Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sverigedemokraterna är det närmaste ett revolutionärt parti den svenska riksdagen kommer. Invandringen är för Jimmie Åkesson vad kapitalismen en gång var för vänstern. Ska den stoppas får man inte vara för blödig och vika sig för myndigheter och domstolar.
Systemkritiska partier har alltid sett statsapparaten – ”staten, de politiska partierna, regeringen, myndigheterna och allt det där” som Åkesson säger – som hinder för att omstöpa samhället. Rättsapparaten och ämbetsmännen betraktas som advokater för det rådande systemet och dess idéer. För en radikal rörelse blir de till ägg i den nya tidens omelett.
Det är inte bara invandringspolitiken som är radikal – partiets ideologiska utgångspunkt är väsensskild från de andra partiernas.
Jimmie Åkessons ord om att förfäderna ätit bark för att vi ska få leva i Sverige speglar att ”den svenska nationen” för SD är något annat än staten Sverige. Nationen är en andlig storhet, den behöver inte närmare definieras, den existerar som en påstådd historisk gemenskap.
Den sortens tänkande är udda i svensk tradition. I länder som utkämpat krig mot Hitler eller mot någon kolonialmakt är det vanligt att samlas bakom förfäder som dött för landets frihet. I Sverige är det svårare att utse historiska hjältar – att fira ”hjältekonungarna” är sen länge diskrediterat. I Sverige associeras hyllandet av kungars krig med gamla tiders reaktionära punschhöger.
Inget parti är så upptaget av att definiera svenskhet som SD. Nationalism är i hög grad identitetspolitik.
Att Åkesson är så ideologiskt principfast gör det lättare för honom att vara flexibel i dagspolitiken
Det finns – enligt partiets principprogram – två sorters svenskar: ”Infödd svensk” är den som är född eller i tidig ålder adopterad av svensktalande föräldrar med nordisk identitet.
Men det går också att bli ”assimilerad svensk”. Dit räknar SD ”den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”.
Det är de här – ganska stränga – kraven Jimmie Åkesson syftar på när han säger att SD står för en ”öppen svenskhet”.
Att Åkesson är så ideologiskt principfast gör det lättare för honom att vara flexibel i dagspolitiken. Det var en del som höjde på ögonbrynen när han häromdagen sa till DN att regeringen borde pausa de kritiserade tonårsutvisningarna.
I själva verket var det logiskt att just Åkesson tog den bollen. Ingen tvivlar på partiets inställning, ingen tror att SD vacklar i sitt motstånd mot invandring. Medan de andra partierna tvingas krumbukta och förklara sig – och försäkra att den ”strama” linjen minsann ligger fast – kan SD lugnt luta sig tillbaka. Väljarna vet var Åkesson står.
I SD:s värld pekar visaren alltid på noll invandring.
Läs mer av Tomas Ramberg och fler av DN:s partiledarintervjuer




