste till Bangkok för att göra könskorrigerande kirurgi. Nu är hon sjukskriven från jobbet på ett lager och tillbringar sin mesta tid hemma i lägenheten. För att inte såren ska gå upp tar hon inte fotsteg längre än 20 centimeter. Promenaderna med hunden Jackson blir korta, och hon kan inte packa tunga saker inför flytten som snart ska ske.
För Jackie innebar Thailandsresan ett viktigt steg i hennes omvandling till kvinna.
– Jag är väldigt glad att jag åkte till Thailand och gjorde det. Jag har inte haft några större komplikationer förutom sårseparationer och lite svullnad. Jag blev väldigt imponerad av sjukvården jag fick för pengarna där.
Hon har ändrat sitt juridiska kön, gjort ögonlocksoperation, bröstoperation, fettsugning i magen och hakan. Men hon har ännu inte fått diagnosen könsdysfori. Hon har inte ens blivit kallad till specialistenheten Anova, dit transpersoner i Stockholm är hänvisade.
– De har 44 månaders väntetid. Sedan ska de utreda i ett år. Därefter kan det ta ytterligare 4-6 år till operation. Hade jag väntat på det skulle jag vänta till min död, eller i alla fall tills jag är pensionär. Jag känner att jag vill leva mitt liv som jag är nu, säger 51-åriga Jackie.
Thailand valde hon efter rekommendationer i olika grupper på nätet som diskuterar transkirurgi. Eftersom transvård inte ingår i vårdgarantin har hon bekostat operationen själv. Det gick på runt 100 000 kronor exklusive resa och hotell.
– Sjukvården hänvisar transpersoner till psykakuten, och ger en massa andra diagnoser, i stället för att hjälpa till med huvudproblemet som är könsdysfori. Jag hade kunnat få vilken diagnos jag ville, men jag ville inte gå den vägen. Därför betalade jag själv och gjorde operationen i Thailand.
Hon prisar standarden på vården hon fick i Thailand. De många anställda, det stora sjukhusrummet, servicen med bilar som tog henne mellan hotellet och kliniken. Ändå var det stundtals tufft. Hon reste dit ensam och var orolig inför och efter operationen.
Räddningen var klinikens medicinska agent och kontakt med andra på hotellet som var där för samma operation.
– En australisk kvinna hade med sig hela sin familj. De kom och livade upp mig ibland och vi åt tillsammans. Annars är det ganska jobbigt att vara helt ensam. Du är själv i ett annat land och har gjort världens största operation. Allt var jobbigt. Att gå upp, göra kaffe. Jag klarade ingenting fysiskt.
I grunden är hon glad att hon fullföljde:
– När jag vaknade efter operationen lyfte jag på täcket och tänkte: shit vad har jag gjort. Nu är den borta. Sedan var det en stor lättnad över att allt är klart.
Förutom kötiden hävdar Jackie att de könskorrigeringsoperationer som görs i Sverige är mindre avancerade än i Thailand.
– Jag tog inte den enklaste, utan en lite mer avancerad operation som inte görs i Sverige. Jag är väldigt glad, men samtidigt är jag rädd att något ska hända eftersom ingen i Sverige har hand om sådana som jag. Men så länge jag får leva så här är jag gladare.
I norra Sverige förbereder sig Chloe Kate, som egentligen har ett annat efternamn, på att resa till Thailand för en könsbekräftande operation i oktober.
– Resultatet vid en operation i Sverige skulle inte vara tillfredsställande för mig. Hade jag valt Sverige tror jag att det hade gnagt i mig resten av mitt liv att jag kunde ha fått ett ännu bättre resultat i Thailand, säger hon.
Chloe, som delar med sig av sin förvandling i sociala medier, strävar efter perfektion.
– Därför har jag tränat rösten, grottat ner mig i makeup, hudvård och kläder. Jag vill kunna säga att jag gjorde vad jag kunde för att uppnå mitt ideala jag.
Till skillnad från Jackie har Chloe, 37 år, fått en diagnos om könsdysfori. Nyligen opererade hon brösten i regional regi. Men att vänta på könsbekräftande operation i Sverige har hon inte tålamod till.
– Det skulle ta flera år att få en tid. Jag vill få det gjort så snart som möjligt och sökte därför till en klinik i Thailand, säger Chloe som kom ut som transperson för tre år sedan.
De långa väntetiderna i Sverige gör könskorrigerande operationer till en klassfråga, menar hon. Själv har hon valt en av de dyraste klinikerna i Thailand som tar 200 000 kronor för en operation.
– Jag får bara en chans att göra det här och då vill jag få så bra resultat som möjligt.
Fakta:Det säger svensk expertis om operation utomlands
Antti Mikkola, Biträdande överläkare, plastikkirurg och ansvarig för könsbekräftande underlivskirurgi vid Karolinska universitetssjukhuset.
Om riskerna med att operera sig i utlandet:
När en patient har opererat sig i utlandet har svensk vård inget ansvar för operationen och resultatet. Vi rycker bara in om det rör sig om ett allvarligt hälsorelaterat problem.
Vid operation i utlandet är det otydligt vilket ansvar kliniken har.
Om man behöver ytterligare kirurgi kan det vara oklart om det ingår i det ursprungliga priset eller man ska betala extra.
Antibiotika används mycket mer liberalt i Asien än de nordiska länderna. Så en annan aspekt är risken för bakterier. Ibland har patienter gått på långa antibiotikabehandlingar och riskerar att utsättas för multiresistenta bakterier.
Långa flygresor är också en risk. I kombination med hög östrogenbehandling ökar risken för blodproppar.
Det finns också en risk vid underlivskirurgi från manligt till kvinnligt kön när vaginakanalen görs. I värsta fall kan en skada leda till att det kommer fel sekret i vaginan. Det är sällsynt men en mardröm för den det drabbar. Vi har tagit om hand om en del såna patienter som har blivit opererade i utlandet. Den risken finns också i Sverige men då kan man upptäcka och behandla skadan direkt.
Om kvalitet på operation i Sverige contra Thailand:
De flesta som genomgår feminiserande underlivskirurgi kan genomgå den typen av operation vi gör i Sverige. Man återanvänder huden från penis och pungpåsen och skapar blygdläppar och alla strukturer som ett kvinnligt könsorgan behöver innehålla av det.
Men med en del patienter är det svårt att ha tillräckligt material för en fungerande vaginakanal och symmetriskt formade blygdläppar.
För såna patienter finns andra typer av tekniker man kan använda. Som att ta av tarmarna eller bukhinnan. En del kliniker i Bangkok gör den typen av kirurgi och det tillhör inte svenskt finansierad vård. Men vi arbetar för att få den typen av ny teknik till Sverige. Skattefinansierad vård kräver att vi vet att den nya tekniken fungerar och långtidsuppföljning. Därför får vi inte ny teknik lika snabbt som i Thailand med många konkurrerande privata kliniker.
Om väntetiderna i Sverige:
I Stockholm är väntetiden till kirurgiska åtgärder 3-5 år. Vi opererar ungefär 50 personer om året och har runt 150 som står i kö. I Sverige finns det fem personer som gör den här typen av kirurgi. Operationen görs på tre platser: Stockholm, Linköping och Göteborg.
Jag tycker att en viss väntetid motiverad. Några månader upp till ett år är vettigt. Då har beslutet mognat. Om det är flera års väntan blir man frustrerad. Vi vill inte att kön ska vara så lång.
Samtidigt är det här extremt oåterkallelig kirurgi. Man tar bort körtlarna, testiklarna, penisen och förlorar sin möjlighet att få biologiska barn.
Vissa politiska partier är oroliga för hur vi använder våra skattepengar och att folk ska ångra sig. Det är det väldigt få som gör. Men vi vill att våra patienter är noga utredda innan de genomgår kirurgi.
Läs mer:
Krav på kortare väntan i transvården
”När jag började med drag hittade jag mig själv som kvinna”
