Centerungdomarnas ledning måste ha haft bråttom. De hann inte ens informera den egna organisationen innan de tog till det mest radikala krav ett ungdomsförbund kan ställa. Att kräva partiledarens avgång är att välja total konfrontation. Nu får von Seth i stället en interndebatt på halsen där hon anklagas för att ha gjort just det hon kritiserar partiledaren för: Att inte förankra politiken hos medlemmarna.
Centerns problem är hemlagade.
Partier brukar krisa när opinionsstödet sviktar och de förtroendevalda blir oroliga för att förlora sina poster i kommande val. I värsta fall ramla ur riksdagen.
Men så är ju inte läget för Centern. Muharrem Demirok har kanske inte lyft partiet till succénivåer men det finns flera partier i svensk politik som har svårare sjukdomar än C. Centern har en tillräckligt stor kärna för att klara ett val.
Det ser ut som om Demiroks interna fiender tänkt sig en tvåstegsraket. Först ska partiledaren avsättas på grund av personlig uselhet. Först i nästa steg ska man ta strid om den politiska inriktningen där planen är att föra partiet högerut.
Stödet för att byta politisk kurs är helt enkelt för litet i dag. Men i en debatt om vem som ska bli ny partiledare skulle den med nödvändighet blandas in. Så blev det i Liberalerna när Nyamko Sabuni ersatte Jan Björklund för att sedan driva partiet åt höger.
Muharrem Demiroks strategiska inriktning är en fortsättning på den hans företrädare Annie Lööf landade i efter att partiet isolerats i debatten. Motståndarna satte med stor framgång bilden av Centern som ett mittenromantiskt parti som lättat från den politiska verkligheten. Dimmigheten fick centerväljare att fly till S och tvingade Lööf att välja Magdalena Anderssons sida i statsministerkampen.
Centerns väljare har för länge sedan sprungit vänsterut och dragit de slutsatser i regeringsfrågan som partifolket fortfarande har så svårt att stå ut med.
När Muharrem Demirok förra året sa till DN att Magdalena Andersson ”är den mest lämpade att leda en regering” kom det inte som någon chock för någon utanför partileden. Knappast heller när DN nu i höst berättade att representanter för de fyra oppositionspartierna träffats för att knyta närmare relationer.
När det kommer till andra former av samarbeten tassar Demirok fram på glödande kol.
Demiroks motståndare ställer sig på hans ömmaste tå: Hur ska Centern förhålla sig till Vänsterpartiet? Hittills är hans besked hyfsat tydligt på en punkt: Centern vill inte se Vänsterpartiet i en regering.
När det kommer till andra former av samarbeten tassar Demirok fram på glödande kol. Ett budgetsamarbete med V ”ser han inte framför sig”.
Det låter som ett utgångsbud i en förhandling. Som kan förändras om Centern får igenom sina krav i en budget.
Det är begripligt att Demirok talar i gåtor. Om inte C och V kan samarbeta blir det heller inget regeringsskifte.
Inom delar av Centern lever fortfarande drömmen om att skapa en stark politisk mittenkraft som kan skaka om det politiska landskapet och bryta upp blockpolitiken. Att redan nu peka ut ett samarbete med Socialdemokraterna blir med det synsättet att ge upp för tidigt.
Centerledaren kommer inte att klara sitt jobb om han vill vara omtyckt av alla. Den mera vänsterinriktade kurs Demirok vill ha går inte att förverkliga utan konflikter och hårda debatter. Centerledarens situation är därför fortsatt ömtålig.
Det finns på sina håll i partiet en kritik mot Demiroks ledarstil, även från folk som stöder hans politik. De rösterna vill bli övertygade om att Demirok kan bättra sig innan de ger honom fortsatt kontrakt.
Läs mer av Tomas Ramberg här.
