Svensken som gör konsertljus åt världsartister: ”Coachella var roligare förr”

Tobias Rylander kånkar en tung skrivbordsstol uppför trapporna till sin nya ateljé i huset intill tågstationen i Leksand. Det är här på loftet, under det snedställda trätaket, som han har sitt kontor numera. Ateljén ser i det närmaste ljussatt ut, värdig en ljusdesigner som har Beyoncé, Drake och The xx på sitt cv, men det är inga noggrant kalibrerade färgtemperaturer som får rummet att glöda. Det är bara majkvällen som välter sitt mjuka ljus över trägolvet.

Tobias Rylander är just hemkommen från Coachella, där han gjorde ljus- och scendesign till FKA twigs och Lykke Li. Med Lykke blev årets festival ett jubileum – 17 år har gått sedan de stod på Coachellas scen tillsammans för första gången, under hennes första USA-turné och det som skulle bli bådas internationella genombrott.

– Det var smått magiskt faktiskt. Det var i stort sett samma band nu som för 17 år sedan och vi gjorde som vi gjorde då, åkte till Home Depot och köpte material och byggde scenografi själva. Lykke spelade tidigt på dagen, så ljussättningen var minimal, men hon hade en väldigt tydlig idé om estetiken som jag hämtade inspiration från, säger han.

– Coachella var roligare förr. Dels för att jag var yngre och festade mer, men också för att det bara fanns ett backstageområde för alla artister. Plötsligt kunde man stå och skåla med Danny DeVito eller någon annan Hollywoodskådis. Nu är allting mycket större och mer influencerdrivet.

Med 240 resdagar om året har Tobias Rylander svårt att känna sig hemma någonstans, trots att byn Rältlindor har varit hans bas sedan en tid tillbaka och att han numera äger både en gård (med renoveringsbehov) och en ateljé (med renoveringsbehov) i Leksand.

– Det är ingen magi att åka till Arlanda längre. Jag kan bli avundsjuk när jag ser barnfamiljer som ska ut och resa och tycker att allt är spännande. Jag vill bara vara hemma.

Han är uppvuxen i Leksand och efter musikgymnasium drog han till Stockholm och luffade runt mellan kompisars soffor. Han började hänga på det klassiska punkhaket Kafé 44 på Tjärhovsgatan.

– Det var pop- eller punkkonserter på tisdagar och torsdagar och alla jobbade ideellt. Man fick mat och en Cuba Cola varje tisdag, berättar han.

Runt honom fanns en generation äldre scentekniker – som han som kallades Ugglan, som skötte ljudet under konserterna. Tobias Rylander fick hjälpa till med ljuset under spelningarna och samlade på sig gammal utrustning från företag som hyrde ut ljus till konserter. Till slut hade han tillräckligt för att bygga en egen liten uppsättning på Kafé 44. Han lärde sig hänga lampor, rikta dem, byta färger manuellt och linda kablar. En teknisk lekplats där han lärde sig genom att göra fel.

Det sena 00-talets svenska musikscen var liten nog för att alla skulle känna alla. Sahara Hotnights hade stödspelningar på Kafé 44, fick upp ögonen för Tobias Rylander och tog med honom ut på turné i Europa. Sedan följde The Hellacopters, Shout Out Louds, Lykke Li och Fever Ray.

– På den tiden var det fortfarande ovanligt att ljusdesigners följde med artister internationellt, och jag fick för det mesta jobba med vad som fanns på plats på scen. Hade jag tur kunde jag få en liten budget och en liten plats i turnébussen för lampor och utrustning. I dag kan de riktigt stora turnékaravanerna följas av hundratals långtradare med utrustning för ljus och scen.

Under åren i USA hade han som mest fem aktiva artistvisum i sitt pass. Han förstod snart att han var tvungen att bo i USA för att kunna hålla på med det han ville – så han flyttade till New York. Där började han arbeta med amerikanska och europeiska band som The xx, Phoenix och The Strokes. Han fick ett rykte om sig att kunna ”trolla med knäna” – att skapa stora visuella uttryck med små medel.

Genom gemensamma kontakter lärde han känna den legendariske ljusdesignern Leroy Bennett, som arbetade med artister som Prince, David Bowie och Paul McCartney. Tobias Rylander var bara 26 år när han tillsammans med Leroy Bennett och Cory Fitzgerald, också en legendar inom ljusdesign, startade studion Seven Design Works i New York, en av de första i sitt slag inom konsert- och scenformgivning.

– Vi gjorde inte bara ljus utan tänkte konceptuellt kring hela upplevelsen. Video, scenografi, rum, känsla.

Hade den här intervjun ägt rum i Los Angeles, dit Tobias Rylander flyttade efter några år i New York, hade det perifera ljudet av en helikopter som hovrar över staden som en rovfågel legat som ett brus i bakgrunden. Nu är det i stället pendeltåget mellan Borlänge och Mora som hörs. Men Tobias Rylanders ateljé i Leksand hade lika gärna kunnat vara en studio i Los Angeles, med sina stora panoramafönster, vitmålade trägolv och industriella kök. I rummet intill ska hans fru, Florencia ”Toti” Ugalde Naranjo, ha sin silversmidesverkstad på sikt.

Mot en vägg står en inramad poster från Beyoncés ”Renaissance”-turné och när vi båda tittar dit samtidigt förstår jag att det har blivit dags att ställa den fråga som har hängt i luften sedan jag kom hit.

Hur kom du i kontakt med Beyoncé?

– Beyoncés team hörde av sig till mig 2023 och ville att jag skulle göra hennes ”Renaissance”-turné. Artister brukar vilja testa olika ljus- och showdesigners och det var nog min tur då.

Väl ödmjukt kan tyckas, sanningen ligger väl snarare i en lång internationell meritlista och flera branschpriser.

I Beyoncés fall handlar det framför allt om det som inom branschen kallas ”key lighting” – hur ljuset faller på artisten. Under turnén var scenen byggd i 360 grader, med publik runt hela scenen och kameror från alla håll.

– Mitt största uppdrag är att ljussätta henne så att hon ser fantastisk ut, från alla vinklar och i alla kameror, och samtidigt att få hela spektaklet att kännas enormt. Det är tusentals lampor att hålla reda på. Jag har fyra programmerare som sitter vid varsitt ljusbord i flera veckor innan turnén. Det är en enorm apparat och allting ska hända väldigt snabbt.

Men det tekniskt svåraste i dag är inte längre att ljussätta själva arenorna, utan att varje person i publiken är en kamera. Artisterna och deras managers sitter och granskar mobilfilmer från konserterna på sociala medier efter spelningarna.

– Ljussätter vi för mobilkamerorna kan det se fruktansvärt ut i verkligheten och i professionella kameror. Och gör vi det snyggt live kanske det ser konstigt ut online. Att hitta en vitbalans som fungerar för alla är egentligen omöjligt.

Dagens sista tåg mot Stockholm lämnar stationen just som Tobias Rylanders mobiltelefon börjar plinga intensivt. Hans närmaste kollegor, amerikanerna, har vaknat till en ny dag på andra sidan Atlanten.

Om några dagar åker han tillbaka till USA för turnén med Bleachers, bandet där Jack Antonoff – Taylor Swifts närmaste musikaliska samarbetspartner och producent – är frontfigur. Där experimenterar Tobias Rylander med en typ av lågtrycksnatriumlampor som nästan aldrig har använts på scen förut eftersom de är känsliga och opraktiska för turnéliv. Ljuset fungerar annorlunda än vanligt vitt ljus: det reflekterar inte färger utan får hela rummet att se sepiafärgat ut, där röda kostymer upplevs grå tills att en vanlig ljuskälla tänds och färgerna målas tillbaka.

Trots att han har ägnat dagen åt att bära möbler och montera ner 15 rispapperlampor som hade lämnats kvar i taket efter den tidigare ägaren, är det först nu, när solen går ner över Leksand, som hans egentliga arbetsdag börjar.

Sover du aldrig?

– Nej, typ inte. Och imorgon bitti ska jag bygga trall på gården.