Sedan uppgifterna om att vapenvila-avtalet skulle bli verklighet har listor över palestinska fångar florerat på arabiska nyhetssajter och i whatsapp-grupper. Exakt hur många palestinier som ska bytas mot varje israelisk gisslan är inte helt klart, men dag ett verkar det handla om 3 israeler mot 95 palestinier, samtliga kvinnor och barn.
I den palestinska myndighetens huvudstad Ramallah på Västbanken vågar alla inte riktigt hoppas än. Trots att den israeliska regeringen sent under natten till lördagen röstade för avtalet tror man inte på något innan man ser det med sina egna ögon.
Många har hoppats och blivit besvikna förr.
– Jag gillar inte avtalet. Sedan de kom överens har de redan dödat 300 personer i Gaza. Vad är det för överenskommelse? Var är Qatar, var är Egypten, varför gör de inget? säger Rabah al-Qaloni.
Han sitter och dricker te med färsk mynta inne på ett kafé i centrala Ramallah. Solen skiner utanför, men inne i kaféets lokal är det dunkelt, rökigt och svalt.
– Jag är 70 år, det är därför jag inte tror på något någon av parterna säger. Det enda som skulle betyda något för mig är om vi återvänder till 1967 års gränser och att vi får vår egen stat. Egna pass, egna gränser, inga checkpoints. Ett fritt Palestina.
Några gubbar vid bordet nickar instämmande. Många i Ramallah känner någon som känner någon som sitter i fängelse. En hel del har egna familjemedlemmar i de israeliska fängelser som nu ska frisläppa hundratals palestinier. Men det är känsligt att prata om samtidigt som man uppger namn och bild.
– Tänk om Israel läser och bestämmer sig för att stryka min familjemedlem från listan? säger en man.
Rabah al-Qaloni kallar sig liberal och tillhör inte någon etablerad palestinsk gruppering eller något parti.
– Det finns inget avtal i mina ögon. Hela situationen är omöjlig. Det är faktiskt mest arabernas fel. Om Sisi sa till Israel att sluta bomba Gaza hade allt tagit slut för längesen, men han gör inget.
Med Sisi menar han Abd al-Fattah Saeed Hussein Khalil al-Sisi, alltså Egyptens president. Egypten har varit en av de mest aktiva parterna i medlandet mellan Israel och Hamas, även om förhandlingarna har organiserats av Qatar.
Hala är på väg hem efter att ha lördagshandlat. Hon säger att hon är nervös inför söndagen, hon hoppas så mycket att Gazas invånare ska få slippa krig.
– Jag har släktingar som finns på listan. Jag hoppas att de ska släppas ut. De har suttit inne i många år, över 20, säger hon.
Toufic Sharabati hör vad vi pratar om och kommer ut från sin köttaffär. Han visar bilder i sin telefon.
– Jag har tio släktingar i fängelse och två av dem står på listan för att bli fria, säger han och pekar på två porträtt av unga, leende män.
Männen är inte unga längre, även om de kanske ler just i dag, om de också har fått veta att de ska bli fria efter över 20 år i fängelse.
– Han här, som nu står på listan över de som ska släppas, är dömd till 23 gånger livstid. Och han här, min kusin, han är dömd till 100 år. Men han står inte på någon lista än, säger Toufic Sharabati.
De tio är dömda för olika saker, men många av dem för att ha varit medlemmar av Fatahs väpnade gren, Al-Aqsa-martyrerna och för att ha utfört dåd mot Israel. Enligt Toufic har de bara protesterat mot den israeliska ockupationen, men enligt många i Israel är de livsfarliga terrorister som aldrig borde släppas ut.
Hur det ligger till med den saken går inte att veta.
– Det här är ett kusinbarn till mig, han greps efter den 7 oktober 2023 för att han hade skrivit något på Facebook. Han dömdes till 22 månaders fängelse, säger Toufic Sharabati.
Vilka som blir de första israeliska gisslan att släppas från Gaza är ännu inte offentliggjort. Anhöriga till de 98 personer som befinner sig i Gaza – varav ungefär en tredjedel är bekräftat döda – väntar på att få information om det är just deras nära som ska få komma hem.
Det man tror är att Ariel och Kfir Bibas, två bröder som nu är 5 och 2 år gamla, kommer att vara bland de första som får återvända, i så fall förmodligen med sin mamma, Shiri Bibas. Än så länge är det dock inte helt säkerställt att familjen fortfarande är vid liv.
Ayesha står och väljer aubergine på Ramallahs grönsaksmarknad. Hon ropar för att överrösta grönsakshandlarna som vrålar om tre avokado för tio shekel och en låda jordgubbar för lika mycket.
– Jag hoppas att det här är slutet på allt dödande. Om Gud vill blir Palestina fritt nu, från Ramallah till Jenin. Vi vill ha en egen stat och fred och säkerhet för alla, säger hon.
Läs mer: Nathan Shachar: Trumps ande svävar över både Hamas och Israel – med piska i hand
