Som pianist, vad är den största utmaningen med att spela barockmusik i jazztappning?
– Oftast kan jag inte bara spela allt som står på notbladet, för då blir det inget utrymme kvar för trummor och kontrabas. Vi har arbetat mycket med att skala bort för att hitta kärnan i låten. Det går inte heller att bara spela noterna och sen gå över till att köra swing i solopartiet. Då blir det som två helt skilda världar.
Är det någon särskild av era tolkningar som kommer att förvåna Bach-konnässörer?
– Adventskoralen ”Nun komm der Heiden Heiland” gör vi i sjutakt, det gjorde inte Bach. Sen sjunger vi på ett stycke ur ”Matteuspassionen” och det känns lite mer som mörk pop. Det tror jag inte att folk såg komma. Och ”Sheep may safely graze”, som är ganska studsig och glad – den har vi gjort om till en väldigt skör vaggvisa, där vi delat upp fraserna och liksom glesat ut dem.
Vad är det hos Bach som gör att hans musik fortfarande lever så starkt?
– Det är nästan så att ju mer man borrar i hans musik desto mindre förstår man. Bach kunde improvisera fram en fuga i sex stämmor vilket egentligen inte låter sig göras. Det är otroligt komplext och matematiskt perfekt samtidigt som melodierna är totalt outslitliga. Vi har spelat ”Air” många gånger och trots att den borde vara helt sönderspelad så är den lika underbar att köra varje gång.
”Bach jazz II” släpps den 31 mars. Under våren ger sig Bach Jazz ut på Sverigeturné.
Läs mer:
Jazztrion förvandlar Bachs fugor till nordiska folkvisor
