Tufft läge för alpin-Sverige – åkare måste betala uppemot 150 000 kronor för landslagsplats

Många idrottare får ersättning för att representera Sverige internationellt. Andra betalar för att vara med i landslaget.

Att flera åkare i det alpina landslaget bekostar en del av sin satsning själva är inget nytt. Redan i samband med Åre-VM 2019 rapporterade Expressen att åkare utanför topp-30 på världsrankningen betalade 60 000 kronor per år till Svenska skidförbundet.

Nytt för i år är dock att taket på just den summan har tagits bort, och att kostnaderna därför ökar. Rejält.

I somras såg det ut som om enbart toppnamnen Sara Hector, Anna Swenn-Larsson och Kristoffer Jakobsen skulle få sin satsning betald. I veckan stod det klart att ytterligare sex åkare i så kallade träningsgrupp 1 slipper kostnaden efter en omdisponering av budgeten. Men övriga, totalt tio åkare i olika landslagsgrupper, betalar den här säsongen uppemot 150 000 kronor var för träningsläger.

Det bekräftar Sveriges alpinchef Karin Stolt Halvarsson för DN.

Åkarna delas in i tre kategorier utefter resultat.

● Fem åkare som kategoriserats med så kallad B-status ser i dagsläget ut att behöva betala ”cirka 100 000 kronor”. Dessa aktiva betalar 80 euro per dag under landslagsläger (cirka 900 kronor) och 200 euro per flygresa (cirka 2 300 kronor).

● Övriga fem betalande åkare, rankade i kategori C, ”kan få en estimerad kostnad kring 150 000 kronor”.

De exakta summorna går inte att säga, säger Stolt Halvarsson.

Enligt uppgifter till DN, från flera håll, har det under sommaren funnits en oro för att åkarnotan i slutändan kan landa på flera hundra tusen. Men så mycket kommer det inte bli, menar alpinchefen.

– Det är ju inte önskvärt för oss heller.

– Däremot, om man inte tycker att det är tillräcklig träning som erbjuds utan själv åker och tränar någonstans… då kan det så klart dra iväg.

Bakgrunden till förändringarna är ett ansträngt ekonomiskt läge för landslaget.

”En svag svensk krona, hög inflation samt en sval sponsormarknad har gett högre kostnader utan motsvarande ökade intäkter”, skrev Skidförbundet i ett pressmeddelande redan i maj. Då hade alpina landslaget två år i rad blivit av med sin klädsponsor. Utöver kläder handlar det om betydande summor pengar.

2022 avbröt Skidförbundet samarbetet med företaget Huski Wear sedan klädpartnern inte kunnat uppfylla sin del av avtalet. Ett år senare hette sponsorn Ridebrain – men i höstas gick det företaget i konkurs.

Det blev otroligt olyckligt.

Bakom de bägge företagen stod delvis samma personer.

Hur är det möjligt att ni tecknade avtal med ett företag som drevs av samma personer som det företag ni inte varit nöjda med?

– Det var inte bara samma personer i det här utan också en hel del andra, men sen får man bara säga att det blev otroligt olyckligt, säger Karin Stolt Halvarsson om konkursen.

– När vi miste den första klädpartnern satt vi också i en speciell sits. Vi hade inte så många alternativ. Men det var ju inte så att vi inte gjorde en genomgång av bakgrund och ekonomi.

Just nu pågår dialoger med en ny potentiell klädpartner. Men inget är klart.

– Vi jobbar varje dag för att försöka få ytterligare intäkter via nya partnersamarbeten.

Att det inte går att räkna ut exakt vad årets deltagarkostnad blir beror på en rad faktorer. Dels är budgeten en levande process, säger alpinchefen. Dels kommer mer av träningen – inte minst för så kallade träningsgrupp 2 – att förläggas till Norden, av både ekonomiska skäl och hållbarhetsskäl.

Internationella skidförbundet bekostar sedan kost och logi för de högst rankade åkarna varje tävlingsdygn, och därtill ingår åtta svenska åkare i Sveriges olympiska kommittés (SOK:s) stödprogram.

SOK har under hösten stöttat ett läger i argentinska Ushuaia – men alla åkare har inte den lyxen.

Estelle Alphand, med erfarenhet från OS och VM och ett VM-silver i lag från 2021, tillhör i år träningsgrupp 2.

Därmed fick hon i våras beskedet att landslagsplatsen blir dyr – och träningsupplägget nytt.

I ett första läge skulle fem damåkare i hennes träningsgrupp dela på en tränare. Sedan dess har visserligen 25-åriga Emelie Henning avslutat karriären, men Estelle Alphand valde ett eget upplägg. Annars hade hon inte kunnat förbereda sig inför storslalompremiären i Sölden i slutet av oktober, menar 29-åringen.

– Nu är jag faktiskt i Ushuaia på egen hand, och det kostar en del, säger Alphand på telefon från Sydamerikas spets.

– Det är tufft just nu. För egen del har jag inte tjänat så mycket pengar de senaste åren och det är svårt att hitta sponsorer eller partners som vill hänga på.

Jag kan inte sitta hemma när andra är här och tränar.

Just nu tränar hon med Andorras landslag och samlar rankningspoäng i tävlingar i Argentina.

– När jag hörde att jag skulle vara med i grupp 2 och vad planen var sa jag att ”det här kommer inte funka för mig”. Jag vill vara redo för Sölden, jag vill vara redo för Levi (slalompremiären i november) och då kände jag att jag inte kan sitta hemma när andra är här och tränar.

– Och en tränare på fem tjejer och ingen service (för skidorna)… För mig låter det nästan omöjligt.

Nu är det bestämt att hon tränar med Andorra och därefter ansluter till det svenska laget inför Sölden. Men gratis är det inte. Bara för Ushuaia-lägret har Estelle Alphand betalat runt tiotusen euro, sedan tillkommer pengarna för svenska landslagets aktiviteter.

Är du besviken på förbundet?

– Jag förstår ju att det är svårt för alla, men jag är mest besviken på att vi fick infon så sent, säger Estelle Alphand.

– Man känner inte så mycket stöd. Tränarna har inte ringt mig alls.

– Jag fattar ju att allt är dyrare och att vi har mindre och mindre pengar. Det där förstår man, men man vill ju gärna ha informationen. Det är svårt när man ska planera träning, det blev liksom ”oj, vad ska jag göra nu?”. Så det var tur att jag kände tränarna i Andorra (efter tiden som fransk landslagsåkare). Annars var allt för sent.

Att knyta till sig egna partners är svårt, fortsätter Estelle Alphand. Just nu går hon runt på sparade slantar och hjälp från föräldrarna.

Prispengarna är visserligen högre i alpint än i till exempel längdskidor, men då ska man också lyckas resultatmässigt.

Hur påverkar stressen kring pengar dig sportsligt?

– Väldigt mycket. Jag tycker inte det är så kul att åka runt utan att tjäna några pengar och att det ska kosta så mycket som det gör. Jag är snart 30 … då känner man liksom ”kan man inte få börja tjäna lite pengar?”. Det är så klart inte det viktigaste i livet men det är en trygghet, och just nu har jag inte den tryggheten.