Richard Jomshof är Tidösamarbetets vandrande mina. Hans nästan livslånga kamp mot islam låter sig inte hämmas av futiliteter som politiskt samarbete och taktiska överväganden. När regeringen försökte blidka Turkiet att släppa in Sverige i Nato körde justitieutskottets ordförande Jomshof obekymrat käppar i Kristerssons Natohjul i ivern att heja på brännandet av muslimernas heliga skrift.
Ibland påminns vi om att politiker gör klokt i att vara försiktiga med att ta ut svängarna. Inte sällan bjuder morgondagen på en nyhet som förtar gårdagens sturskhet.
I onsdags gick Tidöpartiernas ledare till hårt angrepp mot Magdalena Andersson för att vänsterpartister delat antisemitiska budskap. Nu visar det sig att den de själva satt som ordförande i riksdagens rättsvårdande utskott inte bara kritiseras för att sprida islamofobiska budskap i största allmänhet, han gör det till den grad att han kommer att meddelas misstanke om hets mot folkgrupp.
Det skulle förvåna om SD då hade informerat kollegorna om läget. Särskilt KD-ledaren Ebba Buschs offensiva retorik mot både opposition och journalister talar emot det. Ändå bör Jomshof ha känt till saken i onsdags.
Även om rättsprocessen inte leder till åtal är det dåliga nyheter för regeringen och i synnerhet för Liberalerna. Det ständiga skavet mellan Liberalernas självbild och deras politiska praktik i samarbetet med SD briserade tidigare i år när SD:s trollproduktion avslöjades under EU-valkampanjen. Nu får den interna L-splittringen i synen på samarbetet ny näring.
Den del av Liberalerna som vill hålla fast vid partibeslutet att vägra ta in SD i regeringen stärks. Ulf Kristersson (M) har visat att han kan leva med Jomshof. Men han får svårt att överleva nästa val utan Liberalerna.
Problemet för de andra Tidöpartierna är inte i första hand hur det går för personen Richard Jomshof. Problemet är att han och Sverigedemokraterna ser processen mot Jomshof som en välkommen möjlighet att kampanja mot etablissemanget. Ett tillfälle de inte så ofta ges sedan Jimmie Åkesson (SD) fått makt över regeringspolitiken.
Där SD:s motståndare ser islamofobi ser SD demokrati. I likhet med andra ytterhögerpartier i Europa tycker SD att de tar kamp för yttrandefriheten när de vill gå hårt åt islam och dess utövare.
Richard Jomshof har redan dragit i gång den kampanjen.
Rätten att få ”beskriva verkligheten” är Jomshofs huvudbudskap i den Kvartal-intervju där han avslöjar att han kommer att meddelas misstanke om hets mot folkgrupp. Jomshof utformar sina svar till ett hängivet försvar för rätten och nödvändigheten att attackera islam. Även med de grova teckningar han nu försvarar. Han tänker fortsätta dela liknande bilder.
Det kommer mera. Richard Jomshof planerar att släppa en bok om sin syn på islam under valkampanjen 2026. En läsupplevelse kollegorna i Tidösamarbetet knappast ser fram emot.
Nu blir Jomshof ett slags politisk martyr för de som anser att sanningen om invandringen och islam trycks ner i Sverige.
Det är goda nyheter för SD. Men regeringen kan hålla sig för skratt.
