Tove Alexandersson: ”Jag är inte intresserad av att åka på OS bara för att vara där”

Tove Alexandersson är en av Sveriges mest framstående idrottare på 2000-talet. Hon har sprungit hem mängder av mästerskapsmedaljer i orientering, har vunnit Bragdguldet, Jerringpriset och utsetts till årets kvinnliga idrottare.

Men något OS har det hittills inte blivit, av den enkla anledningen att orientering inte finns med på programmet.

Något som däremot går att tävla i när det så småningom vankas mästerskap i Milano-Cortina 2026 är skidalpinism. Den här vintern gör Tove Alexandersson en OS-satsning i den rätt obskyra sporten.

Det finns dock ett problem enligt 32-åringen, och det är inte det faktum att Sverige alltjämt saknar en klar kandidat till rollen som herre i mixedstafetten.

Det handlar om att det långa loppet, hennes favoritdistans, inte finns med på OS. I stället är det mixedstafett och sprint som gäller. Sportens fokusförflyttning är något hon tidigare varit kritisk till.

Har du släppt det?

– Nej, det har jag absolut inte, säger Tove Alexandersson med ett skratt, och utvecklar sedan:

– Jag tycker fortfarande att det är väldigt tråkigt. Hade det bara varit sprint hade jag nog aldrig börjat med skidalpinism. Det jag föll för var de långa, tuffa loppen.

Orienteringssäsongen 2024 slutade med två VM-guld, ett EM-guld och ett EM-brons. Nu är skidalpinismen igång. Den första världscuptävlingen arrangerades i mitten av december (första tävlingen i mixedstafett dröjer dock till slutet av januari). Vintern går ut på att kvala in till OS.

Det går att kvala sig in via VM, vid en riktigt, riktigt bra insats. Annars är det rankning som gäller.

– Den här säsongens tävlingar blir viktiga på det sättet, konstaterar Tove Alexandersson.

Den sista tävlingen i skidalpinism sker i slutet av april. Sedan väntar en ny orienteringssäsong, med VM i Finland i juli som den stora höjdpunkten.

– Men om OS-satsningen går vidare kommer jag efter VM att lägga om fokus mer mot OS igen.

Så var det den där partnern i mixedstafett. Någon klar huvudkandidat finns inte i dagsläget, och skulle Sverige säkra en OS-plats är det inte heller så att platsen är låst till specifik person.

– Det ska bli väldigt spännande att se vilka som kanske utvecklats lite sedan tidigare och vilka som är mest på hugget, säger Tove Alexandersson.

– Och jag vet att jag verkligen måste vara i bra slag på alla tävlingarna, för att visa att jag har i toppen att göra

Hur ser samarbetet ut mellan de två tävlande i mixedgrenen?

– Man kör ju var för sig, och växlar. Det är bara att köra hundra procent och ge allt man har egentligen. Men för mig handlar det mycket om att få jobba som ett lag, ha ett gemensamt mål – och inför tävlingar pratar man så klart ihop sig om lite taktik.

Har du fått gnugga lite skidtekniska delar? Det är väl inte bara pannben i skidalpinism?

– Nej, verkligen inte. Det tar ett tag att vänja sig vid den nya utrustningen också. Det är en helt annan typ av skidor och pjäxor än jag åkt med tidigare.

– Jag har så klart fortfarande mycket att jobba på när det kommer till tekniken, och det känns också kul att känna att man kan utvecklas.

Att få tävla på ett OS är för många idrottare det stora målet, kanske det som varit drivkraften mer eller mindre sedan karriärens begynnelse. Så är däremot inte fallet för Tove Alexandersson vad gäller satsningen på skidalpinism.

– Jag skulle säga att det handlar mer om att jag tycker det är så kul. När jag började med skidalpinism var det inte alls bestämt att det skulle med på OS – så då hade jag inga tankar om det, säger hon.

– För mig är det mest idrotten i sig som jag har lockats av.

Men det är klart att Tove Alexandersson, detta så mångsidiga och så framgångsrika idrottsfenomen, någon gång ska få göra ett OS, kan man kanske tänka sig att en och annan tycker.

– Jag tror att det nästan mer är folk utifrån som tycker att jag verkligen borde tycka det är så häftigt med ett OS, säger hon med ett leende och lägger till:

– Min drivkraft är nog inte lika mycket medaljer och resultat på det sättet. Anledningen till att jag håller på är mer glädjen till själva idrotten. Men med det sagt hade det så klart varit häftigt att få uppleva ett OS.

Tove Alexandersson har hittills åkt hem ett EM-guld (i januari i år) och ett VM-brons (våren 2021) i skidalpinism. Hon säger att hon vill känna att kapaciteten finns för att vinna den individuella sprinten om det ska bli ett OS 2026.

– Jag är inte intresserad av att åka dit bara för att vara där.

– Sedan är det väldigt mycket som kan hända och som kan gå fel i sprinten, så även om man har kapaciteten kan det gå precis hur som helst. Det är också därför jag känner att det hade varit kul att ha ett till lopp.

Hon syftar då på mixedstafetten.

– Där hade det varit väldigt häftigt om vi hade chans att ta medalj. Sedan behöver jag ju en till som också är inne på samma spår, men för mig är det ett mål – att kunna ta en medalj där.

Efter den här vintern väntar alltså skogs-VM i orientering 2025. Sedan ett eventuellt OS 2026.

Tove Alexandersson fyller på:

– VM i Ungern 2027 går i liknande terräng där vi sprang EM i somras. Jag tyckte att det var en väldigt kul terräng, så det hade varit kul att vara med där också.

– Sedan är det VM i Sverige 2029, i Örnsköldsvik. Det är lite av min favoritterräng där uppe. Det är ju många år till dess, men jag skulle absolut kunna tänka mig att jag satsar mot VM 2029. Jag har i alla fall inte bestämt mig för att sluta innan dess.

Kan du aldrig få nog av att träna?

– Jag kan ibland få nog av att tävla. Jag kan tycka att det blir för mycket tävlingar och resor hit och dit. Men jag har nog aldrig känt mig omotiverad till att träna.

– Sedan ser jag till att träna väldigt mycket sådant som jag tycker är kul. Jag är också i väldigt fina miljöer och tränar – och gör så att träningen blir rolig.

Läs mer:

Jakten på någon som kan matcha Tove Alexandersson i OS-grenen

Förbundskaptenen om nya OS-sporten: ”Väldigt attraktivt för publiken”