Svenskt brons till judokan Nicolina Pernheim Goodrich

Enligt Svenska judoförbundet var 25 procent av de kvalificerade till Tokyo blinda men de idrottarna tog bara 10 procent av medaljerna. En snedfördelning som visade på en orättvisa.

Till Paris gjordes en uppdelning, nu tävlar blinda i en klass och synskadade i en annan.

– Det är jättebra att det är fler blinda som får chansen att tävla på den här nivån. Annars var det så här: Kina ska skicka sin bästa, klart det inte är den blinda liksom. Nu är det fler som får chansen att idrotta på hög nivå, med liknande förutsättningar, säger Nicolina Pernheim Goodrich tll DN efter sin semifinal.

Då har hon precis förlorat en jämn match mot kinesiska världsettan Liu Li, efter att ha besegrat mongoliska Turuunaa Lkhaijav på en ippon i kvartsfinalen.

33-åriga Pernheim Goodrich födde sitt första barn i januari, dottern Selma. Hon bestämde sig för en snabb comeback på judomattan – just på grund av de förändrade reglerna. Den tidigare världstvåan säger att hon är i liknande form, eller till och med bättre, som före graviditeten.

I bronsmatchen besegrar hon Turkiets Merve Uslu Hajabipour med en ippon. Och sätter armarna för ansiktet – det ser ut som om hon knappt kan tro det. Sedan en stor kram med tränaren Mikaela Barrera Birath.

– Jag frågade domaren om jag verkligen vann och han sa att det gjorde jag, säger hon till DN med en blågul flagga virad om sig.

Du såg mer bestämd ut än turkiskan.

– Hon satt och skakade innan matchen.

Och såg otröstlig ut när hon gick förbi här nyss.

– Den här gången är det min tur att var glad, förra gången var det jag som grät. Judo är hårt.

Både Judoförbundet och Nicolina Pernheim Goodrich vill lyfta att nyklassningen har stor påverkan på hela sporten, nu när flera nationer känner att de blinda idrottarna är några att satsa på.

Enligt svenska förbundet ökade antalet blinda tävlande med över 200 procent i kvalet till Paris, och fler blinda än synskadade lyckades kvalificera sig.

– Bara att det är fler som nu får ett vettigt liv och får möjlighet att prestera och lite status i sina hemländer, det är fantastiskt, säger Pernheim Goodrich till DN.

Jag förstår att det är en fördel för en synskadad att möta dig, eftersom hon kan uppfatta rörelser som du inte kan. Men kan du förklara skillnaden i träningen för en blind och en synskadad?

– Det skiljer otroligt mycket. Till exempel kan jag inte gå på en träning själv, jag måste ju alltid ha någon som kan springa med, som kan säga till när väggen kommer om jag till exempel gör kullerbyttor. Jag kan inte heller se vad tränaren visar.