Det första jag ser när tåget rullar in på stationen i Wolfsburg är den kolossala Volkswagen-symbolen VW på en fabriksvägg och fyra rykande skorstenspipor. Volkswagen ligger mitt i stan. Rättare sagt: Den är stan. Vill man besöka ”Autostadt”, som fabriksområdet heter, är det bara att promenera över bron som ligger precis vid järnvägsstationen.
Man kan ta en sightseeingtur. (Med buss, för fabriksområdet är 6,5 kvadratkilometer stort.) Man kan också personligen hämta sin nya bil, ifall man har beställt den direkt från fabriken. Då levereras den med hiss ur ett genomskinligt torn och sedan får man möjlighet att provköra den på en för ändamålet specialdesignad körbana.
Över 60 000 människor, motsvarande ca hälften av invånarna i staden, arbetar i fabriken. Dygnet runt i treskiftesjobb.
– Utan Volkswagen finns inte Wolfsburg, säger Steffen Schmidt.
Han är född i Wolfsburg, en timmes tågresa väster om Berlin, och har bott här i hela sitt liv. Före andra världskriget bestod området av byar och jordbruksmark. År 1938 byggde Volkswagenverk en fabrik här, samtidigt grundades staden Wolfsburg.
Efter kriget blev fabriken kronjuvelen i den tyska industrin. Länge utgjorde den till ytan den största fabriken i världen. Först 2022 gick Tesla förbi med sin Gigafactory i Texas.
Steffen Schmidt är presschef i Wolfsburg för IG Metall, det mäktiga tyska fackförbundet som totalt har ca 2,2 miljoner medlemmar. Bara i Wolfsburg är antalet medlemmar 90 000. Alla jobbar inte på Volkswagen – det finns många företag i staden som är underleverantörer.
– Av Volkswagens drygt 60 000 anställda tillhör nittio procent facket, konstaterar säger Steffen Schmidt.
Han tittar lugnt på mig.
– Ni förstår vad det betyder om vi strejkar. Då tillverkas inga bilar.
Det här självförtroendet förenar alla fackföreningsanställda jag träffar på IG Metall. Deras arbetsgivare är en av världens mest inflytelserika biltillverkare, med en position som påverkar hela bilmarknaden.
Volkswagen är också största ägare i Northvolt, en partner tänkt för att säkra framtidens produktion av elbilar.
De fackanslutna som DN möter har visserligen hört talas om batterifabriken i norra Sverige och dess problem. Men ingen oroar sig – inte ett dugg. I jämförelse med den mängd arbetstagare som IG Metall hanterar är de 2 400 anställda på Northvolt att jämföra med en lokalavdelning.
– Vi har helt andra prioriteter. Vårt jobb handlar om att bevara jobb i Tyskland, säger Florian Hirsch.
Han är förtroendeman på Volkswagen. Jag träffar honom utanför de östra fabriksportarna där han står tillsammans med andra förtroendevalda och delar ut broschyrer. Den andra omgången av kollektivavtalsförhandlingarna inleds den 30 oktober och arbetsgivarna aviserar massuppsägelser. IG Metall peppar arbetarna.
– Vi är den äkta Volkswagenfamiljen! ropar Luigi Catapano, förtroendeman och fabriksarbetare i tredje generationen på Volkswagen. Farfadern flyttade till Wolfsburg från Neapel år 1968.
Jag frågar honom vad ”den äkta Volkswagenfamiljen” betyder.
– Oss arbetare. Vi som har Volkswagen i våra hjärtan. Det fanns en tid när arbetsledningen också hade det, säger Catapano.
Volkswagen som företag är uppbyggt på ett mycket speciellt sätt. Drygt tjugo procent tillhör den tyska delstaten Niedersachsen och halva styrelsen består av fackliga företrädare. Det har lett till att fackets roll traditionellt har varit mycket framträdande och att Volkswagen betraktas som mer än ett företag i Tyskland. Det är landets största privata arbetsgivare, som förväntas ta ett socialt och samhälleligt ansvar.
På senare år har billiga kinesiska elbilar blivit ett växande problem för den tyska bilindustrin. I början av hösten meddelade Volkswagens ledning att företaget har två fabrikers överkapacitet. Enligt ekonomichefen Arno Antlitz borde man sälja en halv miljon fler bilar för att klara lönsamheten. Volkswagen säger därför upp en garanti för arbetsplatserna som man hade avtalat om fram till 2029, vid sex tyska fabriker.
Allt tyder på att massuppsägelser är på gång. De planerade nedskärningarna kommer också att beröra utbildning och forskning.
Facket IG Metall är på krigsstigen, och förtroendemannen Florian Hirsch säger att stämningen är god.
– Vi tänker slåss. Arbetsgivaren har ensidigt sagt upp ett avtal som vi haft sedan 1994 och det gör folk väldigt arga. Anställningstryggheten har alltid varit lika viktig som kostnadseffektiviteten på Volkswagen, säger Florian Hirsch.
Det är skiftbyte vid östra ingången. Ut strömmar arbetare från morgonskiftet, in går de på eftermiddagsskiftet. Uppifrån måste det set ut som en myllrande myrstack. De flesta arbetare är unga och medelålders män och de skakar hjärtligt hand med sina förtroendevalda.
– Vi är de goda! utropar Luigi Catapano.
Samtidigt vidhåller arbetsgivarsidan att den tyska bildindustrin inte längre har råd med sina globalt sett mycket generösa villkor för de anställda. Hildegard Müller, ordförande för Tyska automobilindustrin, anser att både energi- och lönekostnader är för höga.
– Vi klarar inte längre av att producera konkurrenskraftiga bilar, säger hon till Norddeutscher Rundfunk.
Det avfärdar förtroendemännen vid Volkswagen.
– Arbetsgivarna gör det enkelt för sig. Den lättaste och snabbaste lösningen är att säga upp folk. I stället borde man fundera på långsiktiga, mer innovativa lösningar, säger Florian Hirsch.
I centrum av Wolfsburg konstaterar 74-åriga Wolfgang att han är glad över att vara pensionär.
– Det är inte roligt just nu för många unga människor här i Wolfsburg. De har köpt hus och grundat familj, nu är de rädda för att förlora jobbet, säger Wolfgang, som inte vill tala om sitt efternamn.
Själv jobbade Wolfgang i trettio år som produktutvecklare på Volkswagen. Han är mycket nöjd över de goda villkoren.
– Alla som har jobbat på VW har det bra, inklusive pensionärerna. Våra pensioner är höga eftersom Volkswagen har de bästa lönerna av alla industriföretag. Att bo här i Wolfsburg är billigt – i Berlin eller Hannover är priserna betydligt högre. Så man kan njuta av livet, konstaterar han.
Vad framtiden beträffar är Wolfgang pessimist.
– Tyska regeringen har försovit sig. Andra länder satsade på elbilar, Kina har inga problem med statliga subventioner. Men Tyskland spelar ju ingen roll i världen mer. Tyskland har spelat ut sig själv.
Fakta.Volkswagen
Volkswagen grundades år 1937 av Deutsche Arbeitsfront, som var den riksomfattande fackföreningen i Hitlers Tyskland. Efter andra världskriget kontrollerades fabriken av Storbritannien 1945-1948. Den erbjöds gratis till Ford, som tackade nej. Fabriken lämnades sedan över till en stiftelse, som kontrollerades av tyska staten och Niedersachsen.
Volkswagen expanderade snabbt och blev den största biltillverkaren i världen sett till antalet sålda bildar. Den är Tysklands största privata arbetsgivare och är fortfarande delvis statligt ägd.
