Vattenfall har en nyckelroll i Tidöregeringens energipolitik. När regeringen planerar att låta staten subventionera bygget av nya kärnreaktorer är det i praktiken bara Vattenfall som kan göra jobbet. Bolaget vet sitt värde och har redan börjat förhandla om prislappen.
Bolagets första reaktion på regeringens utredning var att subventioner är bra men att man gärna diskuterar nivån på vilket elpris regeringen lovar att garantera. I klartext: Betala mera så ska det nog gå bra.
Nu försöker Vattenfall bända upp en annan av de centrala fogarna i Tidöavtalet. Ulf Kristerssons politiska lag gick till val på löftet att staten inte ska betala kablarna ut till de havsbaserade vindkraftverken. Det blev en central punkt i de fyra partiernas energipolitik. Inte minst för sverigedemokrater och liberaler var detta en central fråga.
Men även här förstår Vattenfall att utnyttja sin maktposition. Det är framför allt vindkraften som ska öka elproduktionen medan vi väntar på framtida kärnkraft. Här är de stora havsparkerna viktigast. Det levererar mycket och jämnare eftersom det oftast blåser till havs.
Ända sen Tidöavtalet slöts har Vattenfall varnat för att regeringens vägran att betala kablarna förstör affärskalkylen för det stora och sedan länge planerade vindprojektet Kriegers flak.
Nu har man uppenbarligen tröttnat på att varna och sätter foten på bromsen i stället. Man kan säga att Vattenfall länge varslat om strejk och nu utlöser den.
Det är en svår missräkning för Ulf Kristersson och regeringen som gärna berättat hur flitigt de gett tillstånd till nya anläggningar för havsbaserad vindkraft. ”Fler än den förra regeringen” har det hetat.
Men tillstånd producerar ingen ström. Med sitt besked om Kriegers flak ger Vattenfall regeringen en hårdhänt påminnelse om att tillstånden behöver bebyggas med kraftanläggningar innan de gör nytta.
Regeringen spelar ett högt spel om energipolitiken. Näringslivet och energibolagen vill vara säkra på att Tidöpartiernas energipolitik inte är en dagslända som dör om en ny regering tar över efter nästa val. Det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna säger sig gärna vilja förhandla om en långsiktigt hållbar politik. Bland annat för S fram just det krav Vattenfall reser, alltså att staten betalar kablarna till havsvinden.
Men Ulf Kristersson skyr tanken på att behöva kompromissa med S och satsar i stället på att ställa oppositionen inför fullbordat faktum. Hans utrymme att kompromissa är också ganska litet eftersom Tidöavtalet i så fall skulle behöva rivas upp.
Men när Vattenfall och Socialdemokraterna går till gemensam attack mot en hjärtpunkt i Tidöavtalet gör det rimligen ganska ont.
