Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Anti-imperialism” brukade vara en vänstergrej. Nu tvingar Donald Trumps agerande liberaler och konservativa att låta som anti-imperialister. Plötsligt är det ledare som Ulf Kristersson (M) som står upp och kräver att USA visar respekt för länders territorier, som reagerar mot USA:s inblandning i andra staters politik och kallar USA:s agerande i Latinamerika brott mot folkrätten.
Det går inte att ta miste på smärtan i de borgerliga kretsar som växt upp i övertygelsen att USA är bålverket mot ofrihet och ledaren för en liberal världsordning. Som alltid sett debatten om USA:s utrikespolitik som en självklar vattendelare mellan liberaler och socialister.
Statsminister Ulf Kristersson satte ord på många borgerligas kärlek till USA när han beskrev Natointrädet som att ”vi kommit hem”. På Moderaternas stora Sverigemöte 2024 var Natoanslutningen en politisk trofé för ett parti som så länge längtat till USA. ”Vi vet var vi har våra vänner” utropade Kristersson inför de stolta partivännerna.
Natokritikerna hade visserligen varnat för Trump men det fanns hos tillskyndarna en stark tro på att USA:s institutioner och demokrati skulle hålla honom stången och tvinga fram fortsatt lojalitet med Europa. Vi vet hur det gick.
Den gångna veckan var veckan då fjällen föll från mångas ögon. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) är ”upprörd” och säger till DN att Trump uppvisar ”absurditet på en ny nivå”.
Också statsminister Ulf Kristerssons språkbruk mot USA har skärpts påtagligt. Det står nu klart för regeringen att Trump på riktigt förändrat USA:s relation till Europa och att vi – med Kristerssons ord – ”ska vara inställda på att förändringen är långsiktig”. Det är en dramatisk omvärdering.
Det har blivit viktigare att försvara isen på Grönland än att ha den i magen. Tiden när statsministern och andra europeiska ledare trodde sig kunna vinna Washingtons öra med inställsamhet och dialog är över.
I det nya världsläget står de svenska partierna skuldra vid skuldra. Det råder en blocköverskridande enighet om tagen mot USA. Men också en bred enighet om att bygga säkerhetspolitiken på Natomedlemskapet. Socialdemokraterna och regeringen hävdar – som en betryggande kör — att Natos säkerhetsgarantier är lika starka med Trump.
Ändå kan splittringen mellan Europa och USA påverka den svenska valutgången.
För det första riskerar krisen att påverka den svenska ekonomin. Om börsen svajar – på grund av nya tullhot och konflikter – uteblir den optimism som regeringen gjort allt för att odla fram med sin valårsbudget.
Om löntagare inte vågar spendera och företag inte vågar investera förstärks oppositionens bild att regeringen misslyckats med den ekonomiska politiken.
För det andra blir frågan om ledarskapet viktigare när världen känns farlig. Det sägs att regeringar backas upp när landet står inför ett yttre hot – ”rally-around-the-flag-effekten”. Hittills har Ulf Kristersson inte kunnat inhösta någon sådan vinst. Socialdemokraterna hoppas att Magdalena Anderssons förtroendesiffror ska göra att krisen i stället gynnar henne.
Bägge blocken trummar in att den andra sidan är opålitlig i utrikespolitiken. Regeringssidan anklagar Magdalena Andersson för att göra sig beroende av det Natokritiska Vänsterpartiet. Medan oppositionen hävdar att en högerseger ger det Trumpvänliga Sverigedemokraterna en dominerande roll i regeringen.
Läs mer av Tomas Ramberg:
”SD:s ledning sätter Nyberg i frysboxen på obestämd tid”
”Småpartiernas kamp börjar nu”




