Utanför presidentens skära palats Mar-a-Lago dånar ”Justice for all” ur en portabel högtalare. Det är en inspelad kör bestående av dömda 6 januari-fångar som skrålar om upprättelse i den fuktiga eftermiddagen vid Atlantkusten. En flagga i Proud Boys gulsvarta färger vajar häftigt i ostanvinden.
Kärnväljarna i Trumps hemstad West Palm Beach på Floridas sydostkust känner segervittring. Efter fyra år av attacker mot Trump – åtal, domar, mediekampanjer, mordförsök – är de just nu goda prognoserna i nattens val inte så mycket en källa till glädje som en tillfälligt avstyrd katastrof.
Dessa väljare betraktar alternativet, Kamala Harris, som ”tyranni”. De röstade för Trump men kanske i ännu högre utsträckning mot Harris.
– Om hon vinner kommer de störta landet i fördärvet och vi skulle inte kunna protestera eftersom de kommer kasta oss i fängelse, precis som de gjorde med folket som var med den 6 januari, säger Judy, en medelålders Trumpväljare som inte vill uppge sitt efternamn.
”De”, i Judys scenario, utgör den ”globala sammansvärjningen” som kontrollerar marionetten Harris. Det handlar, i Trumpväljarnas ögon, om namn som George Soros, Barack Obama, paret Clinton. Trump tycks kanske inte bara segra över en politisk rival i natt. Vinner han gör han det över en komplott som konspirerar mot USA:s självständighet med öppen nationsgräns, finansiering av i deras ögon meningslösa krig, en förrädisk frihandel som utarmat den amerikanska arbetarklassen.
– Jag föraktar den kvinnan mer än jag har föraktat någon annan person under hela mitt liv, säger Willy Guardiola om Harris. Hon ruinerade det här landet. Orden Harris och president går inte att förena i det engelska språket. Jag visste hela tiden att Trump skulle vinna en jordskredsseger.
När vi mötte södra Floridas trognaste Trumpväljare kvällen före valet hade många nära till tårarna. av djupt känd oro över utgången. De stod med sina jättelika fanor i en hårt trafikerad vägkorsning och de passerande bilisterna tutade frenetiskt i lojalitet med Trump. Arrangören Willy Guardiola, som driver en antiabortorganisation och som konfererat med Trump öga mot öga på Mar-a-Lago, önskade att militären och polisen skulle ”ta över” om Harris skulle se att segra i natt.
– De borde ha en plan, sade Guardiola i måndags kväll. För om han skulle vinna och sväras in är det kört. Då finns det inget vi kan göra. Då inför hon krigslagar, sade Guardiola.
Han tog notis om en förbikörande ambulans som tutade ut sitt stöd för Trump. I södra Florida har ett av polisfacken, med 30 000 medlemmar, tagit ställning för Trump. Redan i mars i år skrev Florida Police Benevolent Association ett brev till Trump där man vädjade till den flerfaldigt åtalade kandidaten att göra rent hus med städernas brottslighet, den oreglerade invandringen, Black Lives Matter och organisationens krav på att strypa finansieringen av polisen.
Romantiken för Trumps laglöshet och stödet för 6 januari-uppviglarna går något motsägelsefullt hand i hand med vurmandet för polisen. Trumpanhängaren som spelar ”Justice for all” av 6 januarikören utanför Mar-a-Lago på valdagen har ett klistermärke på bakluckan av sin bil som uppmanar till stöd för ordningsmakten.
– Fascist, säger den pensionerade historieläraren Curtis Sherrod om Trump.
Sherrod, en afroamerikan, inväntar valresultatet på sportbaren Bounce. Han och ett 20-tal andra svarta Harrisväljare, medlemmar i studentföreningen Kappa Alpha Psi, är omgivna av illröda Trumphattar.
Jag frågar Curtis Sherrod hur det känns att dela bar med amerikaner som röstat på en presidentkandidat som han betraktar som fascist. Man får ligga lågt, säger Sherrod, hälsa artigt, inte vara rädd. Han inleder en lång utläggning om Floridas rasistiska historia, hur Trumps vinst är början på en nygammal era av amerikansk apartheid; så främmande, så välbekant.
I baren jobbar unga kvinnor. De allra flesta är övertygade Trumpanhängare. ”Eftersom vi har hjärnor”, förklarar den 21-åriga Lauren Danieleweski, som just röstat på Trump i sitt allra första presidentval som röstberättigad. Men tjejernas manager, en 23-årig kvinna från Ohio, stödjer Harris.
– Om man gör sin hemläxa och läser på om hennes ekonomiska politik så förstår man att den fungerar till skillnad från Trumps, säger managern, som inte vill uppge sitt namn. Det är väldigt enkelt för mig. Jag förstår inte hur någon kan rösta på honom. De är mina anställda. Men jag skulle aldrig lita på dem i mitt privata liv.