Tusentals soldater hoppar av hemvärnet – trots stora intresset

Oliver Rohdén fastnade snabbt.

Redan under värnplikten på gamla Ing 3 i Boden gillade han den där kamratskapen som kan växa i en grupp som gör allt tillsammans. Som sover, svär över skavsår, skrattar.

– Jag har aldrig hittat något liknande i det civila, säger han.

Nu står den 45-årige VA-konsulten i det som kallas ”Långskeppet”, en gul byggnad utanför Bodens centrum, där hemvärnssoldaterna i 129:e pionjärplutonen samlas.

Här finns slitna bord som blivit marinerade i vapenfett, en stor, armégrön hjullastare och maskeringsnät i lådor.

– Jag har känt mig hemma från första början, säger Oliver Rohdén.

Rubrikerna om det ökande intresset för hemvärnet har varit många ända sedan det storskaliga ryska anfallet inleddes mot Ukraina.

– Det absolut största skälet är att man vill försvara Sverige. Man vill försvara vår demokrati, säger generalmajoren och rikshemvärnschefen Laura Swaan Wrede.

Intresset är välkommet för Försvarsmakten. Åren innan Rysslands attack gick hemvärnet back. Under pandemiåren med flera hundra personer.

– Efter den storskaliga invasionen fick vi närmare 30 000 ansökningar. Men alla hade kanske inte riktigt grepp på vad de sökte, säger Laura Swaan Wrede.

En tredjedel drog tillbaka sina anmälningar när de insåg vad uppdraget handlade om. Men många blev kvar, och när året 2022 var över hade hemvärnet skrivit tjänstgöringsavtal med 5 200 personer – en toppnotering.

Men samtidigt avslutades avtalen med 3 800 personer, visar uppgifter som DN begärt ut från Försvarsmakten. Pandemin hade påverkat engagemanget. Många hade inte varit aktiva på länge, och lämnade.

Försvarsmaktens egna siffror visar hur tusentals hemvärnssoldater lämnar sina uppdrag varje år. Ungefär tio procent är normala avhopp. Soldater och befäl faller för åldersstrecket, som går vid 70 år. Men de flesta har andra skäl.

– Huvuddelen som slutar gör det för att man inte får ihop balansen i det vi kallar för treenigheten. Familjen, det civila jobbet och den militära uppgiften, säger Laura Swaan Wrede.

Jenny Ökvist från byn Nyborg utanför Kalix gick med i hemvärnets Gränsjägarbataljon i östra Norrbotten år 2004. Sedan några år tillbaka har hon pausat sitt engagemang.

– Vi får se om jag återvänder. Jag har så mycket annat som fyller min tid, främst mina hundar och jakten.

Det var just hundintresset som gjorde att Jenny Ökvist sökte sig till hemvärnet. Via brukshundklubben kom hon i kontakt med hundförare i organisationen och blev inspirerad att gå med. Under åren var tre av hennes hundar engagerade som patrullhundar.

– När det var dags för fjärde hunden, en schäfer, upptäcktes en ryggskada på honom. Han fick avlivas.

Utan hund svalnade hennes intresse.

– Jag har en kompis som också slutat. Hennes anledning är tidsbrist, att få ihop det beryktade livspusslet, säger Jenny Ökvist.

Hemvärnet växer trots avhoppen, men långsamt. Under de senaste fem åren är ökningen 1 401 personer. Det kan krocka med framtida ambitioner.

Försvarsberedningen vill att hemvärnet ska öka från dagens 22 000 soldater till 26 000 år 2030. Men med de senaste fem årens takt är inte målet uppnått förrän runt 2036.

Rikshemvärnschefen tror att det kan gå snabbare. De senaste två åren är trenden positiv, även om många slutar.

– Jag är inte så orolig för att jag inte ska få in soldater. Men vi behöver titta på var vi ska ha soldater? Hur ska vi bygga upp det för att kunna fylla ut i hela landet? säger Laura Swaan Wrede.

Flest ansökningar till hemvärnet kommer där det bor mycket folk, alltså i storstäderna. I Norrbotten, Småland och Värmland har hemvärnet svårare att hitta nya soldater.

Som hemvärnssoldat skriver man under på ett antal tjänstgöringsdygn varje år. Antalet varierar beroende på befattning, men det är minst fyra.

– Vi har haft många som kommit in med ett brinnande intresse. Men sen kanske inte partnern känt likadant. Stödet hemifrån är a och o, säger Oliver Rohdén.

Han har varit med länge. Efter värnplikten blev det utlandstjänst, sedan fortsatte han i uniform. I vintras fick han medaljen för 15 års tjänst i hemvärnet.

– Hemvärnet hade lite dåligt rykte tidigare. Man snackade om ”prostatagerillan”. Men i dag är det unga människor. Vår yngsta är 22, säger Oliver Rohdén.

Han är nu sergeant och plutonchef, och ser en annan inställning än förr.

– Allt har blivit mer på riktigt. Många är mer motiverade.

Hela idén med hemvärnet är lokal förankring och snabbhet. Sex timmar efter en händelse ska de första soldaterna vara på plats. Efter 24 timmar ska hela förbandet vara det, och man ska kunna hålla ut i 90 dagar.

– Det här är otroligt hög beredskap och det är också viktigt att personalen i hemvärnet har en stor lokalkännedom, säger Laura Swaan Wrede.

Hon har de senaste åren mött ett nytt problem för hemvärnet: att arbetsgivare börjat krigsplacera sin personal. Då är de redan bokade för en uppgift i totalförsvaret.

– Det är dem jag i huvudsak konkurrerar om, säger Laura Swaan Wrede.

Rikshemvärnschefen tror att hennes trupper kommer att få en viktigare roll i framtiden. Som Natomedlem startar försvaret av Sverige österut, i Finland eller i de baltiska staterna. Och om armén är där så behövs hemvärnssoldaterna på hemmaplan.

Men hemvärnet har en annan roll också.

– Vi är en temperaturmätare på försvarsviljan i riket. Det har hemvärnet alltid varit. Det såg vi efter andra världskriget och det såg vi efter den storskaliga invasionen av Ukraina, säger Laura Swaan Wrede.