En kvinna med tårar i ögonen stegar in i en oansenlig trevåningsbyggnad i rött tegel i Seouls utkanter. När hon kommer ut igen har hon sällskap av en sjuksköterska som bär ett litet omlindat knyte i famnen. Barnet baxas snabbt in i en väntande bil.
Vad som händer med barnet ska vi senare få veta mer om av pastor Jong Rak Lee som hälsar oss välkomna in i byggnaden.
Pastor Lee är en reslig man med silvergrått hår och jeans. Han påminner lite om en amerikansk frikyrkopastor när han i långsamt tempo och med mässande ton förklarar bakgrunden till att han 2009 införde bebisluckor i Sydkorea i anslutning till sin kyrka Jusarang.
Det handlar om luckor i väggen där mammor kan lägga sina nyfödda i något som påminner om en kuvös. Där finns en varm filt för barnet att ligga på, temperaturkontroll och en kamera. Inte minst, när en mamma lämnar en bebis i luckan går ett larm inne i byggnaden och någon av de anställda – det är bemannat dygnet runt – rusar fram.
– Vi räddar liv, säger pastor Lee.
Att detta är bästa sättet att göra det på är inte alla övertygade om, vilket vi ska återkomma till. Men först pastor Lees berättelse. Det började med att han blev far till en son som hade en funktionsstörning och tvingades tillbringa sina första 14 år på sjukhus. Under den tiden såg och bad pastor Lee för många andra barn på sjukhuset med fysiska och psykiska problem. En del föräldrar ville att han skulle ta hand om deras barn och pastor Lee accepterade. Totalt har han adopterat nio barn och har juridiskt ansvar för ytterligare sju.
En morgon upptäckte han att någon lämnat ett barn i en pappkartong utanför hans dörr. Den stank av fisk och lockade till sig vilda katter. När han kom fram fann han en nedkyld bebis med Downs syndrom. Upplevelsen lämnade honom ingen ro.
– Det var då jag läste om att det finns bebisluckor med uppvärmda kuvöser för barn i Tjeckien och bestämde mig för att installera såna.
Sedan första luckan installerades 2009 har över 2 000 bebisar lämnats in och tagits om hand av hans kyrka. Det innebär nästan tre bebisar i veckan.
Desperata kvinnor kommer från hela landet för att lämna sina barn, enligt Lee. Det finns ytterligare en lucka i en annan stad i Sydkorea, Gunpo.
– De flesta är deprimerade. Många har ekonomiska problem. När de lämnar sina barn är det den sista utvägen de tycker att de har.
Enligt Lee finns tre huvudgrupper som känner sig tvingade att överge sitt nyförlösta barn. En är unga ogifta kvinnor. I Sydkorea är det ett socialt stigma att bli gravid utan att vara gift. Konfucianism med sina traditionella familjevärderingar sätter stark prägel på samhället.
– Inom konfucianism är det en skam för familjen om någon får barn utan att vara gift. En ung kvinna kan inte ens prata om det med sin familj, säger pastor Lee.
En annan grupp är äldre som haft en affär vid sidan om sitt äktenskap som resulterat i graviditet, också det en skam. Ytterligare en är barn till illegala invandrare. När de får barn i Sydkorea tillåts de inte registrera barnet i landet. De första åren hade dessutom många av barnen någon typ av funktionsvariation. De barnen har minskat efter att det blivit lättare att upptäcka det under graviditeten.
Pastor Lee och vice pastor Dae-dong Lee understryker att de i första hand strävar efter att de biologiska mammorna tar hand om sina barn. När en mamma lämnat sitt barn i luckan försöker personalen springa i fatt henne. Om de lyckas erbjuder de henne terapi där de försöker ta reda vad de kan göra för att få henne att behålla barnet. De berättar att de kan hjälpa henne ekonomiskt och med blöjor, mjölkersättning samt kläder till barnet i tre år om hon behåller det. Det sker i ungefär 20 procent av fallen.
I andra hand hoppas man få någon familjemedlem att adoptera barnet. Om inget av de två alternativen är genomförbart hamnar barnen på barnhem där de stannar tills de fyller 20 år.
Pastor Lee visar stolt terapirummet med ljus som kan tonas ner för att lugna oroliga mammor och en säng för bebisen. En vaggvisa spelar ur högtalarna.
Verksamheten är helt finansierad av donationer. Att de inte får något statligt stöd skyller pastor Lee på ”feminister”.
– De tänker bara på kvinnors rättigheter och bryr sig inte om barnen. De kallar barnet för en cell som kan tas bort. Vi försöker rädda livet på alla barn.
Han har tidigare fått böter för att bedriva illegal verksamhet. Också det skyller han på feminister som har klagat.
– Men jag bryr mig inte om det. Vår verksamhet är viktig för att rädda barn. Vi är ja till livet.
Det är här pastor Lees verksamhet skär sig med en del andra grupper i Sydkoreas samhälle. Kritiker hävdar att hans verksamhet riskerar att leda till att fler kvinnor överger sina barn efter födseln, eftersom de vet att barnet överlever och tas om hand. De tycker att bebisluckorna fördröjer nödvändiga förändringar i samhället. Reformer som gör att mammor inte hamnar i en sådan desperat situation att de lämnar sina barn till att börja med. Som att ta tag i fattigdom, psykiska problem, och den kulturella utstötning unga singelkvinnor står inför och bristen på stöd de får. Trots att Sydkorea har utvecklats till ett av världens rikaste länder är inkomstgapet enormt. Inget annat land bland utvecklade länder har så många fattiga.
Dessutom behöver kvinnor få bättre tillgång till preventivmedel och säkra aborter, anser människorättsorganisationer.
Det sistnämnda är en komplicerad fråga i Sydkorea. ”Det är lagligt men inte lagligt” får vi höra ett flertal gånger. Fakta är att abort var olagligt i Sydkorea ända till 2022. Då kom en dom i författningsdomstolen fram till att det går emot självbestämmanderätten att inte låta en kvinna avsluta graviditeten. Sedan dess är det inte längre brottsligt med abort före vecka 22. Men eftersom parlamentet inte röstat igenom någon abortlag befinner sig frågan i en gråzon. Aborter ingår inte i den allmänna sjukförsäkringen, informationen om var man kan göra abort är knapphändig och sydkoreanska kvinnor har inte tillgång till abortpiller eller dagen efter-piller.
Följden är många oönskade graviditeter. Förra året presenterade Sydkoreas hälsodepartement en utredning som väckte stor uppståndelse. Man hade under 2015-2022 hittat 2 236 ”spökbarn” i Sydkorea. Det handlar om barn som fötts men aldrig registrerats i myndigheternas böcker. Flera av barnen, 249, konstaterades döda och när polisen började granska framkom en del makabra fall. En kvinna greps exempelvis för att ha begravt sin en dag gamla bebis i sin mammas grönsaksland. En mamma vars två döda barn hittades i hennes frys sade till polisen att hon var för fattig för att uppfostra barn. Av utredningen framgick också att 601 barn hade lämnats i bebisluckor.
Pastor Lee visar oss hur det fungerar med luckan. En metallisk version av Beethovens Für Elise går igång på hög volym när han öppnar den utifrån. Det är larmet som varslar personalen på andra sidan väggen att en bebis har lämnats. Där står de beredda med medicinsk utrustning, blöjor och ett förråd med barnkläder.
Två barn, några månader gamla, ligger i ett rum med bebissängar. De kommer båda att adopteras bort till släktingar, berättar pastor Jong Rak Lee.
En del barn är så nyfödda att de kommer in blodiga, viskar en av hans medarbetare. Vissa kvinnor föder inte på sjukhus. De är rädda att förstöra sitt rykte om det syns i registren att de är ogifta mammor.
Av den anledningen är Jong Rak Lee väldigt nöjd med Sydkoreas parlament nyligen röstade igenom en lag som tillåter kvinnor i kris att föda anonymt på sjukhus. Barnen behöver inte tas upp i familjeregistret, och kan därmed enkelt lämnas bort.
Men kritiker hävdar att lagen riskerar leda till att fler kvinnor överger sina barn efter födseln.
– Man tacklar inte grunden till problemet. Som att ge information om preventivmedel och erbjuda säkra aborter. Sydkorea måste jobba på jämställdhet och tackla stigmat kring ensamstående mammor. De behöver bli bättre på att ge ensamstående mammor stöd, säger Susanne Seong-Eun Bergsten, specialiserad på kvinnors rättigheter vid Human Rights Watch.
Hon konstaterar också att lagen går emot barnkonventionen som säger att alla barn har rätt att känna till sitt ursprung.
Kvinnan vi såg gråta när vi väntade på pastor Lee visade sig vara en av dem som lämnat sitt barn i luckan. Nu återförenas hon för en kort stund med sin bebis för att åka och vaccinera den. Men hon kommer inte att behålla barnet, berättar pastor Lee. Det är allt vi vet, hon ville inte prata. Stigmat är för stort.
Började redan på medeltiden
Bebisluckor är ett gammalt fenomen som fanns redan på medeltiden då det kallades för hittebarnshjul.
Påven Innocentius III bestämde 1198 att hjulen skulle finnas så att kvinnor kunde lämna sina barn i hemlighet i stället för att döda dem. Hittebarnshjulet var en cylinder vid byggnadens yttervägg som fungerade ungefär som en svängdörr. När mödrar la ner barnet i cylindern vände den runt och barnet hamnade inne i kyrkan. En klocka ringde så att skötare kunde komma.
En av de första moderna bebisluckorna installerades i Tyskland år 2000 efter att flera barn övergivits eller hittats döda. Den bestod av en varm säng som barnet kunde lämnas i. Efter en kort stund sattes ett larm igång för att uppmärksamma personal.
Idag finns de i ett 20-tal länder.
I de flesta länder är luckan i anslutning till ett sjukhus eller en social inrättning.
I Pakistan finns över 300 bebisluckor, i Tyskland 100 och i USA 150.
