Riksdagen beslutade om Sveriges 16 miljömål 1999, men mer än ett kvarts sekel senare ser det mörkt ut, enligt en analys som görs vart fjärde år.
– Det är klart att vi inte är nöjda. Målet är ju att vi ska nå alla miljömålen. Men miljömålen är ju visionära till sin karaktär, säger Sabina Vinnmyr och liknar dem med målet om att ingen ska dö i trafiken.
Bland målen som bommas och där utvecklingen går dåligt kan klimatpåverkan, levande skogar och ett rikt växt- och djurliv nämnas. I vissa fall rör det sig om globala mål, där Sveriges möjligheter att påverka är begränsade.
De flesta andra målen, som myllrande våtmarker och grundvatten av god kvalitet, kommer inte heller att nås, men där är utvecklingstrenden neutral.
För ett par av målen går det åt rätt håll. Det om frisk luft bedömer Naturvårdsverket delvis kunna uppnås.
– Vi vill visa på att de insatser som har gjorts ändå har gett resultat. Vi har också lyckats vända trenden inom vissa delar av målen, säger Vinnmyr.
Ett annat mål där det går åt rätt håll är försurning. Det kommer förvisso inte att uppnås, men internationella överenskommelser har minskat utsläppen till luft – vilket har haft en positiv effekt på försurningen i Sverige.
– Vi har jobbat i 40 år med att vända det här, så det kan ta jättelång tid. Men nu ser vi att det går åt rätt håll. Man får inte ge upp, utan man måste fortsätta arbeta med det som man ser ger resultat.
Nu kommer statusen för de 16 miljömålen att sammanfattas i en rapport med rekommendationer som landar på regeringens bord i januari.
– Det viktigaste är att fortsätta med de insatser som ger resultat och att sätta in styrmedel och insatser där det går åt fel håll, säger Vinnmyr.
