Författare till partiprogram vill gärna hävda att de blickar framåt. Socialdemokraterna är inget undantag, det aktuella programförslaget påstås vara idéer för 2030-talet.
I själva verket handlar det mera om att sopa ihop de förändringar som skett de senaste åren och anpassa partiets politik så gott det går. Mera anpassning till samtid än skådande i framtid.
Därför är det inte överraskande att partiets allt mer auktoritära kriminalpolitik och stramare syn på invandring och migration speglas i förslaget. Sedan Socialdemokraterna antog sitt nuvarande program 2013 har samhällsdebatten kantrat bort från liberalism och öppenhet på bägge områdena och den kantringen slår rakt in i det nya S-programmet.
Och resan bort från det liberala som fanns i Mona Sahlins och Stefan Löfvens upplaga av Socialdemokratin stannar inte vid brott och migration.
I stället gör partiet nu ökad statlig kontroll till ett slags överideologi. Magdalena Anderssons ord om att ”ta tillbaka kontrollen” är visserligen inte unika för Socialdemokraterna. Från höger till vänster, från SD till V, klingar numera melodin om att stärka statens grepp över samhällsutvecklingen.
Natomedlemskapet går som en röjsåg genom den socialdemokratiska idé-skogen.
Det specifikt socialdemokratiska är på vilka områden kontrollen ska tas tillbaka. Kravet på att förbjuda vinster i skolan ska nu in i partiprogrammet. Där är man på rak kollisionskurs med regeringen. Eller ta integrationspolitiken. Socialdemokraterna vill att staten ska placera nyanlända jämnt över hela landet och samhällsplanera bostäder så att människor med olika ursprung blandas. En rak kollisionskurs med Tidöpartierna. Kravet på ”en poliskår som återspeglar hela befolkningen” är också en politisk brandfackla. Det är svårt att förstå på annat sätt än kvotering till polisutbildningen.
Annat är mindre konfrontativt. I energipolitiken har man flyttat kärnkraftsavvecklingen till en obestämd framtid med formuleringen om att elproduktionen ”på lång sikt” ska vara förnybar.
Natomedlemskapet går som en röjsåg genom den socialdemokratiska idé-skogen. De tidigare stolta ambitionerna att driva på för nedrustning och kärnvapenförbud har vattnats ur. Nu vill man arbeta för en ”balanserad internationell nedrustning” och ser ”en värld helt fri från massförstörelsevapen som mål.” Det är inte lätt att se vem som är emot en sån önskelista.
Ibland dras Socialdemokraternas krav på republik fram som exempel på till intet förpliktigande politik som aldrig behöver bli verkstad. Nu har partiet ställt in både kärnkraftsavvecklingen och nedrustningspolitiken i den garderoben.
Läs mer av Tomas Ramberg:
Valvinnaren som blev regeringens huvudvärk
Kan V och L dras upp ur sina hål?
