Utställningar
”Tyra Kleen. Ständigt sökande”
Norrköpings konstmuseum, visas t o m 29/9 och går sedan på turné till Uppsala konstmuseum, Bohusläns museum och Hallands konstmuseum
”En ikonisk kvinna. Tyra Kleens gouacher från Bali”
Etnografiska museet, Museiparken, Stockholm, visas tills vidare.
Konstnären, fotografen, författaren och kosmopoliten Tyra Kleen föddes för 150 år sedan, vilket uppmärksammas av både Etnografiska museet i Stockholm och Norrköpings konstmuseum. Det senare stort, det förra snålt.
På Etnografiska finns en del av Kleens efterlämnade verk, fotografier och insamlade föremål från fjärran länder, men museet gör det lätt för sig. Några av hennes ting från Bali ingår i ”Magasinet. En etnografisk skattkammare”, fast instoppade i en låda. Tills vidare visas också en serie gouacher av olika dansstilar från hennes bok ”Temple dances in Bali”, plus ett par dansfoton från tiden på ön 1919–21. De har förstorat upp till klatschiga utomhusplanscher i museiparken.
”En ikonisk kvinna …” kallas Kleen i utställningstiteln, vilket skapar förväntningar om ett svar på varför. I stället får publiken en brasklapp: ”Den dekorativt exotiska drömbild av Balis kultur som T.K. förmedlade i sina målningar och texter döljer obekväma historier. De visar varken europeisk kontroll över territorium och ekonomi, exploatering av naturresurser eller tvångsarbete och trafficking – som var en del av livet i kolonierna vid Tyra Kleens besök.”
Nog var hon likt många andra påverkad av dåtidens stereotypa bilder av Orienten, som på en gång kunde vara förskönande och föraktfulla. Samtidigt informerar museet om Kleens engagemang i kvinnorättsfrågor och att hennes texter uttryckte ”kritik mot kolonisatörernas och missionärernas anspråk på överlägsenhet”. Visst är det bra att diskutera komplexiteten i konstnärskapet men gapet är väl stort mellan ambitionsnivån i texterna och den skrala visuella presentationen.
Den som önskar en bredare och djupare insikt om Tyra Kleens mångfasetterade konstnärskap och utforskande av livets andliga aspekter ska åka till Norrköping. Där har konstmuseet ställt samman den hittills största presentationen av hennes målningar, illustrationer och fotografier, varav många dansbilder från just Bali (inlånade från Etnografiska), plus flera nyupptäckta verk.
Den ogifta och barnlösa Kleen testamenterade hela sin kvarlåtenskap till Riddarhuset och stipulerade av någon outgrundlig anledning att materialet fick offentliggöras först 50 år efter hennes död 1951. Sedan millennieskiftet har också hennes konst synts i ett par mindre separatutställningar, liksom i en rad grupputställningar, inte minst som teosof och vän till Hilma af Klint.
Men i motsats till af Klint var Kleen uppmärksammad av sin samtid, umgicks i kulturkretsar och ställde ut flitigt framför allt i utlandet. Hon var både adlig och ekonomiskt oberoende, utbildad vid konstskolor i Tyskland och Frankrike, och gjorde många långa och äventyrliga resor till utomeuropeiska länder som Egypten, Indien, Indonesien och Västindien.
Utställningen i Norrköping är organiserad i sju temasalar, med rubriker som ”La femme”, ”En andlig sökare”, ”Resan är målet” och ”Dansen”. I Kleens tidiga måleri syns influenser från symbolismen och jugendkonstens vegetativa slingor, och i första salen hänger flera stiliga porträtt och en stämningsmättad kaféinteriör.
I montrar ligger allt från skisser och dagböcker till en röntgenbild av hennes vänsterhand och dokumentära foton. Längre fram i utställningen finns ett porträtt av henne som exotisk dansare i Mata Haris efterföljd.
Flera verk speglar att hon var en självsäker och självständig kvinna, som kaxigt revolterade mot dåtidens könsroller. Särskilt i skrikstudien, ett självporträtt där hon vrålar frustrerat och i ”La femme”, där en naken kvinna är kedjad till ett monster. Här finns också en rolig målning med festande skelett, där en röker och den andra viftar med en solfjäder. Därtill motiv som liemannen, gengångare och syndafallet.
Delar av Tyra Kleens bildvärld är påtagligt föråldrad och stundtals skrattretande högstämd, som ”I bön”. Liknande nyandliga motiv och symboler finns även i Hilma af Klints figurativa bilder men hon arbetade sig metodiskt mot alltmer stiliserade och abstrakta former, som dominerar hennes storartade konst.
Tyra Kleen stannade i figurationen och hennes öppenhet inför andra kulturer och trossystem märks inte i synen på nya konstriktningar. ”Kubister borde buras in i fängelser de designat själva”, hävdade hon istället.
Kanske var det besvikelse över att hennes konst blivit omodern som låg bakom testamentet och fick henne att hoppas på en renässans långt efter sin död. På sätt och vis har hennes typ av bildvärld fått en nytändning genom subkulturer som goth och heavy metal. Men framför allt genom alla utställningar som inspirerat nutida konstnärer, vilket fotobaserade Helena Blomqvist vittnar om i en film på museet.
Oavsett vad man tycker om motiven så går det att njuta av hur fantasifull och extremt skicklig Tyra Kleen var rent tekniskt. Ja faktiskt mästerlig.
Läs mer: Breddad bild av det andliga i konsten
Läs mer: Tyra Kleen på Östergötlands länsmuseum
