Tommy Körberg om verken som präglat hans liv

Tommy Körberg är en av en handfull svenska artister som känns igen enbart vid efternamn och som är lika självklar på scenen både som sångare och skådespelare.

Han har tidigare berättat om sin långa karriär och sitt omsusade liv i biografin ”Sjung till du stupar”, 2012 och i sommar sammanfattar han sina femtio år som artist när föreställningen ”Grand finale” får nya turnédatum över hela landet.

Körberg, som började sin artistbana som väldigt ung, har en närmast legendarisk låtkatalog att välja bland – från hans första schlager ”Judy min vän” till nationaleposet ”Fattig bonddräng” och megahits som ”Anthem” från musikalen ”Chess” som han spelade över tusen föreställningar av i Londons West End.

– Jag blev ju sjuk förra sommaren, efter att jag opererat hjärtat något år innan det. Då trodde jag inte att det kunde bli någon föreställning, det fick skjutas upp – men nu mår jag bra och kan göra turnén. Jag längtar efter att möta publiken, säger han.

Vad kan de förvänta sig av showen?

– Ja, jag står ju där i två timmar. Det är ett slags resa genom min karriär men det är ju ingen final på det sättet, om alla tror att jag ska dö. Men, det är ett farväl. Ett par hits och så berättar jag lite om vad som hänt i livet. Och så har vi ett väldigt bra band bestående av åtta medmusikanter.

Ett par hits …

– Ja, he he. Vi gör bland annat en väldigt fin version av ”The winner takes it all” och en trio av låtar jag gillade i min ungdom. Det kan väl vara kul att höra en man sjunga Gloria Gaynors ”I will survive”? För det gjorde jag ju.

1. ”The Holdovers”, film av Alexander Payne (2023)

”Jag tyckte verkligen om den här filmen, synd att det görs så få av den kalibern. Paul Giamatti är briljant i sin roll och själva berättelsen är så mänsklig och fin på temat föräldrar som inte bryr sig om sina vuxna barn. Det fick mig att tänka på hur jag varit som förälder, jag var också lite undflyende ibland. Men, jag blir glad över att man gör film som får vara lite poetisk. Peter Dalle och jag brukar prata film ihop, det tycker jag också om.”

2. ”Tala med henne”, film av Pedro Almodóvar (2002)

”Mitt i filmen får regissören in ett musikstycke som spelas från början till slut. Caetano Veloso sjunger ”Cucurrucucú paloma”, en jävligt fin låt. Det finns så mycket dålig filmmusik, egentligen ska musik på film bara kännas och inte höras. Men det finns undantag som i ’Tala med henne’, eller ’Maestro’ (2023) om Leonard Bernstein – en bra film, men de hade missat en grej som Birgit Nilsson berättade för mig om Bernstein. Han kunde inte gå förbi en spegel utan att titta, och hon hade frågat om han var narcissist. Han svarade: ’No Birgit, this is not narcissism – it’s pure love.’”

3. The Beatles, band (1960–1970)

”Jag såg dem i oktober 1964 på Isstadion i Johanneshov i Stockholm. Men, man hörde bara one, two, three, four och sedan skrek alla i publiken. Jag kommer ihåg att tjejernas klackar fastnade i något slags cementsand, det var totalt kaos – men en upplevelse. När jag var ung så tyckte jag mer om Tommy Steele än Elvis. Little Richard var också roligare än Elvis tyckte jag. Ja, det var innan jag upptäckte jazzen.”

4. ”Skit i traditionerna”, roman av Leif Panduro (1958)

”En bok som gjorde intryck på mig som tonåring. Tidigt i boken biter huvudpersonen David sin lärare i benet och sedan var jag fast. Jag var nog lite för otålig för att vara i skolan, jag hade en kortare intellektuell period när jag var femton – men den gick över när musiken kom in i bilden. Sedan fick jag en gitarr och lärde mig Stones-riff, men jag var som sagt mer inriktad på Beatles. Jag försökte kamma mitt hår som deras, men det såg mest ut som en nazisthjälm.”

5. Eric Dolphy, amerikansk jazzmusiker (1928–1964)

”När jag började sjunga ordentligt så blev jag alltmer intresserad av jazz. En av de största för mig är Eric Dolphy. Jag lyssnade mycket på albumet ’Out to lunch’ (1964) och tänkte: hur rik är inte musiken? Den och så ’The atomic Mr Basie’ med Count Basie Orchestra (1958), den skivan blev stulen från mitt källarförråd på Östermalm, ja, eller på ’grövre Östermalm’ som jag kallar den delen. 3000 skivor hade jag där, det var säkert ett beställningsjobb.”

6. ”Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet”, fackbok av Alice Miller (1980)

”När jag satt i fängelse så läste jag Alice Miller, jag ville veta var min oro och otålighet kom ifrån. Det kan vara skönt att läsa om andra som också hade det knepigt när de var barn. Att bli bortlämnad sätter mer avtryck än vad man tror. Alice Miller är psykolog och författare och jag försökte göra något slags självanalys där jag satt och hade tråkigt. Det slog an något i mitt omedvetna, och hjälpte mig att läsa mer.”

7. Bertrand Russell, brittisk filosof (1872–1970)

”Jag läser allt jag kommer över av Bertrand Russell. Jag har också försökt läsa ’Filosofen som inte ville tala’ av Sten Andersson – men det gick inte alls. Nu är jag inne i en deckarperiod och har nyligen läst ’Igelkottens elegans’ av den franske författaren och filosofiläraren Muriel Barbery.”

8. ”Lola”, enmanspjäs (2018)

”När jag spelade Lola i pjäsen med samma namn så fick jag nya perspektiv på hur människor kan ha det. Det gjorde ont att gå i klackarna kan jag säga, men jag lärde mig mycket om förståelse, hur olika vi är trots att vi är samma sorts djur. Jag fick ett bra mottagande för den rollen men det viktigaste för mig var budskapet som handlade om utanförskap. Lola gav mig insikt om hur det är att inte bli accepterad för den man är”

9. ”Waiting for Columbus”, album med Little Feat (1977)

”1979 åkte jag till en kompis i Kenya för lite egentid och upptäckte en platta där som vi spelade mycket. ’Waiting for Columbus’ är ett livealbum inspelat under sju konserter och rekommenderas till alla som vill veta vad bluesrock är. Min polare och jag sov ute i tält, vi väcktes av en apa som kliade oss i huvudet. Vi hade det väldigt skojigt som jag minns det.”

Tidigare i Min Kulturhistoria

Mapei: Erykah Badu har gjort symfonin om mitt liv