I årtionden var det självklart att framtiden alltid ser ljusare ut i Kina. Inte längre. Ledaren Xi Jinpings hårda tag och centralstyrning har orsakat den största förtroendekrisen för Kinas ekonomi på 40 år.
Hans ledarstil oroar miljardärer, tjänstemän, vanliga konsumenter och en hel generation unga invånare.
Fastighetsbranschen är paralyserad, ungdomsarbetslösheten hög. Helt olika grupper i samhället har tappat tilliten till vad systemet kan ge dem. Ekonomin har vid knappt 5 procent tillväxt kört fast, med kinesiska mått.
Utländska investerare tar sitt kapital från Kina.
Detta är vad som hänt.
Miljardärerna
Kina har flest dollarmiljardärer i världen, 814 stycken, enligt Hurun Global Rich List 2024. Men under det senaste året har antalet minskat med 155 personer och i dag är skillnaden till USA på andra plats endast 14 miljardärer.
Redan i början av 2010-talet var det nervöst för framgångsrika företagare i Kina att toppa Huruns lista. Folk sa på skämt, med ett stänk av allvar, att personer som så öppet pekas ut som rikast i landet snart sitter bakom lås och bom, anklagade för korruption. Det hände också vid minst två tillfällen.
Under senare år har oviljan att skylta öppet med sin förmögenhet bara ökat. Nyligen blev entreprenören Colin Huang omskriven som Kinas mest förmögna invånare. Kort senare gick PDD, företaget bakom plattformen Temu som han grundade och äger aktier i, ut med en försämrad vinstprognos.
Aktien föll, Huang förlorade stora summor över en natt. Upp i topp på listan seglade i stället Zhong Shanshan, mannen bakom dryckesföretaget Nongfu Spring – som inom ett dygn också publicerade en oväntat dyster syn på framtiden. Med följden att Zhong också slapp ligga kvar på förstaplatsen på riking-listan.
Tjatter bröt ut på sociala medier i Kina om huruvida företagsledare medvetet ser till att dumpa värdet på sina företag för att undgå granskning. Tillslag mot välbärgade företagare ingår i en kampanj som Xi Jinping lanserat för att jämna ut förmögenheterna i landet.
”Det är inte längre ärofullt att bli rik i Kina – det är farligt”, summerade Financial Times utvecklingen.
Det var Deng Xiaoping, den dåvarande ledaren, som högtidligt sa det där om att det är ärofullt att bli rik. Han gav företagarna en viktig roll när han öppnade Kina mot marknadsekonomi i slutet av 1970-talet. Det blev möjligt att starta med två tomma händer och bli rik.
Partiet höll länge entreprenörerna om ryggen, tills Xi Jinping i stället beslöt att skrämma dem.
Jack Ma, grundaren av jätteföretaget Alibaba, kritiserade i ett tal Kommunistpartiets ekonomiska politik i oktober 2020. Han sa att den led av ”pantbankstänkande”.
Reaktionen blev omedelbar. Värdet på hans Alibaba kollapsade och Jack Ma försvann från det offentliga ljuset. Genom att sätta åt landets mest kände entreprenör ville Xi Jinping visa vem som bestämmer. Ingen tillåts kritisera honom öppet. Och oron spred sig bland tidigare hyllade hjältar i techbolagen.
I dag, när ekonomin går på tomgång, försöker Xi Jinping återvinna förtroendet från privata företagare, men de har lärt sig att hans löften kan brytas om det är vad han anser gynnar partiet.
Senast var det en framstående akademiker vid en tankesmedja i Peking som greps för att ha anmärkt på hur Xi sköter ekonomin i en privat chattgrupp.
Statsanställda
Ledarens järngrepp om makten har skrämt statstjänstemän på alla nivåer. Tidigare i år meddelade Kommunistpartiets interna byrå att ”kampen mot korruption aldrig kommer att slutföras”.
Cirka fyra miljoner partikadrer och tjänstemän har straffats under ett drygt decennium.
Rädslan griper i dag omkring sig i alla led. Kinesiska byråkrater vågar inte genomföra vad de är satta att göra. Ingen vill vara den som öppet meddelar att någon av Xi Jinpings idéer är dåligt genomtänkt och inte fungerar. Eller beslås med felaktigheter efter att ha fördelat pengar på det ena eller andra sättet. Erfarenheten lyder att det är bättre att sitta med armarna i kors.
Under Xi Jinpings tid har statsanställdas makt och befogenheter minskat, medan deras ansvar och risken att straffas har ökat. Följden har blivit en byråkratisk paralysering som lägger ett blött täcke över den ekonomiska aktiviteten.
Den förlamningen försöker den högste ledaren nu, tolv år efter att han fick makten, bryta med en förtrolig uppmaning till tjänstemännen att djärvt införa åtgärder, utan rädsla för konsekvenserna.
De vanliga konsumenterna
En kurva från Kinas egen statistiska byrå visar exakt när förtroendet hos allmänheten fick en knäck och fastnade på en låg nivå: i april 2022 när myndigheterna med järnhand stängde Shanghai och andra stora städer för att bekämpa pandemin.
Slutsatsen i efterhand är att invånarna då, kuvade av myndigheter och polis, blev påminda om vilket samhälle de bor i – ytterst styrda av en politisk ledning, vars sanna auktoritära natur blev fullt synlig.
En ny rapport från Harvard University och Stanford University pekar i samma riktning, pessimistiska invånare har blivit mer desillusionerade när de tillfrågas om sina framtidsutsikter.
Över 3 000 invånare fick frågor om sin ekonomi och framtidstro vid fyra olika tillfällen mellan 2004 och 2023. År 2014 svarade 73 procent att de var hoppfulla inför de närmaste fem åren – 2023 hade andelen sjunkit till 47 procent.
En annan fråga löd: lönar sig hårt arbete?. Det är vad unga kineser hört av sina föräldrar – att studier och examina betalar sig med arbete med högre lön.
Över 60 procent höll med om det 2014. Förra året hade andelen sjunkit till endast 28 procent. Numera tror en majoritet att folk blir rika tack vare familjebakgrund och förbindelser med rätt personer.
När ledningen i Peking för några veckor sedan till slut lanserade stimulanser i ett försök att skaka igång börsen och fastighetsmarknaden gjorde index på börsen i Shanghai ett rejält glädjehopp. Då hade kurserna fallit med 40 procent de senaste tre åren.
Xi Jinping har riktat in sig mot två stora grupper som han tidigare satt skräck i. Han manar statstjänstemän att prioritera ekonomin så att den väcks till liv igen och utlovar stöd till privata företagare.
Men det är den största gruppen av dem alla, den samlade skaran av vanliga konsumenter, som sitter på lösningen till Kinas problem.
I teorin är det lätt: Om alla dessa invånare började använda en större del av sina pengar i stället för att spara dem skulle det, enligt samstämmiga experter, gynna Kina som nation och lyfta landet till nästa steg i den ekonomiska utvecklingen.
Problemet är att de inte längre litar på att Kommunistpartiet ger dem en bättre framtid. Känslan från förr om åren: att nästan allt är möjligt, vill inte infinna sig. Och därmed saknas sinnesstämningen för att öppna plånboken.
Troligen är det först om Kina förbättrar sina system för välfärd och pensioner som invånarna känner sig tryggare. Men det är ett tidsödande arbete.
En person beskriver det i telefon från Peking som att ”man tar ett steg i taget, utan att bry sig om att planera för framtiden”.
Läs mer: Därför översvämmas Europa av billiga elbilar från Kina
Fakta.Stimulanspaket
Ett stimulanspaket presenterat i slutet av september för att stötta Kinas krisande fastighetsmarknad och ekonomi har gett aktieindex på landets börser en rejäl skjuts uppåt. Stimulanserna borde, enligt många experter, ha kommit långt tidigare, men bättre sent än aldrig.
Återstår att se i vilken grad åtgärderna kan sprida glädje utanför aktiemarknaden till den verkliga ekonomin, som riskerar att växa med mindre än 5 procent, som är målet.
