Klockan var fem och novembermörkret hade lagt sig utanför Mossehallen. Därinne simmade folk i bassängen och handbollsklubben Herulf skulle träna.
På parkeringen i den vanligtvis fridsamma staden vid Oslofjorden föll tre skott från en pistol. Efter en stunds tystnad fem skott till. Ny tystnad. Så ett skott till.
En numera 38-årig man föll ihop. Kulan träffade hans högra knä, sex tog i magtrakten, en i vänster hand och en träffade inte. Han flögs de sex milen till Ullevål, universitetssjukhuset i Oslo, opererades och låg i koma under bevakning. Mot alla odds överlevde han och skrevs ut – efter sju månader.
Nu, snart två år senare, sitter denne man framför oss i Søndre Østfold tingsrätt i Sarpsborg tre mil från gränsen till Sverige. Ett tiotal poliser som alla bär vapen – ovanligt i Norge – vaktar.
38-åringen har länge bott i Stockholm, har en handfull brottsdomar i bagaget och är efter att ha flyttat till Oslo registrerad i svenska folkbokföringen som ”försvunnen”. I rättssalen säger han att han ”blev som paralyserad i hela kroppen” av kulorna och att han bad sin sista bön.
Men utöver det säger han nästan ingenting.
Mitt emot honom sitter de som åtalats misstänkta för olika roller i försöket att mörda honom. Alla har de kommit hit från Sverige:
● Den i dag 26-årige misstänkte skytten, statslös men folkbokförd i Göteborg.
● En 22-åring från Skaraborg som skjutsade skytten från Oslo till Moss och vidare till Sverige i en hyrd Peugeot 208.
● En 49-åring från Göteborg som ska ha lockat det tilltänkta offret till Mossehallen med att denne skulle få köpa två Rolexklockor, en Daytona och en Submariner.
● En 34-åring med bakgrund i Skåne och Östergötland som ordnat med transporter åt 26-åringen.
Åklagarna yrkar att de tre förstnämnda ska dömas till tolv års fängelse och 34-åringen till elva år.
Rättssalen i Sarpsborg har blivit en slags projicering av den debatt som främst lyfts in i den norska politiken av Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug. Redan dagen efter mordförsöket kritiserade hon i Stortinget statsministern Jonas Gahr Støre.
– Tidigare i höst utmanade jag statsministern om det jag kallar det svenska tillståndet, situationen som råder i vårt grannland och vilket hot det utgör för Norge, sa Listhaug då.
På valnatten för sex veckor sedan kunde hon jubla över fördubblat stöd.
Moss är Sarpsborgs granne åt nordväst. Redan för 211 år sedan fick staden Sveriges och Norges blickar på sig då ländernas kungligheter undertecknade konventionen som innebar ett avgörande steg mot ett självständigt Norge.
700 meter från huset där dokumentet signerades och det svensk-norska kriget upphörde brann skotten av i kvällningen 28 november 2023. De signalerade att ett annat slags krig, med kopplingar till ”jordgubben” Ismail Abdos nätverk Rumba och ”kurdiske räven” Rawa Majids Foxtrot, hade passerat riksgränsen.
För vid Mossehallen var det inte alls någon försäljning av Rolexklockor. Planen var att 38-åringen skulle dö.
Polisen kombinerade registreringsskyltar som passerat vägkameror med mobiluppkopplingar och, tillsammans med svenska kolleger, läste de chatkommunikation till och från konton kopplade till Ismail Abdo.
– Vi tänker att mordförsöket var ett beställningsuppdrag från chatkontot ”Business” som vi menar är Ismail Abdos. En av våra hypoteser om motivet är att målsägaren ska ha hjälpt Rawa Majid med flykten från Turkiet till Iran, säger åklagaren Tonje Tønder till DN.
Någon hjälp att få motivet förklarat har dock hon och kollegan Benedicte Granrud inte fått av 38-åringen, han som var nära att avlida den där höstnatten i Moss. Två av de åtalade har valt att inte säga något alls.
Men mannen som senare sätter sig i vittnesbåset är mer angelägen om att ge sin bild. Han är en 49-årig sexbarnsfar som kom till Sverige på 90-talet, bosatte sig i Göteborg och har ett begränsat brottsregister. Han säger att han ”haft jobb, drivit företag och bor på adressen där jag är skriven och är inte skyldig någon något”.
Sett till terminologin inom gängvärlden och åtalet är han här ”goaren”, den som förmått 38-åringen att dyka upp vid Mossehallen i tron att få köpa Rolexklockor.
49-åringen beskriver en tillvaro där han både är vän och avlägset släkt med Rawa Majid, ”kurdiske räven”, och samtidigt känner Ismail Abdo, ”jordgubben”.
Han berättar att han tagit emot en guldkedja från Majid som tack för att ha hjälpt honom att ta sig från Turkiet till Iran via Irak – men i det här fallet alltså är misstänkt för att ha utfört en tjänst åt Majids dödsfiende.
49-åringen förnekar att han själv bidrog till mordförsöket. När han får frågan om han talat med Ismail Abdo om vad som skedde i Moss, svarar han:
– Jag tror han har sagt att det var rätt att ta honom, att han förtjänade det.
Och så tänker han högt om sin egen framtid.
– Tidigare behövde jag aldrig vara orolig, det var ett toppliv. Nu har jag blivit en del av den här våldsserien som pågår och jag vet inte hur det kommer att sluta för mig.
Han talar under rättegången om konsekvenserna för sin familj.
– Jag har två äldre barn, de lever nu med skydd och kan inte visa sig var som helst.
Ett larm till polisen från passagerare på ett pendeltåg i Sollentuna norr om Stockholm kom att bli en nyckel till att samla bevis mot 26-åringen som nu sitter i rättssalen misstänkt för att ha avlossat vapnet i Moss.
Fem dagar efter att skotten föll där såg passagerarna honom med hjälp av en kniv tvinga med sig en annan man i tågvagnen.
Poliser med dragna vapen tog sig ombord och grep honom. När de gick igenom hans telefon såg de chatmeddelanden om planerna att utföra dådet i Moss och norsk polis informerades.
I rättssalen i Sarpsborg har också mordet på Ismail Abdos 58-åriga mamma spelat en roll. Hon sköts i bostaden i Uppsala tre månader före dådet i Moss och attacken har beskrivits som gnistan som tände mordvågen som följde, den som i DN fick rubriken ”Svarta september”.
Domen i det rättsfallet har de norska åklagarna lagt fram som bevismaterial och en svensk polis har förhörts som vittne om nätverken Foxtrot och Rumba och bakgrunden till Rawa Majids och Ismail Abdos fiendskap.
Att det pågår en rättegång i Sarpsborg som kretsar kring fem personer som kommit från Sverige har inte undgått någon av de invånare som DN pratade med på torget.
– Vi hör på nyheterna om mord i Göteborg, Stockholm, Södertälje… på så många platser. Enda trösten är att det mest är kriminella som dödar kriminella, själv känner jag mig inte orolig, säger Oddvar Nilsen.
Apropå Fremskrittspartiets ledares flitiga användning av uttrycket ”det svenska tillståndet” under höstens valrörelse funderar norrmannen Jan Stene:
– Jag har stuga i Karlstad och jag upplever att det finns två sorters folk, brödrafolk, och så de här nya trenderna med att ta billiga poäng. Det känns inte bra.
Norges motsvarighet till Noa, nationella operativa avdelningen i Stockholm, är Kripos i Oslo.
När DN två månader efter dådet i Moss talade med avdelningschefen Kjetil Tunold blev det tydligt att samarbetet med svensk polis inte upplevdes optimalt.
– Jag har intrycket att man delar information när man har kontakt, men har man inte den eller tar kontakten, så hör man heller inget, sa han.
Tunold sa också att Kripos hade föreslagit svenskarna att placera sambandmän hos varandra men la till att ”dit har vi inte kommit.”
I dag har det steget tagits – men bara till hälften.
Hos Kripos i Oslo arbetar åklagaren John Ivar Johansen. På frågor om svenska kriminellas nätverks utbredning i Norge i dag svarar han:
– Jag skulle säga att sedan ett och ett halvt år har vi sett betydligt fler svenska kriminella som åker till Norge för att utföra uppdrag, men också norrmän som utför uppdrag i Sverige.
Om samarbetet med svensk polis låter det lite annorlunda än vid tiden närmast efter mordförsöket i Moss.
– Vi har under senaste året haft ett väldigt bra samarbete med svensk polis, och även med andra länder som ingår i operation Grimm, säger John Ivar Johansen.
Grimm är en samverkan mellan sju länder för att motverka det som kallas Crime-as-a-service, alltså brott som ”beställs” i sociala medier.
– Kripos har också sedan ett och ett halvt år en polis placerad i Stockholm, säger Kripos-åklagaren.
Har ni någon svensk polis placerad hos er i Oslo?
– Nej, ingen svensk polis här. Behovet har kanske inte varit så stort.
En märkesdag på vägen mot tätare polisband inträffade i september då kronprinsessan Victoria och kronprins Haakon invigde den gemensamma polisstationen på själva riksgränsen vid Eda i Värmland. Halva huset på svenska sidan, andra halvan på norska.
Det mediala fokuset i Norge är stort vid nästan varje dåd som andas en koppling till Sverige. När Oslotidningen Aftenposten samlat sina artiklar i ämnet har de valt vinjetten ”Den svenska invasionen”, och i Sarpsborg liverapporterade NRK, Norges motsvarighet till SVT och Sveriges Radio, under åtta timmar från första rättegångsdagen.
Oron för brott med koppling till Sverige märks indirekt även i norska regeringens officiella reseråd där det sägs att ”skjutningar och sprängningar i organiserade gängmiljöer är ett större samhällsproblem i Sverige än i jämförbara länder”.
En mediepersonlighet i rättssalen i Sarpsborg är Øystein Milli, författare till böcker om kriminalitet och den som leder tidningen VG:s krimpodd. På frågan varför ett mordförsök i Moss tilldragit sig ett så stort intresse, svarar han:
– Upplevelsen är ju att Sverige hela tiden legat före Norge, och nu i form av en kriminell trend som också kan komma hit.
Det är inte mordförsöket i sig utan dess koppling till nätverksmiljön och att det ”är färre sådana här än i Sverige” som gör fallet mer uppmärksammat, menar han.
Øystein Milli säger att det skett flera brott i Norge ”som kan sägas kopplas till den politiska diskussionen om det så kallade svenska tillståndet.”
– Sylvi Listhaug har varit väldigt upptagen av det här fallet i Moss och andra med svenskt inslag, och se vilken framgång hon fick i valet där Fremskrittspartiet gick fram med förslag om att kunna döma upp till 50 års fängelse.
Den politiska temperaturen fick justitieminister Gunnar Strömmer (M) att resa till Oslo i våras för ännu ett möte, denna gång med Astri Aas-Hansen som då nyss tillträtt som justitieminister. Till medierna sa hon:
– Det allra viktigaste nu är att vi är klara över att det här sker på andra håll i världen, och att vi verkligen ligger i framkant och anstränger oss för att förhindra att det får fotfäste i Norge.
