Inte alla har familjer, arbetskamrater, romantiska relationer, eller ens vänner. Men nästan alla har grannar. Precis som kanelbullen, källkritiken och korven har grannen också sin egen dag: den sista oktober varje år. I samband med årets firande presenterades en undersökning av Hemnet som visade att nio av tio svenskar trivs med sina grannar. Det är dock frågan om en måttlig trivsel, bara knappt hälften, 48 procent, säger att de trivs mycket bra med sina grannar.

– Det är en väldigt frekvent utsaga som många ger, att det ska vara lagom grannkontakt, säger Cecilia Henning, docent i socialt arbete som forskat om grannar i över 30 år.

– Man vill ju inte att grannen ska komma och ringa på och besvära en för mycket.

Tunna band som hon kallar dem, denna lite ytligare form av återkommande kontakter med människor i vardagen, och som skiljer sig från tjocka band som är mer djupa relationer som man har med familj, nära vänner och liknande.

I grannsammanhang pratar hon om dessa tunna band på en skala, från igenkänning till att man kanske säger hej. Sedan kanske man börjar prata lite med någon, vilket kan övergå till en mer ytlig relation, eller utvecklas till en lite tjockare vänskapsrelation. Men det senare är mer ovanligt.

– Det är ingenting man ska förvänta sig att grannskapet leder till. För i och med närheten man har till grannar är man också mån om den frihet man har i att kunna bestämma själv hur nära man vill komma människor, menar Cecilia Henning.

– Det skiljer sig från arbetskamrater som man tvingas arbeta tillsammans med, trots att man kanske inte gillar vederbörande. När man är hemma i sin egen domän är man mån om att själv bestämma hur nära relationen ska vara.

Samtidigt lyfter hon fram betydelsen av grannkontakter, ett hej i trapphuset eller över staketet.

– Det finns ett värde i de tunna banden som det finns all anledning att uppmärksamma. De bidrar till en känsla av tillhörighet i ett socialt och lokalt sammanhang, inte minst för många äldre.

– De gör också att man känner trygghet. Och tryggheten är kanske det viktigaste i dagens allt mer osäkra samhälle och omvärld, menar hon.

Grannen har i dag även mycket riktigt fått en beredskapsdimension, som så mycket annat i denna mörka tid.

”När man känner varandra blir det lätt att hjälpas åt. Grannar är viktiga för ett tryggare och mer motståndskraftigt samhälle både i vardag och kris”, manar MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Att ha en krislåda är bra om krisen kommer. Men minst lika viktigt är att ha lärt känna grannarna, i alla fall lite grann. Det kan bli livsavgörande, menar statsvetaren och krisforskaren Veronica Strandh.

Forskning visar också att människor återhämtar sig snabbare vid en kris i områden med stark granngemenskap.

På Försvarshögskolan pratas det därför i dag mer om gemenskap än om prepping. ”Relationer är viktigare än konservförråd.” och ”Att isolera sig är det dummaste sättet att överleva” är aktuella slagord från försvarsforskaren och överstelöjtnant David Bergman.

Samtidigt finns det studier som visar att våra grannar finns där, vare sig vi vill det eller inte, och vare sig vi odlar dessa grannkontakter eller inte.

– En form av latent grannsämja, förklarar Eva Andersson, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet som forskar om grannskapseffekter.

– Det betyder någonting att vi bor nära varandra. Frågar man folk, tror du att dina grannar skulle ställa upp ifall något allvarligt skulle inträffa? Där har alla en väldigt stark tro på sina grannar, att det skulle de verkligen göra.

Share.
Exit mobile version