Skräck
”Terrifier 3”
Regi och manus: Damien Leone.
Med: Lauren LaVera, David Howard Thornton, Antonella Rose, med flera. Längd: 2 tim 5
min (15 år). Språk: engelska. Biopremiär.
Nämn ”Leones trilogi” så tänker väl de flesta Clint Eastwood, munspel och spagettivästern. För dagens Tiktokkids förknippas regissörsnamnet snarare med ”Terrifier”-filmerna och den svartvitmålade sadistclownen Art.
Serien har gått från lågbudgetkuriositet till viralt splatterfenomen. I USA ska minderåriga ha köpt biljetter till barnvänliga ”Den vilda roboten” bara för att smita in på ”Terrifier 3” (den förra fick en misstänksam intäktsknuff under den senares premiärhelg).
Även denna gång håller sig Leone över tvåtimmarsgränsen, men notan ligger på hela två miljoner dollar (tvåan kostade en kvarts miljon). Som tur är ser filmen inte en cent dyrare ut. Sunksjälen har hållits intakt och man får flera gånger anledning att vilja bada i handsprit. När en ung man får sitt skrev förstört med motorsåg, eller när en råtta tränger sig ur en kvinnas sprättade hals, lär några snegla mot spypåsen som delats ut på några visningar. Vissa kanske inte ens tar sig så långt – redan i prologen tar en familjs julmys en mörk vändning när clownen Art, klädd i tomtedräkt, släpar med sig en yxa till övervåningen för att lemlästa ett sovande barn.
Föregångarens hjältinna Sienna (Lauren LaVera) hemsöks av hemskheterna som hon upplevt. Ännu en gång tvingas hon konfrontera ondskan, minnas sin serietecknande pappa och anta rollen som svärdsvingande krigarängel. Det ljuvligt osmakliga mötet mellan sliskig fantastik och videovåldsextremism får det emellanåt att kännas som en tortyrpornografisk feberdröm tillhörande någon som slukat osunda mängder ”Conan”-böcker och ”Saw”-filmer.
Om senare års repertoar präglats av den arthouseflörtande finskräck som kallats ”elevated horror” skriver ”Terrifier”-filmerna stolt in sig i en motsatt tradition. Det är extremt uppfriskande – en osmaklig smakbrytare som väcker härliga barndomsminnen till liv. Den där kittlande känslan av att sitta i mörkret och smygtitta på förbjuden film. När goregurun Tom Savini (känd för sina äckelbidrag till Romeros grisigaste zombieverk och en rad slasherklassiker) dyker upp i en cameoroll ges en fingervisning om att Leone brinner mer för 80-talsslask än. säg, Kubrick och Bergman.
Det här är fulskräck som får en att panikskratta och skruva på sig. Istället för sober minimalism och symmetri serveras ett visuellt mischmasch av mönstrade kläder, bländande julbelysning, hawaiikransar, fantasyteckningar och organ i alla tänkbara färger. Halkande på pölar av blod sänker sig filmen lägre, lägre och lägre – ända tills ett dimrykande helvete öppnar sig med en närmast bokstavlig cliffhanger.
Att det verkar bli fler ”Terrifier”-filmer bådar gott för framtiden. Hittills är trean värst och därför, enligt splatterfilmens oheliga skrift, också bäst. Kan det verkligen bli värre? I sådant fall lär fyran bli tidernas bästa Leonefilm.
Se mer. Sevärt splatter: ”Evil dead” (1981), ”Evil Ed” (1995), ”Ichi the killer” (2001).
Läs andra film- och tv-recensioner i DN och fler texter av Sebastian Lindvall
