Med 150 meter kvar ryckte nederländskan Sifan Hassan ifrån och vann damernas maraton på den nya olympiska rekordtiden 2.22.55. Detta alltså efter att hon tagit brons på både 5 000 och 10 000 meter i Paris.
En och en halv timme senare gick Kinzang Lhamo från Bhutan i mål som fältets 80:e och sista löpare – med 58 minuters marginal upp till löpare 79, men före de elva som inte avslutade loppet.
Under avslutningen lyftes hon fram av en stor grupp åskådare som slog följe längs med gatorna i Paris.
Lhamo, som var fanbärare för Bhutan, korsade dessutom mållinjen på nytt (officiellt) personbästa, 3.52.59. Att det blev just personbästa är inte så konstigt eftersom deltagandet i de olympiska spelen var Lhamos första internationellt erkända tävling, därutöver också första gången hon är i Europa.
– Mitt första mål är att avsluta maratonloppet, sade hon till Deutsche Welle inför OS.
Det är dock långt från första gången hon springer långt. För två år sedan sprang hon Snowman race, en femdagarstävling över 203 kilometer på uppemot 5 400 meters höjd.
Bhutan är ett litet kungadöme beläget i Himalaya, mellan de två lite större länderna Indien och Kina. Med en total befolkning på omkring 800 000 invånare skickade de tre idrottare till Paris. Lam Dorji tävlade i herrarnas bågskytte, Sangay Tenzin i herrarnas simning (100 meter frisim) och Kinzang Lhamo i damernas maraton – samtliga via det som kallas för universalitetsplatser.
Dessa platser tilldelas OS-förbund som är underrepresenterade i spelen. Inom friidrotten får nationer som inte redan har en representant skicka sin bästa tävlande, man eller kvinna, inom antingen 100 meter, 800 meter eller maraton.
Enligt biografin på OS officiella hemsida sprang inte Lhamo när hon var liten och gick i skolan. Hon hittade till löpningen först när hon gick med i armén hemma i Bhutan.
Läs mer:
OS-vinnaren: ”Vad är det för fel på mig?”
Hela världens OS-gren – 100 meter bjuder på enorm flaggfest
