Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vem ska man rösta på i en osäker värld? Både Ulf Kristersson och oppositionsledaren Magdalena Andersson försöker använda världsläget i sin valkampanj. Bägge tycker att stöket omkring oss talar för att lägga rösten på just deras alternativ.
Kristerssons argument är de klassiska – du vet vad du har men inte vad du får. Sitt still i båten och byt inte skeppare mitt i stormen.
Andersson svarar att blockpolitiken är skadlig – att samarbete är bättre än polarisering. Får vi tro S-ledaren kan Socialdemokraterna samla Sverige – medan en regering med stort inflytande av SD i stället splittrar landet.
Statsministern framställer den stärkta alliansen med SD i regeringsfrågan som en triumf, men samtidigt prickar han av en punkt på Magdalena Anderssons önskelista. Hon har länge velat göra valet till en folkomröstning om Sverigedemokraterna ska få regera Sverige.
Det är rörigt runt både Sverige och statsministern nu. När Kristersson tillträdde såg det kommande Nato-inträdet ut som en skön seger för högerpartiernas säkerhetspolitik. I dag är det Natos ledare USA som skakar världsekonomin och utlöser nyckfulla krig. Och dessutom hotar att lämna Nato.
Den svenska regeringen har valt en låg profil mot USA, i den europeiska kretsen tillhör Kristerssons regering de försiktigas skara. Sverige har inte fördömt USA:s och Israels attack på Iran, på frågan om kriget strider mot folkrätten säger Kristersson att både Irans och USA:s agerande strider mot ”den traditionella” folkrätten men att ”ett seminarium om folkrätten kommer inte att hjälpa någon”. Enligt statsministern ”kan man säga en massa saker men jag fokuserar på svenska säkerhetsintressen”.
Moderatledaren hoppas att väljarna ska vara räddare för en oenig opposition där Nato-kritiska Vänsterpartiet kan få inflytande
Här tycks Ulf Kristersson ansluta sig till trenden att devalvera internationella regler. Tidigare har budskapet från svenska regeringar varit att folkrätten är just ett säkerhetsintresse – och allra viktigast för mindre stater som Sverige.
Det sägs att utrikespolitik sällan spelar någon roll i svenska val, men i år kastar världens kaos ofrånkomligen en skugga över valrörelsen. Både Ulf Kristersson och Simona Mohamsson motiverar SD-ministrar med världsläget – som sägs kräva en fast partikoalition. I realiteten har de knappast något val, utan gör en dygd av nödvändigheten.
Det kan bli svårare att övertyga väljarna om att det är just Jimmie Åkesson den svenske statsministern ska hålla i handen när åskan går omkring oss. SD är det enda parti som visat sympati för Donald Trumps politik, Åkesson har själv talat gillande om både Trump och hans vicepresident Vance och SD-företrädare stökade aktivt till Nato-processen för regeringen.
Moderatledaren hoppas att väljarna ska vara räddare för en oenig opposition där Nato-kritiska Vänsterpartiet kan få inflytande.
Ingen vet vad som händer de kommande fyra åren, oväntade kriser är mera regel än undantag. Som flyktingkrisen 2015, pandemin 2020, Ukrainakriget 2022 och nu Donald Trumps ekonomiska och militära krigföring.
Därför handlar valet också om vem som har väljarnas förtroende att styra Sverige igenom det oförutsägbara.
Läs mer av Tomas Ramberg
