Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Det har gått drygt 25 år sedan Robert Rudinski öppnade sin hyllade italienska kvarterskrog Lo Scudetto på den då ganska sömniga adressen Åsögatan 163. Gensvaret var omedelbart och denna vördnadsbetygelse till den italienska fotbollsligan fick snabbt en stor och trogen publik. Ungefär 10 år senare återkom han till samma plats och med samma fotbollstema genom La vecchia signora – smeknamnet på storlaget Juventus – och publiktillströmningen fortsatte.
När han nu öppnar sin tredje italienare i samma lokaler är det därför både befogat och logiskt att kalla det för ett hattrick – Tripletta.
Som en blinkning till en av de tidigare satsningarna finns väggmålningen av ”Den gamla damen” (”La vecchia signora”) kvar i de varma och inbjudande lokalerna som är smakfullt uppdelade i en restaurangdel och en bardel. Och det blir snabbt uppenbart att publiken finns kvar. Väntetiderna för att boka ett bord är långa och stämningen en torsdagskväll är lika hög som på Stureplanskrogar vid midnatt under helgerna. Det är grabbtätt i den stimmiga baren medan tjejgäng i matsalen för livliga samtal över drinkar, pasta, vin och desserter.
Menyn skiftar varje vecka och är på italienskt vis traditionellt uppdelad i fyra steg. Att ge sig på samtliga är dock något vi bara kan rekommendera den som har en kapacitet utöver det vanliga. Det räcker mer än väl med tre rätter för att bli mätt.
Vi inleder lovande med en ljuvlig kalvtartar (165 kr) som är finkänsligt smaksatt med sardeller, citron och pecorino. Rena och tydliga smaker som sammanfogas till en helhet där varje ingrediens får berättigat utrymme utan att skymma någon annan.
Paté på kanin, anka och gris (165 kr) är likaså finstämd och solklart hemlagad, saftig och aningen grynig. Tillsammans med dressad rossosallad, tunt skivat plommon och pistaschnötter blir det trots de tunga grundingredienserna både fräscht och gott.
Cozze e nduja (175 kr) är i sin tur en både överraskande och lyckad smakkombination av grädde, vitt vin, citron, basilika samt den eldiga bredbara fläskkorven nduja från Kalabrien. De medföljande musslorna är fina medan de utlovade ”krutongerna” tyvärr består av lätt brända brödskivor.
Musslorna återkommer i spaghetti al misto mare (265 kr) Pastan, här tjock som bucatini, är perfekt al dente. Balansen mellan smörighet, färska örter, spänstig calamare och saftiga mollusker gör rätten till läckert comfort food – eller cibo confortante, om man föredrar den italienska termen.
Gnocchi con zucca e salvia (225 kr) är mer prosaisk trots att de små potatisknytena har en härligt frasig yta, salviabladen är fint friterade och pumpan lätt bräserad. Rätten toppas med hackade hasselnötter och rikligt med brynt smör – lite för mycket av det goda även för en smörälskare.
Så här långt in i måltiden står det ändå klart att köket vet vad de håller på med. Fin balans mellan olika råvaror och uppfinningsrikt utnyttjande av råvaror som är i säsong är ett genomgående tema som är svårt att inte tjusas av.
Som den rustika kycklingballotinen (365 kr), som består av saftigt majskycklinglår i sällskap av vax- och coccobönor, svartkål och en lätt gräddig sky på svart trumpetsvamp. Hösten blir knappast bättre än så sammanfattad på en tallrik.
Melanzane parmigiana (265 kr) är en likaledes mustig anrättning med välbakad aubergine och potatis i kraftig tomatsås som tillsammans med buffelmozzarella utgör en provkarta över varför vi ständigt vill återvända till Medelhavsmaten.
Vinutbudet är inte superspännande men genomgående prisvärt och fint anpassat till maten. För 110 kronor glaset är till exempel det friska, mineraliga och äppelsyrliga Nino Costa, Seminari Roero Arneis 2018 ett fynd. För dem som föredrar ett lite mer fylligt vin finns en trevlig 2024 Trebbiano Spolento Trebium från Antonelli (160 kr/glas). På den röda sidan erbjuds bland annat chianti, barbera och nebbiolo från Langhe – traditionellt men långt ifrån tråkigt.
Vi noterar samtidigt att Tripletta hakat på en mikrotrend där glasviner inte längre står på den fasta menyn. Man är i stället utlämnad till att fråga personalen som ”har allt i huvudet”, vilket långt ifrån alltid är fallet. På Tripletta står de aktuella glasvinerna på en griffeltavla i baren – något som är till föga glädje för gästerna i matsalen. Onödigt omständligt för den vinintresserade som vet vad hen vill ha, men kanske fungerar det bättre för dem som helst vill bli guidade.
Efter en mäktig middag är den syrliga citrontarten med italiensk maräng (125 kr) en fin avslutning i all sin enkelhet. Coppa vaniglia (115 kr) är däremot mindre lyckad med en säkert utmärkt vaniljglass, som dock helt marginaliseras av syrlig och kraftig svartvinbärssorbet.
Trots några randanmärkningar är det knappast någon tvekan om att Robert Rudinskis tredje etablering på Åsögatan kommer att fortsätta locka publik från olika delar av stan. Här bjuds mat som ger trygghet och tröst, inte alltid innovativ, men oftast omsorgsfullt hanterad och med en utpräglad känsla för italienska smakkombinationer. Det märks att krögarna bakom Tripletta spelar på hemmaplan.
Läs mer:
Läs fler av Krogkommissionens tester
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
