Joachim Jonasson drömmer om att arbeta med politik – att kunna förändra och nå fram till dem som fattar besluten.
Men i dag känner han sig uppgiven.
Han är trött på att slussas mellan Arbetsförmedlingen och vad han upplever som verkningslösa program.
– Just nu finns det 50 000 jobb på Platsbanken och 500 000 arbetslösa. Jag är längst ner i hierarkin, är blind och har ingen universitetsutbildning. Jag ser det som totalt omöjligt att få jobb, säger Joachim Jonasson.
I handen håller han en vit käpp och vid sin sida har han pappa Andreas som hjälper till att ledsaga.
Joachim Jonasson var fram till nyligen anvisad av Arbetsförmedlingen till en insats som heter yrkesintroduktion för personer med synnedsättning, som anordnas av företaget AKG. Tanken är att insatsen ska öka hans möjligheter att komma i arbete.
Han förväntas vara på plats i lokalerna i Solna mellan klockan 8 och 16 varje vardag. 40 timmar i veckan. Kravet från Arbetsförmedlingen är att han söker minst ett jobb i månaden och deltar i de aktiviteter som AKG föreslår för honom. Annars blir han av med sin ersättning.
Han uppskattar att ungefär tio procent av tiden går till aktiviteter i syfte att närma sig arbetsmarknaden. Främst digitala föreläsningar om andra som lyckats göra karriär trots sin synnedsättning, eller information om hjälpmedel för synskadade.
Resten av tiden lägger han på att söka jobb och rapportera till Arbetsförmedlingen, berättar han, precis som innan han började hos AKG. Det blir betydligt fler än en ansökan som myndigheten förväntar sig att han ska skicka.
Vanligtvis hinner han med 50–100 jobbansökningar per månad, någon gång så många som 140. Men de flesta arbetsgivare svarar inte alls. Joachim tycker att handledarna på AKG är vänliga och gör vad de kan, men upplever att de är underbemannade och önskar att det fanns bättre insatser för att möta hans individuella behov.
– Man skulle lika gärna kunna sitta och slösurfa på datorn. Det blir både långtråkigt och en ansträngning att gå upp tidigt varje morgon för att infinna sig, men gör jag inte det blir jag ju frånvaroanmäld och tappar min ersättning, säger Joachim Jonasson.
Pappa Andreas Jonasson ifrågasätter upplägget, och konstaterar att det går snabbt att uppnå kravet att söka ett till fem jobb i månaden.
– Resten av tiden borde han få förkovra sig och göra sig mer tillgänglig för arbetsmarknaden eller vidareutbildning, i stället för att bara sitta och söka ännu fler jobb. Eller få hjälp med vilka jobb han ska söka och hur han ska tänka kring sina ansökningar. Men det har de inte kunnat erbjuda, säger han.
Joachim är långtifrån nöjd med situationen. Det sliter på honom att inte komma någonstans. Han har uttryckt sitt missnöje till AKG men tycker inte att han får något gehör.
– De säger att jag är så duktig som söker så många jobb, att jag är så kompetent och menar på att jag ligger så långt fram jämfört med många andra i programmet att jag inte behöver mer hjälp, säger han.
Hur mår du av allt det här?
– Inte bra, jag känner inget förtroende alls för myndigheterna eller staten.
I slutet av sommaren började det kännas lite mer hoppfullt igen. Joachim blev antagen på två kurser i journalistiskt skrivande och webbprogrammering på komvux och beviljades aktivitetsstöd för dem. Det gjorde att han kunde lämna yrkesintroduktionen.
Men snart kom bakslaget när det visade sig att han inte alls kunde få stöd för den typen av utbildningar. Vad som händer framåt är ovisst och han oroar sig nu för att hamna mellan stolarna och bli utan pengar.
– Det kändes bättre tillfälligt, tills jag fick beskedet att jag inte kunde studera vidare i höst.
Tove Elvelid är Arbetsförmedlingens chef över verksamhetsområdet lokal arbetsmarknad. Hon säger att Joachim program är en ny tjänst som ännu inte utvärderats i större skala.
– Det låter givetvis inte alls tillfredsställande ur den här individens perspektiv, det har jag stor förståelse för, men det är svårt att förstå vilka omständigheter det är som gör att den här upplevelsen uppstår, säger hon.
Alla deltagare har olika utmaningar och förutsättningar vilket gör uppdraget svårt, men det är leverantörernas ansvar att se till att allas behov möts utifrån tjänstens utformning, understryker Tove Elvelid.
Anna Gardtman, som är kvalitets- och avtalsansvarig på AKG, vill inte uttala sig om enskilda fall, men beklagar om stödet inte motsvarat förväntan.
Hon delar inte bilden av att företaget skulle vara underbemannade, och pekar på att löpande kvalitetsuppföljning sker. Insatsen infördes i år och Arbetsförmedlingen har inte hunnit göra någon ordentlig resultatutvärdering, men Anna Gardtman uppger att de ser goda resultat.
– Vi har dock full förståelse för att deltagare kan ha olika förväntningar på handledning och stöd, och vi strävar efter en löpande dialog för att tydliggöra vilket stöd som kan förväntas.
Pappa Andreas Jonasson är besviken.
– Det är upprörande hur Arbetsförmedlingen kan svara att det är svårt att förstå under vilka omständigheter den här situationen kan uppstå, när deras kontaktperson sitter på all information, säger han.
