Johan Norlén, 53, tog nyligen över som marinchef i Sverige i ett läge han beskriver som komplext. Spänningen på Östersjön har ökat dramatiskt sedan krigsutbrottet i Ukraina. Kabelbrotten i slutet av fjolåret, först mellan Sverige och Litauen, sedan mellan Finland och Estland, är de senaste i raden av allvarliga incidenter.
– Givetvis är jag orolig när det hela tiden sker mer och mer som tvingar oss att reagera. Det vi arbetar med just nu är att hitta system för att tillsammans med våra allierade agera snabbare så att vi kan avskräcka från fortsatta verksamheter, säger Norlén.
Norléns bedömning är ändå att Finland och Sverige gemensamt har bra koll på de ungefär 4 000 fartygsrörelserna på Östersjön per dygn. Han lyfter fram hanteringen av tankfartyget Eagle S, misstänkt för kabelbrottet mellan Finland och Estland, som ett exempel på finsk-svenskt samarbete när det är som bäst.
– Min finska marinchefskollega (Tuomas Tiilikainen) lyfte luren och kontaktade oss. Vi kunde då åka dit med ubåtsräddningsfartyget HMS Belos och ta upp fartygets ankare. En del av de finska dykarna som arbetade med oss har utbildats i Sverige. Det visar hur nära vi står. Nästa gång blir det kanske Finland som hjälper oss, säger Norlén.
Trots fokuset på kabelbrotten finns det en faktor som oroar Norlén ännu mer: sjödugligheten hos de tungt lastade tankfartygen i den ryska skuggflottan. Han har själv inte varit ombord på något av dem, men konstaterar att de fartyg som Ryssland nu använder för att kringgå sanktionerna är väsentligt äldre än de som var i bruk före kriget.
– De är dessutom tvivelaktigt försäkrade, och deras agenter är inte lätta att få tag på. Östersjön är ett väldigt känsligt innanhav. En stor oljeolycka är kanske det värsta scenariot vi just nu ser framför oss.
Ingen ansvarig kan nås eller ställas till svars, och vi får själva städa upp och stå för notan?
– Ja, risken är stor för att det är de stater som drabbas som tvingas sanera. Samtidigt ska man komma ihåg att den ryska krigsekonomin bygger på att fartygen kommer in och ut ur Östersjön. Ingen är betjänt av en oljeolycka.
Norlén hoppas att sanktionerna mot Ryssland på sikt ska bära frukt. Under tiden ser han som sin och marinens huvuduppgift att i samarbete med de andra Östersjöstaterna öka den militära närvaron i avskräckande syfte och ha en täckning som varje stund ger rätt sjölägesbild.
– Vid ett kabelbrott blir det stort fokus på ett och samma ställe. Jag har inte den lyxen, utan försöker hela tiden hålla ögonen på helheten, från Bottenviken till Nordsjön.
Däremot ser Norlén för närvarande ingen direkt hotbild mot de många bil- och kryssningfärjorna på Östersjön.
– Jag vill inte gå händelserna i förväg där. Det vi konkret ser är en ökning av incidenter avseende kablar och kritisk undervattensinfrastruktur. Sedan finns det ganska mycket spekulation.
Finland har inga ubåtar, men det har Sverige. Vilken roll spelar ubåtarna i det skärpta säkerhetsläget?
– Vi använder dem på många olika sätt. Tyvärr kan jag inte kommentera det i detalj. Men det är en väldigt bra förmåga som vi ska värna om, och som nu blir en del av Nato-alliansens förmåga.
Kan ni vid nästa eventuella kabelbrott skicka en ubåt till platsen direkt för att lättare avgöra ansvarsfrågan?
– Ubåtar har i första hand uppgifterna spaning, anfall och underrättelseinhämtning. De är dock inte lämpliga att använda för att undersöka exempelvis kabelbrott då de inte har de sensorer som krävs för det. Det gör ytfartyg betydligt bättre och vi kommer därför sannolikt aldrig att använda ubåtar till detta.
Hur ser du på Polens premiärministers förslag om ett gemensamt program för marin övervakning av Östersjön tillsammans med de nordiska och baltiska länderna?
– Det skulle i så fall vara en fortsättning på det vi redan håller på med, att hitta ännu bättre former för att jobba tillsammans, och koordinera insatserna ännu bättre.
Jag får intrycket att du trots allt inte är så orolig, att det känns som om läget är under kontroll?
– Som er president Alexander Stubb sade: vi upplever oroligheternas tidevarv. Vi har till och med nordkoreanska soldater som krigar i Europa. Men jag tycker ändå att det vi gör just nu skapar trygghet, att Finland och Sverige tillsammans gör Nato starkare. Det bästa vi kan göra är att se till att krigsförmågan är så bra som möjligt. Det ger den bästa avskräckande effekten.
