”Det enda jag vet är att jag ingenting vet” är ett citat som på svajig grund brukar tillskrivas Sokrates, men stämmer generellt väl när man försöker kvantifiera uppgifter i Rysslands krig mot Ukraina. Bägge sidor är knapphändiga med detaljer om sina förluster, också om stridsfordon och annan krigsutrustning, om det inte av någon anledning skulle gynna den egna saken.

Ett som är säkert är dock att tioårsdagen för när Ryssland annekterade Krimhalvön i Ukraina noterades den 18 april 2024. Ett annat är att vi nu på tisdag passerar en annan milstolpe i kalendern: det är tusen dagar sedan Rysslands president Vladimir Putin förklarade ”en särskild militär operation” mot grannlandet tidigt på torsdagen den 24 februari 2022.

– Det är viktigt att komma ihåg att i både tid och rum är Moskvas aggressiva konfrontationspolitik större än det som händer i Ukraina. Den började också långt innan invasionen av Ukraina och det finns ingen anledning att tro att en begränsad uppgörelse i Ukraina skulle innebära att den upphör. Snarare skulle Moskva dra slutsatsen att militär aggression lönar sig, säger Charlotta Rodhe, biträdande chef på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet.

– Den fullskaliga invasionen av Ukraina är bara ett uttryck för den bredare Rysslandskrisen som vi drabbas av och bara en del av det ryska problemet. Moskva använder en bred verktygslåda, med både militära och civila komponenter. Cyberattacker, sabotage och desinformationskampanjer är också en del av den verktygslådan, som används inte bara i Ukraina utan också i Sverige och andra EU-länder.

Hon spolar tillbaka bandet till säkerhetskonferensen i München 2007 då president Vladimir Putin gick till angrepp mot väst, i synnerhet USA och Nato. Sedan dess har det varit uppenbart att synen på världsordningen skiljer sig som natt och dag i Ryssland respektive västvärlden.

– Vad som hänt under de här tusen dagarna är att väldigt många har släppt på önsketänkandet om hur vi kan påverka Rysslands agerande genom till exempel handel och samarbete. Man har förstått att det handlar om att försvara sig, åtminstone så länge ledningen i Kreml ser ut som den gör. Sedan tror jag i och för sig att Kreml också blev förvånat över vilken beslutsamhet som väst har visat, inte minst av allt som kom månaderna och året efter invasionen, säger Charlotta Rodhe.

Fakta.Rysslands invasion i siffror

Sedan Rysslands fullskaliga invasion den 24 februari 2022 har totalt över en miljon människor dödats eller skadats, enligt uppgifter till Wall Street Journal. Tidningen citerar en hemlig ukrainsk militärrapport som sätter de egna förlusterna till 80 000 döda och 400 000 skadade soldater och västliga underrättelsekällor sätter Rysslands motsvarande antal till 200 000 respektive 400 000.

Tidningen Ukrainska Pravda toppar varje dag sin sajt med siffror om de ryska förlusterna baserat på ukrainska uppgifter och antalet dödade eller skadade stiger i allmänhet med dryga tusentalet dagligen. Där nämns också siffror som totalt 28 fartyg, 369 flygplan, 9 350 stridsvagnar, 18 974 drönare och 20 556 artillerisystem.

Rysslands förhoppningar om en snabb seger gick i kras i ett tidigt skede, konstaterar också Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant i Försvarsmakten. Då visades också, säger han, att Rysslands reformering av de väpnade styrkorna från 2009 egentligen inte lett till någon ökad militär förmåga och att man heller inte har kunnat komma till rätta med de största systemfel som finns i militärapparaten, bland annat korruption.

– Det man gör nu är att man i första hand rekryterar frivilliga och där är mitt intryck att det går något trögt och man har väsentligen höjt de ekonomiska förmånerna för dem som låter sig bli frivilligt kontraktsanställda. För någon som bor i de fattigare regionerna innebär en sådan kontraktsanställning en avgörande ekonomisk status som den inte skulle kunna drömma om på hemorten, säger Jörgen Elfving.

– Även om Ryssland säger att man försatt industrin på krigsfot så kan den ju inte tillverka modern materiel i den omfattning som kan balansera förlusterna. Det är därför man uppgraderat och gjort i ordning förrådsställd materiel, men den tar också slut någon gång och bedömningen är väl någon gång nästa år eller 2026.

Charlotta Rodhe tror att man från ett Moskvaperspektiv upplever omvärldens stöd till Ukraina som ganska skakigt, inte minst med Donald Trump som statschef, hans förhållandevis välvilliga inställning till Putin och Republikanernas kontroll över bägge kamrarna. Under invasionskriget har Joe Biden också haft svårt att samla en splittrad kongress kring olika stödpaket.

– Även om vi från vårt perspektiv känner att vi har gjort jättemycket för Ukraina och brutit en massa tidigare tabun kring vilka typer av stöd man kan ge så tror jag inte Ryssland uppfattar det som som att det samlade väst visar tydlig beslutsamhet, säger Charlotta Rodhe.

Vad tror du händer framöver?

– När jag ska förklara kriget brukar jag säga att det är ju tre saker som har tagit oss dit vi är i dag. Det ena är Rysslands stabila vilja till militär aggression och det andra är Ukrainas lika stabila vilja att försvara sig. Den tredje är mindre stabil, och det är just det västerländska stödet.

– Hade väst redan från början av den fullskaliga invasionen gått in med ett så stort stöd som vi i dag ger till Ukraina hade kriget varit slut, Ryssland hade varit tvunget att backa. Nu handlar det alltså om hur stark beslutsamhet vi kan visa framåt, det är det som kommer att avgöra, säger Charlotta Rodhe.

Fakta.Omvärldens stöd till Ukraina

● Över hälften av det samlade stödet är militärt och åter hälften av den summan står USA för, medan EU står för totalt omkring 500 miljarder kronor. Sedan krigsutbrottet 2022 har Sverige bidragit med närmare 60 miljarder kronor, enligt regeringens uppgifter, och deltagit i en lång rad olika sorts sanktioner mot ryska individer och intressen.

● En mer svåruppskattad kostnad rör områden som psykiska trauman, könsbaserat våld och flyktingfrågan. Omkring 6,2 miljoner ukrainska medborgare befinner sig på andra håll i Europa, enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR, ytterligare en bra bit över en halv miljon på andra håll och uppemot 4 miljoner uppskattas vara internflyktingar – Ukrainas befolkning var uppskattningsvis drygt 40 miljoner före invasionen.

Share.
Exit mobile version